Frühstück

Fastän jag varit hemmamamma i över tjugo år så är det åtminstone en sak jag inte skämt bort mina pojkar med och det är frukosten. Från unga år har de fått ta ansvar för sin morgonförtäring alldeles själva. Jag har lugnt skött mitt. Det har betytt att de kokar sin gröt i mikron om de så önskar eller väljer smörgås med mjölk. Mannen äter müsli. Det här kallas lyx - att jag kan ligga och dra mig lite längre de flesta morgnar och får äta min frukost ensam i sällskap med dagens nyheter.

När jag äter hotellfrukost är jag riktigt i mitt esse. Jag har med tiden fått en välinarbetad plan som går ut på att jag först hämtar ett glas juice och ett glas vatten, söker en trevlig sittplats och går sen vidare till yoghurten (om det finns en naturell variant). Egentligen har jag aldrig lärt mig äta sura produkter, men turkisk eller grekisk yoghurt är numera favorit nr 1. Nuförtiden har man också tillgång till en massa olika hälsofrämjande frön som jag gärna strör över.

Sen är det dags för nästa omgång. Jag går till varmrätten och plockar lite äggröra, bacon (fanns inte på Glo Art) och eventuella varma grönsaker, fyller på med lite ost, skinka, gurka, tomat och andra färska grönsaker. Voilà - en härlig tallrik med mättande mat.

 

Så är det dags för efterrätten: kaffe med något litet sött samt frukter. Jag tror jag aldrig kommer att uppleva de fina wienerbrödslängderna som fanns på ett hotell i Söderköping 1998. Jag minns årtalet, eller kan räkna ut det, för jag uppvaktade min man på hans 40-årsdag med en sommarresa till Göta kanal. Vi cyklade, promenerade och åkte fartyg. Och glassbaren nere vid kanalen !!! Man blir salig då man drömmer sig tillbaka!



Nå, tillbaka till hotellfrukosten. De där wienerbröden kommer alltid att vara referensen och säkert kommer de aldrig att distanseras, vilket de inte gjorde förra veckoslutet heller. Jag var inte intresserad av ett Ballerina-kex så det fick bli en croissant med smör och sylter.

Efter en sån här frukost är jag mätt och belåten till sena eftermiddagen.

 Frukostbordet på Glo Art var inte av den mest överdådiga sorten, men man fick nog äta sig mätt och det fanns till och med misosoppa för asiatiska smakinriktningar.