Mor, mormor och farmor i all ära men jag har de senaste veckorna ofta fastnat i tanken på alla som inte får bli mödrar fastän de så innerligt önskar samt alla mammor som hett längtar efter barnbarn utan att få uppleva det ögonblicket.
För mig som är en öppen människa och snarare avslöjar för mycket än för lite, kan jag tänka mig att det måste vara något oerhört tungt att längta så mycket och samtidigt inte allmänt våga yppa de starka känslorna. Jag kan leva mig in i situationen fastän den för mig är helt främmande eftersom jag kan bearbeta mina sorger genom att få prata om dem. Men det är bara att konstatera att vi är olika funtade.
Så idag väljer jag att njuta normalt av mitt eget lyckliga moderskap och färska farmoderskap och sänder i stället trösterika tankar till alla som ofrivilligt saknar barn och barnbarn och till alla som mist sin mor, mormor, farmor sen senaste morsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar