Mångsidigt

Det blev en dag att minnas igen!

Först halva dagen i goda väninnans sällskap och sedan den trevligaste lilla överraskning då jag på hemväg från matbutiken såg att lillen var på väg med sina föräldrar till Villa Tallro för allra första gången!

Säkert skulle ni vilja se en skymt av den lille, men jag har beslutat att hålla närmaste familjen utanför bloggen i bildform. Det är bara om någon skriftligt anhåller om att få den äran som jag noga överväger ett undantag.

Efter en kort stund i farmors famn vaggades lillen iväg hem till sitt, mötte farfar på vägen som senare tog farmor med sig på fotbollsmatch. Inte illa alltså!

Så mycket kan jag visa idag

Redan nöjd!

Klockan är ännu inte nio när jag påbörjar dagens blogginlägg, men det känns som om jag hade jobbet gjort.

Jag brottades igår med färger och storlekar, räknade och funderade och räknade på nytt. Och i detta nu har jag redan hunnit förhandla om priser och göra en beställning. I den lyckliga staden får man bra och personlig betjäning på sitt eget modersmål.

Nu ska jag bara njuta av dagen i två andra städer. Först som smakråd och sen som matchpublik.

Det regnar, men vem bryr sig? Det var en så skön vårdag igår!

Lång arbetsdag

Om man bortser från hushållssysslorna på förmiddagen blev det en lång dag börjande med konfliktlösande möte och avslutades med första samövningen för FSG Festival.

Transportsträckan var över åttio kilometer också. Men roligt var det. Pirrigt var det också. Kommer det att lyckas? Vi har ett par övningstillfällen ännu och som ni vet blir det alltid bättre då man har uppvisningskläderna på. Nervositeten tar bort udden av perfektion så vi kan väl sikta på lagom.

Åtminstone tror jag det artar sig lite som koreograferna tänkt sig.

Lite sneakpeak (det ordet brukar användas inom bloggvärlden) ska ni få genom följande bild.

Ernsts julgodis

 
 Tro inte att jag helt tappat livstråden. Det är bara det att man lätt kan få julstämning då man tittar ut och ser snön som brett ut sig över terrassen. Och då jag dessutom plötsligt för några dagar sen köpte en burk jordnötssmör i syfte att återkalla en gammal favorit till kaffebordet, nämligen Ernsts jordnötsbitar, var det bara att sätta i gång och sno ihop en sats.

Nu återstår att se om smaken har förändrats. Visst blev det lite hälsosammare då jag strödde några gojibär över?

Lose-lose

Man brukar tala om win-winsituationer, men jag tycker jag hamnade i en lose-losesituation på förmiddagen.

Det var så banalt som att köpa morötter. Det är lite off-season just nu och tydligen levererar inte den mest lokala producenten längre till mitt köpställe. Jag vill ju så hjärtligt gärna köpa ekologiska morötter.

Nu stod jag inför det svåra valet: köpa inhemskt eller köpa utländskt, men ekologiskt.

För det mesta går jag på det inhemska, men idag gjorde jag inte det.

Efter att ha rivit en morot i salladen och provsmakat en liten bit är jag glad för att jag vågade ta språnget och satsa på de spanska, ekologiska. Det smakade söt morot. Alternativet är oftast att man använder synintrycket för att konstatera att man äter en morot, men smaken är helt borta.

Mascarpone à la maison

Jag hade hittat ett recept som skulle innehålla mascarponeost. Jag inhandlade en burk, glömde bort receptet och märkte att bäst-föredatumet närmade sig.

Efter lite googlande och mycket eget påhitt blev slutresultatet en cheesecake som kan ätas som dessert eller som gott till kaffet.

Så här gjorde jag:
Smälte cirka 100 g smör, krossade lämpligt antal fullkornsmariekex i mixer och tillsatte i det smälta smöret tills konsistensen var lagom smulig. Plattade ut i en normal pajform. Sen vispade jag en burk crème fraiche och mascarpone samt en halv burk överbliven Marabou chokladost (för att den råkade finnas). Jag tillsatte ett par matskedar florsocker, rörde ihop allt och bredde ut över kaksmulorna. In i kylen (minst 3 h) och idag smakade det väldigt gott till kaffetåren hos barnbarnet.

Egentligen ska man koka en sylt och breda över, men onödigt tycker jag. Man kan dekorera med bär i stället. Det hade jag dock inte tid med idag.

Ingen bild för resterna lämnades hos barnbarnets föräldrar.

Hemvägen med kunglig avslutning

Mäktig plats för kyrkan

Författaren Juhani Aho

Man kan säga det var omväxlande väder på vägen hem från Idensalmi. Ena minuten kom det regndroppar, sen sken solen, åter nederbörd i form av snö och rikligt. Ibland var det hagel och ibland var det bara grått. Men omväxling förnöjer.

 

Vi tog kaffepaus i Pyhäsalmi, ni vet där Restaurang/Café Vaskikello finns. Där satt vi i all sköns ro intill springbrunnen i annexet och Kaboom! så började Beatles' Help dåna i våra öron och om en liten stund steg en vattenvirvel upp ur fontänen. Effektfullt! Tydligen tryckte någon på knappen ...





Som avslutning tog vi en sväng till vårt barnbarn och nu fick jag hålla guldklimpen i mina armar. Han var lite sömnig, men piggnade till då farmor och farfar presenterade sig. Vilken lycka att hålla den lilla kroppen i famnen och möta den intelligenta blicken (ja, hans, inte min). Vi fick till och med se några ofrivilliga leenden.

Nya vyer igen

Och plötsligt sitter jag solo och inkognito i en italiensk restaurang mitt i finska Finland. Radion producerar italiensk musik och samtal på italienska där jag känner igen några enstaka ord som 'bambini', 'piccolo' och 'bellissima'. Jag har just inmundigat en lätt sallad och en tallrik varm, gräddig laxpasta. Bredvid mig har jag en mugg kaffe och en pytteliten kakbit. De övriga matgästerna för tysta samtal.

Sen jag skildes från chauffören har jag hunnit besöka en damekipering där jag nöjde mig med att nypa lite i klädplaggen, vandrat genom den lilla saluhallen och beskådat ett litet loppis.

Nu är det lugn och ro som gäller. Det är alltid lite speciellt då man får njuta av sitt eget sällskap eftersom man inte känner någon och ingen känner en själv. Det får bli en stund för meditation och små funderingar om de nya intryck som staden bjuder på.

En annorlunda fredag.

En ny Kronobybo flyttar in

Ni får lov och ursäkta mig, men mitt liv cirklar för närvarande runt mitt nyfödda barnbarn. Jag försöker dock hålla mig på något så när avstånd.

Idag blev lillen utskriven från sjukhuset och i morgon ska mormor och morfar få träffa den lille. Sedan får vi se om farmor och farfar står i tur fredag eller lördag. Stackars förkylda farfar har inte fått se sin nya ögonsten ännu.

Det är viktigt att den nya familjen får bekanta sig med varandra i lugn och ro och fastän farmor bor så nära ska hon uppföra sig respektfullt. Hon kommer så väl ihåg hur det var då hon var i samma situation.

Så vad gör farmor under tiden, utom att springa på möten? Jo, hon stickar och stickar och shoppar lite babykläder emellanåt.

Vilken farmor kan motstå rea på en Moominbody i farmors egen favoritfärg, brunt? Det fanns inga babykläder i brunt då farmor var nybliven mamma och när hon på gamla dar blivit en Muminfantast.

Nu tar vi igen det!

Storlek 50

Nyttig almanacka

Jag är mycket förtjust i min almanacka som jag fått från SÖFUK (Svenska Österbottens Förbund för Utbildning och Kultur). Egentligen fick jag två (eftersom jag förutom samkommunstämman sitter med i revisionsnämnden) och den ena överräckte jag med varm hand till projektingenjören som bor närmast Korsholms slott (eller ruinerna) av mina söner.

Jag har alltid varit fascinerad av historia, speciellt modell äldre, och jag minns ännu ruinerna som jag besökte med min far nästan varje gång vi hälsade på min enda faster som bodde alldeles i närheten.

Min almanacka "börjar sin historiska vandring år 1348 då kung Magnus Eriksson inrättade en tull- och handelsplats i Mustasaari socken. Det svenska namnet Korsholm nämns första gången i skrift år 1393.

År 1496 tränger ryska trupper ända fram till Österbotten och Korsholm blir centralort för försvaret av den nordöstra riksgränsen.

Det område som vi idag kallar Svenska Österbotten dyker upp i historiska dokument på 1300-talet. Området bestod då i stora drag av de tre fornsocknarna Närpes, Mustasaari och Pedersöre samt delar av Kyro socken. Pedersöre gränsade i norr till det karelsk-novgorodska intresseområdet och det var antagligen Pyhäjoki som då var gränsälv." 

Alltså, historiskt sett, får jag belägg för min tanke om att våra nuvarande landskap Österbotten och Mellersta Österbotten borde vara ett och samma.

Lite politik ... alltid retar jag någon ...

Farmors första uppdrag

Idag var det den stora dagen då jag skulle få ta en liten titt på den lilla. Jag hade ett möte i grannhuset (Karleby HVC) och hade försiktigt frågat om jag kunde, ifall det passade mor och son, komma upp till avdelning 3 och träffa dem i dörröppningen. Endast far och syskon är välkomna på besök.

Och tänk, det råkade passa precis. Den söte, lille krabaten sov så sött, men nu har jag med egna ögon sett att jag inte drömt allt. Nu längtar jag efter nästa steg: att gosa med den lille. Farmor tycks aldrig bli mätt.

Idag påbörjade jag också det hedersuppdrag jag fått av sonen: att sticka en sovpåse. Det blir att låta stickorna flyga och babygarnet lämpar sig för fina stickor så det är inte klart på en dag. Egentligen borde jag nog få sitta och sticka under mina kommunala uppdrag.

Mitt andra uppdrag var att tvätta några omgångar kläder storlek 44 så att den lille har något att kliva in i på hemfärden. Tänk så smått!

Kylåtergång

Ni kanske undrar hur det gick med kylskåpsproblemet? Det måste väl vara i varje bloggläsares tankar?

För att få closure på det avsnittet för en tid (hoppas jag) kan jag berätta att med så många duktiga män i familjen ordnar det sig alltid.

Jag rusade naturligtvis genast till datorn och började kolla på affärer med försäljning av kylskåp under påskhelgen och sedan höjd, bredd och djup. Det visade sig vara onödigt. Fysikern tyckte nog att det borde gå att reparera. Projektingenjören hade själv haft problem med sin kyl i radhuset och stått och iakttagit då reparatören gjorde det behövliga. Make och ingenjörsfrö körde iväg till barndomshemmet och fixade den akuta situationen.

Under påskhelgen började utredningen och felsökningen. Jodå, det var termostatet. Internet upplyste om att man kunde köpa nytt för dryga 50 euro, mycket billigare än en ny kyl! Dessutom är det oerhört begränsat urval av skåp med de mått vi behöver.

Strax efter påsken beställdes ett nytt termostat, men nog från en lokal firma i grannstaden för säkerhets skull. Det hämtades efter en och en halv vecka och har fått vila på köksbänken tills någon behagade påbörja och fick tid för installationen. Den avklarades på två personer idag och nu är vi på rätt köl/kyl igen i hushållet.

Det har förvisso fungerat mycket bra med den ålderdomliga barndomskylen, men då mangeln fick flytta på sig under tiden blev det rätt stökigt i hjälpköket. Men nu är det frid och fröjd - en tid ...

Dancing

Seniordansen avslutade säsongen med gemensam dans för hela Österbotten i Stjärnhallen i Nykarleby från klockan tio till klockan tre.

Det är otroligt svårt att få dansarna att fastna på bild, för de är så rörliga av sig, men jag ska ändå ladda ner några.

Nyblivna farmor måste naturligtvis också kolla telefonen ifall nyheter om lillkillen har befordrats. Vid hemkomsten fick jag se en bild i helfigur av en sovande nöjd gulleplutt. Hoppas på att snart få se honom live och faktiskt känna att allt inte är en dröm ...

Semester!

Vilken perfekt tajming! Tre timmar efter det att jag avslutat min sista grupp för terminen blev jag farmor!

Egentligen är det inte riktigt svart och vitt. Visst har jag en hel del kvar innan det blir sommarlov från mina politiska uppdrag och de sker både dagtid och kvällstid.

Att vara farmor är kanske inte heller ett jobb utan en ära, en stor glädje och trygghet i att livet går vidare. Nu påminner jag mig varje timme om att hålla mig i skinnet - step back - och inte vara en allt för pjoskande, rådgivande och irriterande farmor.

I stället har jag en vision om att vara den som ställer upp vid behov, njuter av små stunder med den lille och ger stöd och råd då jag blir tillfrågad. Superenkelt eller hur?

Det blir nog att ligga i hårdträning, andas djupt och vänta, vänta, vänta ...

Men för att återgå till semestertankarna. Mina gymnaster och dansare har sin vana trogen presenterat mig med underbara blommor, kort och godis. Jag vet att jag håller mig frisk av att umgås med dessa fantastiska människor. De är en så upplivande del av mitt vardagsliv. Så många vänner och så många intressanta samtal de gett upphov till. Jag är rörd av tacksamhet.

