Man kan ha ett speciellt förhållande till disktrasor. Jag har märkt att männen är rädda för disktrasan. Min mamma brukade vifta med disktrasan och pappa hukade sig reflexmässigt. Männen i mitt liv älskar inte heller denna nyttiga sak. Den får inte åka ner i diskhon för att samtidigt få sig en uppfräschning av såpan i vattnet och helst ska man inte heller använda den till att torka av bordet när man ätit klart. Det kan ju komma nån annan som vill göra det!?
Själv har jag inget emot disktrasor, bara vissa sorter. Jag har aldrig kunnat med de hårda Wettextrasorna. När Chif-o-net kom så hörde den länge till mina favoriter. Slit och släng! Jag köpte en gång en liknande men förstås billigare variant, men det misstaget upprepade jag inte.
För något år sen hade man i Österbottens tidning en beskrivning på stickade disktrasor av bomull och bambu. Den idén nappade jag på. Jag besökte ortens handarbetsaffär och köpte vitt bambugarn. Tyvärr var den vita färgen inte optimal för den har förstås en förmåga förändras, men det var den enda färg som passade in i mitt kök. Jag är ett färg-freak, men det ska vi återkomma till många gånger ännu. Senare har jag fått tag på orange och efter en tid började jag sticka trasor av alla bomullsrestgarner som fanns i huset. Finns det något som går upp mot att sitta och sticka framför TVn?
Man kan torka damm med trasorna också. Sen tvättar man dem i 60 grader då de blir smutsiga. Vissa garner är bättre än andra.
Jag rekommenderar mosstickning (en rät, en avig och sen rät maska över avig maska på nästa varv), formen hålls bäst med den varianten.
Jag äger också två Ekelunds Green Clean-disktrasor och de är också bra. Tyvärr är det problem med färgurvalet där också. Men jag hittade en som jag kan hänga på avigan och då är det OK.
På något sätt känns det mera ekologiskt att kunna använda samma trasa längre och det är mer stadga i trasan utan att den förvandlas till en plåtbit som Wettexvarianten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar