En timme in i sportsändningen på söndag förmiddag hade jag kommit till det stadiet på min tröja att jag absolut måste ha mina mönsterfärger.
Enligt uppföljningen av postordern fanns de i sorteringen. Måndag morgon klockan sex hade de nått Seinäjoki och med god tur kunde jag ha dem på kvällen i Kronoby.
Jag var noggrann med att ha telefonen med då jag tog dagens lilla promenad och uträttade ärenden. Men nej, inget meddelande. I mina tankar hade jag klurat ut att jag troligen skulle vara hemma då meddelandet dyker upp.
Och mycket riktigt. Jag hade just fått av mig ytterkläderna då det pep till. Mina garnnystan hade anlänt till poststället. Inte en chans att jag skulle ge mig ut igen just då. Men på kvällen tog jag en sparktur och kunde lyckligen kvittera ut paketet och nu är det så himla roligt att se mönstret träda fram. Inte för att jag är nöjd med min stickning. Det är svårt att få en jämnhet då man ska sticka med två trådar och det är långa avstånd mellan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar