Äntligen struvor!

Jag hade lite bekymmer med struvtillverkningen också. Först var det receptet! Jag har ett välprövat recept med vad jag minns egna anteckningar (eller minns jag fel?). Efter letande i mappar och diverse papper hittade jag ett recept - utan anteckningar. Men jag beslöt testa.

Jag hade köpt olja, vetemjöl och ägg. Men kastrull då? Jag kommer ihåg att jag brukade använda min vita, vida emaljkastrull med tjock botten. Var finns den? Har jag sålt den på loppis? Eller finns den ute vid sommarstugan? Jag tror och hoppas att det sistnämnda svaret är det rätta.

Alternativa kastruller finns, men en del är för små och en del för stora. En del har teflonyta så då jag inte hade någon att rådfråga hivade jag upp fem literskastrullen på spisen och satte i gång.

Jag körde plastpåsetricket igen. Dit med smeten, klippte ett litet hål (som blev för stort), värmde två liter olja och startade friteringen. Sakta men säkert hade jag tjugo mycket fula struvor på brickan. Hålet var som nämnts för stort och de fina ringlande struvsnörena blev till fingertjocka ormar.

Men gott var det då jag gick ut på terrassen med ett glas mjöd och testade!

Orsaken till att ni inte fått ta del av min tidigare struvkonst hittade jag när jag kollade igenom blogginlägg från samma tidpunkt på våren. Förra valborgshelgen var jag i Stockholm (det minns jag). Det jag inte kom ihåg var att året innan var jag i Budapest och före det hade jag inte börjat blogga. Det är bra att ha en blogg då minnet sviker!

struva med svans