Ända sen jag hade min första canceroperation har jag burits fram, först av mina medgymnaster i en grupp och senare av de som jag själv agerat ledare för. Ensam är inte stark, men många goda tankar hjälper en i med- och motgång.

Några tycks känna till att jag älskar orkidéer ...

Dagens två stora händelser

Det hände framför allt två anmärkningsvärda saker idag.

För det första invigde jag mitt nyvirkade cykelsadelskydd (blomman saknas ännu).

(paketen i korgen presenteras senare)

För det andra blev jag farmor en månad tidigare än väntat!

Gissa vad som smäller högre?

Yesss! Yippieee! Jag har fått mitt första barnbarn - en liten sonson. Inte stor, men mycket att älska ändå ...

Full förståelse

Idag förväntar jag mig att ni har full förståelse varför jag väljer bort en promenad i det vackra vädret. Det är nämligen iskallt! En nordöstlig vind sveper över landskapet och för mig räckte det att hänga kläder på förmiddagen och springa ut med kameran i kväll för att ta bilder av hurtiga vårblommor.

Jag hittade ingen orsak att bege mig längre bort. Förvisso har jag gymnastiserat på stol i två timmar och sittdansat till finlandssvenska folkvisor. Visst är det motion?

Vi njuter av vårblommorna i stället.

egna

köpta till påsken

Skön vårdag med frågetecken

Det blev en kombination med promenad och skön utevaro söndag eftermiddag.

Eftersom det var jag som tvättat bilen införde jag körförbud på den leriga vägen till sommarstugan. I stället blev det att promenera 2x3km utrustad med gummistövlar (lite mer motion).

Väl framme blev det en timme i sköna Amerikastolen i solen. Jag vaknade till av att jag till och med snarkade. 

Jag hade tidigare sett att vår effektiva varmvattenutrustning inte tyckt om den kalla vintern, men vi kom överens om att vi gör ett nytt försök för sååå bra var den.

 

På hemvägen råkade jag få syn på något jag aldrig sett förut. Plast? Larver? Fiskbeten?

Hjälp mig! På vägen på isen/snön fanns konstiga föremål. De såg ut som larver eftersom de hade jämna veck över "kroppen", men ändå såg de ut som stearin. Storlek cirka 6 cm. Absolut inte levande. När man petade på dem föll de sönder. Vad är detta?

 

Regional resa

Skärgårdsutflykterna fortsätter.

I samband med förlovningskalas i Vallvik passade vi på att göra en liten avstickare västerut via Vassor, Särkimo, Västerö, Österö och Oxkangar. Fastän man mest sitter i bilen är det så uppfriskande för öga och själ att långsamt cruisa genom skogar, över broar och vända om när vägen tar slut vid ett vattendrag.

Nu fick även jag bevittna havsörnar som seglade högt över oss - endast två stycken denna gång. Man känner att våren äntligen närmat sig våra trakter då man ser tofsvipor, tranor och svanar. I vissa åar, sjöar och hav svallar vattnet fritt, medan isskorpan sakta "ruttnar" bort på andra ställen. Jag är absolut en vårmänniska!

Vår plan att 'inte stöta riksåttan' tog oss hem via Nykarleby, Bennäs, Kållby, Jeussen, Fallvägen. På den sistnämnda såg jag en präktig älgko på åkern en bit från vägen. Jag bad maken stanna för att få beundra det präktiga djuret och vad gör detta? Jo, efter att ha beskådat oss en stund bestämmer sig älgen för att den behöver komma i bättre skydd och eftersom ån är på bortre sidan blir det att i våldsam galopp genomskjuta vår färd och hoppa elegant över diverse diken för att komma över till åkern på andra sidan vägen som kantas av ungskog. Den kunde inte veta att vi är högst fredliga typer och respektfullt ville beundra den.

Hällnäs bro

Cykelsäsongen har inletts

Jag är bestämd med att inte cykla under vinterhalvåret. Det beror på att jag är alldeles för mesig och rädd för att cykla omkull. Det ska vara jämnt underlag har jag bestämt.

För någon vecka sen pumpade jag mer luft i däcken och satte iväg. Jag brukar försöka få någon annan att sköta luftpåfyllandet, men ingen var till hands och jag råkade få tag på en pump som till och med jag fick att fungera snabbt och behändigt. Luften for in i däcket och inte vid sidan om.

Det jag egentligen har i tankarna för tillfället är av en helt annan kaliber, men tangerar cyklandet.

Jag har i datorn sparat ett mönster på ett virkat cykelsadelskydd. Nu vore det dags att skrida till verket för garn har införskaffats redan tidigare (om jag hittar det).

Jag satte i gång printern, tryckte på knappen och gick min väg för att göra något annat viktigt under tiden. När jag kom tillbaka var jag förvånad över att jag fått fler papper än jag räknat med.

Vad hade printern gjort? Jo, den hade tänkt själv! I slutet av mönstret fanns tips för hur man kan dekorera med en blomma och dessutom två länkar till blommönster. Printern känner mig tydligen väl och var säker på att jag skulle följa det goda rådet och beslöt följaktligen att söka upp webbsidorna och färdigställa mönstret i min hand. Omtänksamt!

Jag var dock lättad över att mönstren inte var mer än två sidor extra. Tänk om det varit 52!

Är det nåt fel?

Som liten var jag väldigt blyg och tyst. I stora sällskap tar jag ännu inte stor plats, kanske fysiskt ...

I söndags stegade jag fram till en obekant man i åttioårs åldern och idag efter dansövningarna med grupperna i grannskapet ansåg jag att jag måste tilltala en ung skolelev som satt och virkade på en bänk i vestibulen.

Jag tyckte liksom hon verkade så ensam. Det var en sjundeklassare som väntade på sin utlokaliserade lektion i huslig ekonomi. Förutom det fick jag reda på att hon valt både textilslöjd, huslig ekonomi och tyska som tillvalsämnen i åttan. I uppmuntrande ordalag refererade jag likheterna mellan svenska och tyska.

Vem blir nästa offer?

I och för sig pladdrade jag på finska med både besiktningsman och handikapprådsmedlemmarna, vilket inte hör till min stil. Jag tror det är något i luften ...

Fin eftermiddag

Kommundagen förlöpte fint med trevliga mänskor, både okända och kända.

Eftermiddagen blev också en höjdare. Först styrde jag kosan till Replot och Berny's restaurang där jag sammanstrålade med make och son som anlände från Björkö och naturstigsvandring som innehöll bland annat åsynen av elva (11) havsörnar på en och samma gång. Det måste ha varit mäktigt.

Vädret var underbart och soligt och inne i restaurangen smakade fiskrätterna ypperligt.

För att riktigt krydda till det passade jag på att framföra Kronobyhälsningar åt Mr Kuriren som intog sin lunch på samma ställe. Jag var inte personligen känd med honom, men nu är jag det. Vi hade ett intressant och gemytligt samtal om Kronoby under första halvan av 1900-talet.

Frejvid Weegar växte upp vid Folkhögskolan och kände både min far och min farbror. Den sistnämnde, som åkte till Sverige som nittonåring, fick jag förmedla hälsningar till.

På hemvägen svängde vi spontant av mot Köklot och fick köra genom ett pittoreskt skärgårdslandskap - och tillbaka.

Att hela resan toppades med en mjukglass i Ytterjeppo gjorde inte dagen sämre ...

Ni har sett en liknande bild i min blogg, men alltid lika naturskönt!

Två dagars brådska

Jag har ont samvete igen för att jag inte skrivit på ett par dagar. Visst har det funnits tid, men prioriteringarna har varit på annat håll.

Ekonomen med sambo håller på att flytta till hemsoporna. Gårdagen tillbringades på strategiseminarium i Halso.

På tal om Halso så väcker den orten barndomsminnen. Som liten flicka gjorde min familj ofta små utflykter i närregionen. Ett par gånger åkte vi just till Halso för att se den konstgjorda sjön. Jag råkade nämna detta till två av mina partibröder. 'Menar du Patana? Men den sjön finns i Vetil!' Oj, då! tänkte jag. Har jag gått här i femtio år och levt på en lögn!? Jag var säker på att vi åkte till just Halso och kombinationen med konstgjord sjö är absolut i mitt minne. Har mina föräldrar lurat mig?

Men jag fick sova lugnt för sent på kvällen fick jag ett meddelande från den ena vännen med upplysningen att det nog finns en konstgjord sjö i Halso också. Det var väldigt snällt att ge det beskedet. Tacka vet jag uppoffrande vänner. Jag är lyckligt lottad.

Och i skrivande stund är jag på väg till SFP Kommundagen i Korsholm för att träffa fler partivänner.

Nu glömde jag nästan bort att dokumentera att jag igår kväll hade äran att skaka tass med familje- och omsorgsminister Rehula då han landade i Kronoby för en timme. Det var en trevlig och jordnära typ och vi fick precis det svar som jag väntat mig. Ingen kan säga något bestämt om vårdreformen ännu.