Allhelgonatankar

Jag hann tänka många tankar då jag satt i kyrkan och lyssnade på när prästen läste upp namnen på dem som gått bort sen senaste alla helgons dag. Majoriteten av namnen kunde jag koppla till kända ansikten, bara en del var okända för mig. På något sätt kommer döden så nära då man blir äldre.

Det känns också speciellt då man förlorat båda sina föräldrar, rötterna, och nu är det jag som är stammodern i min familj. Jag står ganska ensam då min bror också är död sen 22 år. Tack och lov har jag kusiner i närheten, både på min mammas och pappas sida. Men namnet Törnqvist lever kvar i Kronoby bara med min kusin.

En annan reflexion var talet tre. Ofta när det förekommer dödsfall i släkten är det tre stycken som avlider nära varandra. Min morbror och min pappa dog med bara en dag emellan. Det blev tufft eftersom jag nyss kommit hem efter en stor operation och så bara ramlar negativa stenar ner omkring mig. Men allt föll på plats som pusselbitar och jag kunde åka iväg på en veckas distraktion till Norge. Nyligen dog då som tredje mammas kusin.

Talet tre märkte jag också då jag insåg att pappas närmaste grannar också dött under detta år.

Men som tur är har jag fantastiska vänner som stöder mig. Igår fick jag en härlig bukett av jakobstadsväninnan som jag tillbringar underbara lunch- eller kaffestunder med. En mer förstående kvinna får man leta efter. Personkemin har fungerat mellan oss sen första början då vi träffades i Kruunumaja.

Nu ska jag njuta av blommorna. Vilka underbara höstfärger!