Men nu ska inte de vackra blommorna få visa upp sig. Det är de ratade exemplaren som vill visa sin tålighet och envisa förtröstan på att få överleva.
På höstsidan konstaterade jag att det inte finns ork och lust att sköta alla sex exemplar av orkidéerna varav de flesta är presenter. De mest spretiga varianterna fick på foten vilket innebar att jag tvingade ut dem på trappan vid huvudentrén. Jag tänkte de kunde få bjuda på lite grönska, men utan skötsel.
Tydligen var växterna av samma åsikt och där står de ihärdigt kvar, gröna och fina trots att de inte fått en skvätt vatten på x antal veckor utan i stället fått uppleva många frostnätter.
Det är nästan så att jag känner lite förbarmande med dem, men jag ska stålsätta mig. Jag har inte plats för dem i härbärget. De får nog vila i komposten så småningom, men jag tackar för deras förtroende. Det finns många politikerkolleger som inte visar mig lika stor förtröstan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar