Som liten var jag väldigt blyg och tyst. I stora sällskap tar jag ännu inte stor plats, kanske fysiskt ...
I söndags stegade jag fram till en obekant man i åttioårs åldern och idag efter dansövningarna med grupperna i grannskapet ansåg jag att jag måste tilltala en ung skolelev som satt och virkade på en bänk i vestibulen.
Jag tyckte liksom hon verkade så ensam. Det var en sjundeklassare som väntade på sin utlokaliserade lektion i huslig ekonomi. Förutom det fick jag reda på att hon valt både textilslöjd, huslig ekonomi och tyska som tillvalsämnen i åttan. I uppmuntrande ordalag refererade jag likheterna mellan svenska och tyska.
Vem blir nästa offer?
I och för sig pladdrade jag på finska med både besiktningsman och handikapprådsmedlemmarna, vilket inte hör till min stil. Jag tror det är något i luften ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar