Beslutsångest

Det hände sig tidigt i våras att jag skulle plantera om mina svärmorstungor. Jag har (hade) tre krukor stående på ett litet bord (egentligen tre bord) och nu hade jag tröttnat på det arrangemanget och ville göra en större plantering i större kruka.

Jag begav mig på jakt efter en lämplig och för mig tilltalande ytterkruka. Yes, den tar vi! ropade jag inom mig då jag såg en stor grytformad kruka i kopparmaterial. Priset tilltalade mig dock inte och då jag placerade den största plastkrukan inuti var den lite för hög, men man kunde förstås skära bort lite.

Jag sökte hjälp av en expedit och frågade om det fanns andra stora ytterkrukor. Vi hittade en i kvistmaterial och eftersom priset var hälften mindre valde jag den.

Efter några veckor kom jag till skott och gjorde omplantering som resulterade i tre extra krukor (åt sötnos och fysikern bara jag får den transporterad söderut). Glad och nöjd placerade jag min välvattnade krukväxt på sin plats och några veckor gick.

När det var dags för den första bevattningen märkte jag att allt inte var helt okej på det lilla bordet. Jag lyfte upp den stora krukan och såg till min förskräckelse att bordets ekyta hade fått en vit beläggning. Ve och fasa! Har jag förstört serveringsbordet? 

Tack och lov gick det att putsa bort. Men krukan måste väck! Jag placerade tillfälligt en bricka under och när jag nästa gång besökte den stora blomsterbutiken gick jag genast och kollade om "min" kopparkittel fanns kvar. Jooodå!

Nu blev den min och egentligen blev priset 25 % dyrare eftersom jag hade investerat i två krukor i stället för en. Men jag hade räknat ut att den första krukan kan jag placera på utsidan och plantera sommarblommor i.

Än en gång fick jag lära mig läxan att det lönar sig att gå på känsla och inte alltid tänka logiskt och framför allt inte ekonomiskt.

Nr 1

Nr 2 (bryr mig inte om att plastkrukan syns)