Hur dum får man va'?

Det är inte ofta jag känner mig dum fastän en viss politiker har kallat mig spåndum. Men häromdagen när jag träffade en seniordansledarkollega hade jag den stora äran att känna mig helt blåst.

Kollegan plockade fram en minnepinne och var på väg för att köpa en sladd för att kunna visa seniordansuppvisningen på FSG Festivalen i Kristinestad.

Det trillade ner många polletter för mig. Det riktigt skramlade!

Jag hemlighöll inte min dumhet utan avslöjade att jag trott att minnepinnen jag fick från Finlands Svenska Gymnastikförbund tillsammans med ett julkort var en liten julklapp. Den gladde mig för minnepinnar kan man inte ha för många av. Lite konstigt tyckte jag att den var i en öppnad förpackning.

Nu blev jag glad en gång till för det alltid roligt att se hur ens program tar sig ut. Eftersom jag själv dansade med såg jag programmet liksom inifrån. Dessutom fanns alla galaprogram med samt huvudfesten utomhus inklusive paraden in på plan med alla fanor i spetsen.

Så egentligen har jag inget emot att vara lite dum i huvet då och då om man blir glad av det ...