Det slog mig då jag åkte hem till fysikerns bostad från mina möten att det var en helt typisk fredag kväll. Där satt jag i den älskade spårvagnen med några överförfriskade medresenärer i närheten. En somnade och missade sin avstigningshållplats. En annan hade satt sig bredvid mig och jag fick hjälpa honom med hans rollator. Han var artig och frågade hur jag mår. Till mina positiva egenskaper hör att jag försöker bemöta mänskor artigt så länge jag får samma bemötande tillbaka. Jag svarade : Tack bra och replikerade med samma artiga fråga och fick veta att han inte brukade vara språksam, men han var nyss hemkommen från en lång sjukhusvistelse.
På vägen till Jan-Magnus Janssons plats ville en yngre, påstruken man absolut hjälpa mig med kappsäcken nerför trapporna. Han skulle ha burit den hur långt som helst för min skull, men jag hade ju hjul på den. Han pekade var brodern bor och stannade mig ännu en gång för att önska mig en trevlig fortsättning på våren.
Alltså en vanlig fredag i huvudstaden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar