Tömma-kylskåpet-sallad

Eftersom vi på söndag åker bort en vecka tömmer vi kylen i stugan. Och eftersom vi båda ska ut ikväll och äta på resataurang på var sitt håll, behöver vi inte äta en så kraftig lunch.

Följdaktligen svängde jag ihop en potatissallad. Tyvärr saknades saltgurkan för jag har trott hela sommaren att jag har gurksallad i kylen. Men jag gottade till salladen med vanlig slanggurka, lite paprika, melon och ett äpple. Några grillade korvar fick utgöra ackompanjemanget och det blev en helt OK lunch. Och jo, jag äter korv ibland. Det var kanske tredje gången i sommar.

Ifall att

Det kan hända i de bästa familjer att maken får en oerhörd längtan efter jordgubbsbakelse. Har man tur så händer det på väg in i matbutiken, men har man otur så finns det ingenting i närheten av en jordgubbsbakelse i butikens kyldisk, ej heller i frysdisken.

Men lugn, det ordnar sig. Har man lite mjölk och grädde där hemma samt ägg, socker och mjöl plus bakpulver då fixar man det. Surrogatet för jordgubbsbakelse blev sodabullar. Datumet på gräddpaketet hade gått ur för nästan en vecka sen så för säkerhets skulle tog jag både bakpulver och matsoda, skickade ut maken för att plundra smultronlådorna (smultron är faktiskt godare än jordgubbar), hällde upp grädde i handshakern och medan jag gick ut i sommarköket och stekte sodabullarna fick maken skaka loss med grädden.

Slutresultatet blev riktigt läckert och det blev mer än en bakelse per knopp ...

Onsdagstripp

Väderspåmännen lovade en mulen dag, de sista loppisvarorna skulle på plats, mjölk skulle köpas och maken hade aldrig lunchat på After Eight. Där hade vi ingredienserna för en halv dag.

Vi plussade på med några stopp och vägavvikelser.

Vad sägs om en kort promenad till Runebergs stuga över hängbron från Svanen camping och tillbaka. En kort avstickare till campingens simstrand ledde in mig på en liten stig i en mörk, djungelliknande skog. Där fick vi dagens stora naturupplevelse. Från en stor gran tio meter ifrån mig flaxade en stor rovfågel snabbt iväg. Jag är väldigt dålig på artbestämning, men stor var den och en rovfågel var det. Min intuition sa att det var en fiskgjuse, men det kan ha varit en örn.

Medan vi diskuterade så brakade det till igen och nästa fågel av samma kaliber lyfte. Finns det månne ett bo i trädet?

Vi fortsatte hemfärden och passade på att besöka två av Larsmos hamnar.

Det blir strax lite intressantare då man avviker från huvudvägen och bekantar sig med småvägarna i näromgivningen.

Då jag kom in i sommarstugan råkade jag kasta en blick på väggalmanackan. Bilden för juli månad avtecknade en fiskgjuse. Öppen för yttre tecken som jag är tolkade jag det genast till att det var ett par fiskgjusar vi fått se på nära håll. Enkelt!

Utfärd

Till sommarens höjdpunkter hör en resa till återvinningsstationen i Bosund. Vilken njutning att kunna avbörda skrot och skräp. Jag har blivit ganska duktig på att sortera och det går som en dans om man har grupperat sakerna i förväg.

Efteråt firade vi med glassklubba, varsin.

Idag blev också min virkade långkjol klar. Lite strykning och out we go. Ska jag månne testa den på fredagkvällen då jag ska ut och äta middag med kansliväninnan? Vi får se, humöret bestämmer.

Dagen bjöd också på ett trevligt samtal och får jag som jag vill, kan det bli riktigt bra senare i höst ...

(Jag älskar att vara vag och hemlighetsfull)

Danskraft

Eftersom vädret var lite si och så, passade det ypperligt med en danseftermiddag hos den dansanta öjaväninnan. Det blev både menuettsteg med hoptagning och övergångar samt poussetter och zickzackkedjor blandat med lite doz-a-doz.

I farten brydde vi hjärnorna med lite paradisiska himlasteg och moderna japansk/koreanska skutt. Kanske någon tycker jag är lite kryptisk idag, men det är helt med vilje. Eventuellt blir det en förklaring i ett senare skede eller så inte ...

Stjärnfångst

Egentligen kan man inte kalla det för att bonga kändisar, men lite kul var det i alla fall att kolla in folket i samband med lördagens evenemang på Jakobs dagar.

Den absolut största publikattraktionen var definitivt humorgruppen KAJ från lilla Vörå. Visa från ifjol parkerade vi oss inte på en bänk i år för vi såg ingenting på grund av de folkmassor som trängde sig fram och skymde sikten. I stället kom vi lite senare till platsen och tog en plats där bak. Med tillströmmande skaror hamnade vi några meter framåt och såg förstås ingenting igen, endast då de framförvarande sträckte upp sina telefoner och lyckades fånga scenen i fokus.

Nåväl, vi hörde allt ändå och KAJ levererade som vanligt.

Vem bongade vi då? Förutom ekonomen med sötnos som vi hade som glassällskap såg vi TVsportens Kaj Kunnas, esseförfattaren Kaj Korkea-Aho, Korv-Göran och Ingemar Stenmark. Den sistnämnde kollade helt solo in skyltfönstren på gågatan. Hans sambo lär vara från Jakobstad.

Flaskor

Här är jag inte intresserad av innehållet i flaskorna utan själva flaskan.

Kattflaskorna avstår jag inte ifrån, men de vinflaskor som attraherat mig med sitt yttre bestämde jag att sälja på loppis. Två liters flaskorna som haft maltdryck (kalja) i sin mage, en brun och en grön, och som hittades i barndomshemmet ska få sin plats på loppisbordet så småningom.

Jag hittade också tre gamla flaskor med patentkork och de fick hoppa upp på hyllan i uteköket tillsammans med den gamla kakburken som säkert många känner igen från barndomen. Egentligen står det snaskburk på den så jag antar att den innehållit en ansenlig mängd godis i begynnelsen. Jag skulle gärna veta hur de karamellerna såg ut - eller hur de smakade. Själv minns jag bara mammas julsmåbröd som fanns i burkarna.

Min burk ser helt ok ut inuti, men locket är fruktansvärt rostigt.

Snuttjobbare

Små saker kan förenkla världen - åtminstone min värld.

Fömiddagen har gått i snuttjobbs tecken. Tillsammans med maken blev det ett fruktsamt samarbete i form av en torkställning för tallrikar och fat vid utedisken. En gammal rak torkställning av trä är perfekt för kastruller och pannor, korgar fungerar för koppar och skålar, besticken har sin lilla pyts, men faten är svåra och har en tendens att falla omkull.

Nu hade jag kommit på iden att ta hit torkskåpets gamla ställning, men hur få fast den? Jo, maken testade några saker och vi fastnade för en metallist. Då var det min tur att komma på en anordning med kedjor som fångade in framkanten. Det är bra att ha lite ett som annat i ladan och oj, så nöjda vi blev med resultatet.

Vidare har jag hunnit med att sabotera en cafestol från sextiotalet, tvätta och fixa till lite grejor till loppisbordet och framför allt putsat upp ett modersarv - ett par lågskaftade stövlar. Det utlovas regn ...

Folks beteende

När det gäller loppisbesök är jag en väldigt uppfostrad och belevad mänska. Jag går långsamt och flyttar ögonen från sak till sak. Jag lyfter bara på ett föremål om jag vill kolla en stämpel eller leta efter prislappen.

Jag skulle aldrig plocka åt mig en sak och sen ångra mig och bara sätta tillbaka den på ett annat bord. Jag skulle aldrig medvetet lämna oordning på ett bord.

Men varje gång jag själv har eget loppisbord har det hänt nåt av dessa saker. Jag hittar varor som inte är mina. Varorna kan vara huller om buller, saker har söndrats och så vidare. Antagligen har nåt stulits också.

Varför gör man på detta viset?

Möte på kyrkogården

När jag kom till gravgården häromdagen såg jag en man som gick runt och läste på gravstenarna. Jag kände igen mig från den tid då barnen var små och vi cyklade för att vattna blommorna. Om vi hade tid gick vi ofta runt och funderade över namn och livshistorier. Samma sak gör maken och jag också om vi under våra resor befinner oss i närheten av en kyrkogård. Jag hävdar att det är bra för själen och vidgar fantasin.

Tillbaka till mannen. När han närmade sig "min"grav tittade jag upp och vi inledde ett samtal. En jordfästning hade just skett och vi diskuterade vems. Det visade sig att mannen varit borta från Kronoby sen 1970 och han hade sett på stenarna att många bekanta begravts sen dess.

Utan att veta vem jag pratade med blev det en fin upplevelse - för oss båda, tror jag, för han tackade för pratstunden när vi skildes.

Det är såna här små stunder som kryddar livet och jag är glad att jag tog mig tid trots att jag egentligen hade ganska bråttom.

Jakobs dagar

Vi inledde firandet av Jakobs dagar lite mer själviskt. Det blev en eftermiddag i loppistecken, men huvudsakligen för egen vinning då vi hoppas få minskat på överflödet. Problemet är bara att det bästa har hittat nya ägare och nu finns mest en eurossaker kvar och då är risken stor att eventuell vinst går till bordshyran.

Innan vi förde fysikern till sitt lab (eller egentligen tåget) hann vi inviga honom i Jakobstads must-visit platser, nämligen Friends 'n brgrs och Skorpan. Det var mycket folk på båda ställena.

Söndagsvindar

Man är liksom mer beaktande av vindar när man bor vid sjön. Idag blåser en kraftig sydvästlig vind, tror jag, åtminstone sveper den kring husknutarna. I skrivande stund lyser i alla fall solen.

Här består dagarnas största filosofiska funderingar av var måltiderna ska intagas. Det var en smula kyligt från morgonen så undantagsvis blev det frukost inne i huvudbyggnaden.

Lunchtid såg det bättre ut, men blåsten tvingade oss bakom huset. Åh, dessa terrasser! Vilken välsignelse! Det var bara att kommendera två gossebarn att flytta på min pappas konstruerade lusthusbord, vrida det nittio grader och fälla ut både ändskivorna. De flesta gamla köksbord får tjänstgöra sin sista levnadstid som utemöbler hos oss.

Nu ska jag njuta lite söndagsfrid med virkning. Men var?

Stugsemester

Nu blir det fyra veckor ute på stugan, eiier egentligen tre, för en vecka spenderas i Östersund i början av augusti.

Blogginlägg skrivs ifall batteriet har laddning, hjärnan har effekt och humöret det tillåter. Bilder kanske uteblir eftersom jag inte får dem att fungera tillsammans med bloggens system. Säkert kan det fixas, men där tar mina kunskaper rappt slut. Det är hälsosamt att inse sina begränsningar ibland.

Hela familjen är samlad detta veckslut till min stora glädje. Maken yrde omkring igår kväll så jag fick försiktigt fråga vad han tänkt göra under resten av semestern. Till skillnad från sin rara fru kan han inte vara sysslolös länge. Det brukar sägas att motsatser dras till varann.

Själv har jag testat att fixa fågelskrämmande attiraljer till jordgubbs-/smultronlådorna, men måste finjustera dem lite ännu. Hittills har jag lärt mig att tunna metallark och kastspölina är lite osams. Vinden sliter större hål i metallen vilket innebär att knutarna på linan glider igenom i vindriktningen, men  jag ska vidareutveckla min teknik. Kanske det bor en liten ingenjör i stället för en ingetgör i lilla mor ...

Dessa vackra pioner!

Ni fick ett smakprov på min cerisefärgade pion igår och idag kommer den hemmaboende vita pionen som jag haft i snart trettio år (en flyttning).

Vi är ofta på stugan då den blommar, men i år hann den påbörja blomningen och dessutom vågade jag beskatta några blommor och plocka in dem i vas för att kunna njuta också inomhus.

Men oj, vad snabbt knopparna utvecklas till mastodontiska blommor! På två dagar har denna förändring skett. Då glömde jag förstås bort att ta ett foto direkt då jag satte dem i vas, men tro mig då jag säger att bara en var ordentligt utslagen.

Frysplock

Det kan vara bra att vara tvungen att gå på skattjakt i frysarna. Man använder fantasin och slänger ner ingredienser i wokpannan och i ett huj har man en måltid.

Jag är så förtjust i min orangeröda OBH Nordica panna (ingen reklam).

Operation utfrysning

... eller egentligen avfrostning.

I veckor har vi haft intensiv tömning av frysarna för att kunna avfrosta inför eventuell bäranstormning.

Idag satte jag punkt för det och följden blev att jag fick en korg varor som inte rymdes in i den mindre frysen.

Här står jag nu med en halv kanelkaka, en låda muffins, ett bröd, lite korvsoppa, isbitar och några påsar ingefärsbitar och ett par påsar urgamla krusbär. De sistnämnda hamnar på komposten. Ja, inte isbitarna ...

Sommarstugans pion får duga som illustration i st f isbitar

Förpackningen är viktig

Vi brukar säga att det inte är utsidan som är viktig utan det som finns innanför. Men det gäller inte alltid.

I 18+butiken hittade jag en liten söt flaska med ett japanskt innehåll som jag aldrig smakat. Jag testade och tyckte inte om innehållet, men det var flaskan jag ville åt.

Nu kommer den att få fungera som vas för sommarens små blomster i all sin enkelhet.

Riktigt näpen tycker jag.

Sportig helg

Synd bara att det inte var jag som var sportig utan bara åskådare.

Det ordnades stora friidrottstävlingar i vår kommun. Representanter för finlandssvenska föreningar tävlade om mästerskapsmedaljer i Nedervetil lördag och söndag. Det var med nöje jag representerade kommunen och tog del av idrottsglädjen trots det kyliga vädret. Men det regnade inte!

På lördagen hann vi tillbringa halva dagen ute vid stugan, men söndagen gick helt i idrottsliga förtecken.

Efter frukosten bar det av till friidrotten och sen direkt till Jakobstad och fotbollsderbyt mellan Jaro och VPS. Och Jaro vann!

Nu blir det sista arbetsveckan som hushållerska, trädgårdsjobbare och allt-i-allo. Mycket borde göras, men känner jag mig rätt får jag vara nöjd om jag hinner med hälften.

En ära för mig att få dela ut medaljer

Nästan irriterad

Jag brukar vara ganska tålmodig när det gäller regnväder. Det är ju bra för rhododendron med regn. Men nu börjar till och med jag ge upp hoppet med det våta tillstånd vi får uppleva denna sommar.

Det tycks bli sommaren som aldrig kom. Vi är så beroende av väder och vind här i Norden med våra fyra årstider. För att orka med den mörka årstiden behöver vi minsann sol och sommar.

Jag vill gå barfota!

Denna veckas tema tydligen

Det bara blidde så - att den här veckan blev en ut-och-in-vecka eller gå-bort-och-bjud hem-vecka.

På tisdagen bjöd jag hem mig på kaffe och småprat till en väninna. Att hon hade bakat på förmiddagen visste jag inte om, men snäll som jag är fungerade jag som en utmärkt testsmakare. Allt fick med beröm godkänt.

Följande dag cyklade jag igen iväg på en utlovad visit och hade en trevlig pratstund om forna tider. Kvällen avslutades med fadderbarns trettioårskalas i solens sken tills det började regna ...

På torsdag hade jag själv bjudit hem en gäst. Vi brukar uppdatera varandra om årets händelser varje sommar. Lämpligt då det regnar ...

Och idag bjöd jag kusin från Syd på lunch - en kålgryta som yngste sonen kämpade med, tydligen inte hans favoriträtt, men helt OK i min smak. Vi tillbringade eftermiddagen hos en födelsedagsfirande släkting. Lite mera regn.

Och det bara regnar och är mulet ...

Regntunga blomster hämtades i trädgården

Ännu fyndas det!

Tömningen av barndomshemmet som hållit på i x antal år har kommit ner på yttersta skräpnivån, men ännu hittas saker som får godkänt vitsord och byter miljö.

Senast var det retrohyllan som hängt med hela mitt liv på sin plats i köket. Den har haft som främsta uppgift att innehålla de färskaste dagstidningarna, några korsordsböcker, klockradio och tingeltangel.

I dagsläget bor den i vårt/mitt arbetsrum/bibliotek och har lite semester innan den antagligen fylls med språklexikon, handböcker och andra nyttiga saker.

Tänk, att det ska förflyta mer än femtio år innan man blir förälskad i möbler och saker som funnits omkring en hela tiden ...

Verkligt närproducerat

Visst är det härligt då man kan odla sina grönsaker själv eller åtminstone känna odlaren.

Häromdagen innehöll salladen till lunchen endast Kronobyproducerade ingredienser (förutom äpplet) och med lite hjälp utifrån (oliver, salladsost) blev resterna en mer mättande sallad till kvällen.

Men de här grönsakerna kommer från mina egna odlingar. Känns lyxigt!

Kvällskultur

Än en gång hade jag nöjet att ägna mig åt lite lokalkultur en sommarkväll. Regnet kom först idag.

Vi besökte nystartade Teater Frid och Fröjd som gav oss en liten historisk tillbakablick till både tider och musik för tvåhundra år sen.

Visst har jag hört namnet Fux nämnas här i nejden och nog har jag hört om Fuxas valsen, men att i ord och ton få höra mer var mycket angenämt.

Det var fråga om ett projekt som engagerade Mikael Fröjdös familj samt de som bor i Hästö by i Kronoby. Jag kan riktigt föreställa mig hur roligt de haft då de planerat och ställt i ordning spelplatsen på det ställe där Fux levde de sista åren av sitt liv.

Mikael Fröjdö fick oss i en skön stämning med sitt fiolspel och sin sång och hans berättande röst var exakt tillräckligt långsam och avvägd att man nästan såg händelserna framför sig. Vidare fick vi oss en funderare då vi insåg de hårda tider som genomlevdes på adertonhundratalet med sjukdomar och missväxt.

Jag som är lättrörd av mig satt där med tårar i ögonen, så gripen av stunden.  I Helsingborg lär det finnas 61 ättlingar till Fuxens dotter Matilda och de vill alla komma över och se föreställningen nästa sommar. Jag hoppas verkligen att det blir en repris för så bra var tillställningen.

Om sanningen ska fram ...

Det var en lilja trots allt. En mycket orangefärgad sådan. Och mycket högväxt. Och jag vet inte varifrån den kom.

Bland de växter jag adopterade av ingenjören då han förstorade terrassen till sin radhuslägenhet fanns förvisso några starkt orangefärgade liljor, men jag tycker varken färg, blad eller blommor riktigt överensstämmer med min rabarberinneboende.

Jag har märkt att växter tävlar med sin omgivning. Man kan hitta extralånga timotejstrån intill ett litet träd och i min trädgård vill ogräsen gärna sträcka på nacken så jag säkert ska se dem då de fångar solstrålarna.

Nåväl, mysteriet är löst och min första gissning var faktiskt lilja, men blomknopparna vilseledde mig till herrgårdspionens frökapslar och de rödgröna bladen liknade inte liljans till att börja med. Men så här är det! Växten ska få stå kvar mitt i rabarberplantan som sällan blir beskattad.

Bröllopsdag nr 34

Tiden går snabbt då man har roligt!

Hittills har dagen gått i arbetets tecken. Bastubyggnadens två extrarum har fått en liten makeover. Taket har skrapats och målats - inte av mig, jag sa upp avtalet som takmålare efter att ha målat köksstaket där hemma tre gånger utan att vara nöjd med resultatet. Make och yngste son var synnerligen lämpliga för uppgiften.

Själv tog jag mig an halvpanelen som haft en märkvärdig ljusrödbrunaktig färg, en gång i tiderna utvald av mig och min mor från en färgkarta som föga överensstämde med slutresultatet.

Nu valde jag bland våra restfärger en ljus vaniljton. Taket blev ännu lite ljusare (blandade med vitt) och ett hörnskåp blev toffefärgat.

Ni märker att jag håller stilen! Rester ska användas!

Snart blir det dags för en enkel supe med ett gott vitt vin.

Så kan man också fira sin bröllopsdag.

Ljuvlig onsdagkväll

Ifall vädret skulle visa sig från sin bästa sida hade vi planerat in en angenäm kvällsstund för att fira min semester.

Tummen upp för vädret. Solen sken och vi körde i väg till grannkommunen Larsmo och närmare bestämt Restaurang Strandis.

Vi började med att äta var sin pizza och innan den kom till bordet smög jag och köpte biljetter till kvällens evenemang Visor på väg 2015.

Där fick vi sitta och njuta av sol, vind och vatten. Vinden var obetydlig.

Själva visprogrammet var mer än tre timmar långt så man fick sannerligen valuta för pengarna. Lite tekniska ljudproblem störde en aning då Roger Pontare uppträdde. Jag fastnade direkt för hans nya låt (musik: Thomas Enroth, text: Carl Lösnitz) Under the Rainbow när jag hörde den på TV och nu live. Kolla in den på You tube.

Det var ett väl avvägt program med duktiga musiker och artister. Helt njutbart. När solen gick ner blev det lite svalt, men vi hade valt en plats som hade sol längst och praktisk som jag är hade jag både tröja och filtponcho.

Vilken fin miljö!

Kanske ni hinner ännu ...

Restgarner

När jag sålde barndomshemmets gamla kökssoffa hittade jag en påse med tre garnhärvor grått och två härvor mörkblått i helylle. Hmmm, de här måste ju stickas upp, tänkte jag.

De röda julsockorna, (hittas här), var ganska jobbiga att sticka, men jag hade fått beställning av en väninna och hennes önskan kunde jag förstås inte motstå. Hon hade föreslagit svart garn, men nu hoppades jag att hon skulle ta emot ett par i grått.

Jag sökte fram mönstret på nätet och satte i gång. Sockorna fick ligga en stund innan jag kom mig för att sy ihop dem och sy fast knappar, men nu är de klara för avhämtning.

De blå härvorna räckte inte till ett par sockor, men jag ville naturligtvis använda det garnet också. Jag kom på den briljanta idén att sticka samma typ av fot, men sticka en helt ordinär mudd i blått och grått.

Nu fick jag ett par sköna myssockor till sommarstugan. Det kan tänkas regna nån dag och då är det skönt att trippa omkring i de varma sockorna på det svala golvet.

Tack för tipset!

Jag ramlade in på en blogg för en tid sen (http://www.morotsliv.com/) och råkade få syn på ett tips som genast måste testas. Ni vet, försök och misstag, det är jag i ädelt format!

Jo, jag fick veta hur man snabbt förnyar en äldre möbel. En sådan hade jag - nämligen pappas gamla skrivbord. Ingredienserna till det undergörande medlet torde finnas i alla hem. Det enda som behövs är olja (ryps- eller olivolja fungerar fint) och ättika (eller vinäger).

Jag blandade ihop 1 msk ättika och 2 msk rypsolja (man tar alltså dubbelt så mycket olja) och skakade om. En gammal ren strumpa fick fungera som trasa och jag satte i gång med att försiktigt polera skrivbordet. På repade ytor putsade jag lite kraftigare.

Nu blänker skrivbordet som bara den och är behandlat på alla ytor utom baksidan. Visst luktar det ättika då man stryker ut medlet, men den avdunstar snabbt.

Jag är supernöjd och ännu nöjdare över att inte ha köpt något dyrt fabriksproducerat medel.