Och plötsligt sitter jag solo och inkognito i en italiensk restaurang mitt i finska Finland. Radion producerar italiensk musik och samtal på italienska där jag känner igen några enstaka ord som 'bambini', 'piccolo' och 'bellissima'. Jag har just inmundigat en lätt sallad och en tallrik varm, gräddig laxpasta. Bredvid mig har jag en mugg kaffe och en pytteliten kakbit. De övriga matgästerna för tysta samtal.
Sen jag skildes från chauffören har jag hunnit besöka en damekipering där jag nöjde mig med att nypa lite i klädplaggen, vandrat genom den lilla saluhallen och beskådat ett litet loppis.
Nu är det lugn och ro som gäller. Det är alltid lite speciellt då man får njuta av sitt eget sällskap eftersom man inte känner någon och ingen känner en själv. Det får bli en stund för meditation och små funderingar om de nya intryck som staden bjuder på.
En annorlunda fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar