Idag har mina tankar sysslat med sårade känslor. Ska jag agera? På vilket sätt? Ska jag glömma eller förtränga?
Efter en hel dags tvekan slog jag till och lyckades få tag på mejladressen till den som kommit med vissa kommentarer och skrev ett brev där jag uttryckte mina känslor och samtidigt gav min syn på saken.
Jag fick snabbt svar och en uppriktig ursäkt för den onödiga kommentaren. Tyvärr föll min argumentering för saken inte i god jord, men ibland kan man vara överens om att inte vara ense i sakfrågor.
Kryptiskt? Men jag vill inte prata politik, endast känslor.
Nu ska jag dra mig tillbaka med den passivt aggressiva Britt-Mari som säger sina åsikter rakt ut, men på ett omtänksamt sätt. Återkommer kanske i ett senare skede och förklarar närmare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar