Ett informationstillfälle på centralsjukhuset, nästan helt på svenska, upptog eftermiddagen. Där var det en tredagars pytteliten baby som gjorde stort intryck på mig på prematuravdelningen. Så liten och så värnlös! Jag blev lite tårögd. Hen föddes i trettionde veckan och sjukhuset har numera stor beredskap att ta emot för tidigt födda på sin barnintensivavdelning.
Vidare fick vi se den nästan färdiga barnpolikliniken och höra om hur man kan satsa på hemsjukhus för barn, vilket betyder att barnet får vara i hemmets trygga vrå och personalen kommer på besök och utför nödvändiga åtgärder. Visst går vården framåt.
Väl hemma hittade mitt öga den första lilla vårstjärnan som bara valt att dyka upp vid stenfoten bland stenar och löv. Alltid lika strålande och vacker! Det behövs minsann då marken var täckt av vit kluddig snö i morse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar