Vi besökte nystartade Teater Frid och Fröjd som gav oss en liten historisk tillbakablick till både tider och musik för tvåhundra år sen.
Visst har jag hört namnet Fux nämnas här i nejden och nog har jag hört om Fuxas valsen, men att i ord och ton få höra mer var mycket angenämt.
Det var fråga om ett projekt som engagerade Mikael Fröjdös familj samt de som bor i Hästö by i Kronoby. Jag kan riktigt föreställa mig hur roligt de haft då de planerat och ställt i ordning spelplatsen på det ställe där Fux levde de sista åren av sitt liv.
Mikael Fröjdö fick oss i en skön stämning med sitt fiolspel och sin sång och hans berättande röst var exakt tillräckligt långsam och avvägd att man nästan såg händelserna framför sig. Vidare fick vi oss en funderare då vi insåg de hårda tider som genomlevdes på adertonhundratalet med sjukdomar och missväxt.
Jag som är lättrörd av mig satt där med tårar i ögonen, så gripen av stunden. I Helsingborg lär det finnas 61 ättlingar till Fuxens dotter Matilda och de vill alla komma över och se föreställningen nästa sommar. Jag hoppas verkligen att det blir en repris för så bra var tillställningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar