Äntligen sprutklart!

Jag har inga som helst talanger för hälsovård. Därför har det varit en pina då jag efter tre operationer varit tvungen att injicera medicin för att förebygga blodproppar.

Den här gången blev det tjugo sprutor som skulle tryckas in i låren. Ni kan föreställa er hur mina ben ser ut - en massa blåmärken.

Egentligen ska man spruta in på vardera sidan om naveln, men läkaren sa att om man inte är talangfull (lahjakas) kan man träffa stora ådror (eller vad det nu var) som finns just där. Jag utropade genast att jag minsann inte är talangfull så låren det blev.

Det är så mycket värre att trycka in den lilla sprutan i sig själv för man måste övervinna så många mentala spärrar. Men faktiskt tyckte jag att jag började bli riktigt van fastän jag ibland fick med milt våld driva nålspetsen genom den läderaktiga huden.

Medlet svider dessutom.

Men nu är sprutorna slut för den här gången, tack och lov!