Igår hände det klockan tolv att jag tog ett steg närmare nästa decennium av min tidsålder och efter lunchen stegade jag iväg till kommungården och plitade ner min namnteckning på SFP:s lista.
Det har varit en lång väg av eftertanke. I höstas var jag många gånger klar med kommunpolitiken. Sen svängde det och sen fick jag vetskap om min operation. När kirurgen rondade första gången och jag hörde honom bekräfta det jag redan utläst av hans kroppsspråk var mina första ord (på finska): Dit for kommunalvalet!
Men jag visste att jag noggrant måste överväga min framtid. Jag var beredd på att lyssna på andras åsikter, men väl medveten om att det var jag som hade det yttersta ansvaret och det skulle vara mitt eget beslut.
Äldste sonen svarade omedelbart på min fråga att visst ska jag ställa upp. Det fick mig att börja tänka i andra banor. När också den kusin som i höstas rått mig att inte ställa upp i valet eftersom vi trodde att mina magproblem berodde på stress, nu hade ändrat åsikt och direkt uppmanade mig att fortsätta, drevs saken ännu mer i den riktningen.
Visst är det så att man inte ska stanna upp livet för en tillbakagång. Det är bättre att låta tankarna löpa i andra banor än det som gäller ens hälsa. Därför mitt beslut.
Sedan gäller det förstås att bli invald ...
Härmed inleder jag min valkampanj och mitt röstfiske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar