Det trodde man aldrig ...

Då och då filosoferar jag över saker som händer som jag aldrig trodde skulle hända.

Till exempel trodde jag aldrig jag skulle hitta nån att dela mitt liv med. Men plötsligt för nästan fyrtio år sen hittade nån mig!

Några barn skulle jag väl aldrig få, jag som varit mycket ensam som barn och fick en bror till låns när jag var tolv år och som togs ifrån mig nitton år senare. Men hoppsan, under sju år födde jag fyra duktiga gossebarn.

Politik hade aldrig intresserat mig mer än att jag gick till valurnan alla gånger jag hade rätt till det. Tjosan, nu har jag själv varit politiker i åtta år.

Läraryrket ingick i mina drömmar redan från unga år och visst uppnådde jag drömmen, men hur mycket har jag egentligen jobbat som lärare? Numera är jag mest ledare på olika plan, här hemma, i kommunstyrelsen och allra helst inom dans och gymnastik.

Men främst är det alla personer jag fått lära känna som jag bara hört talas om tidigare. Som idag till exempel då jag fick skjuts till mötet i Vasa av min kusins omsvärmade lärare. Vem hade kunnat tro att jag skulle sitta och chit-chatta med honom under flera bilresor.

Ja, livet är underligt ...