Finns det månne någon som vill veta hur jag känner det efter det svåra fullmäktigemötet i måndags?
Läget är helt ok fastän det blev en del besvikelser, men dem får man lära sig att ta.
På plussidan är att vår kommun åtminstone en tid ännu hålls kvar i det kära Österbotten. Från första början hade mitt intuitiva svar varit att vi inte kan ta ställning eftersom vi har alltför lite fakta på bordet. Men för det mesta stöder jag beredningen och ett ja till att inte byta familj, ja, det känns faktiskt som en familj, gick ju helt i linje med mitt hjärtas puls.
Sen blev jag naturligtvis besviken över att rekryteringsgruppens arbete helt förbisågs av 14 ledamöter. Det tycks ha blivit otroligt svårt att göra personval i kommunen utan att ställa till det samt få hotelser om domstolsbesvär. Positivt att kandidaterna var goda, men visste borde den lämpligaste och mest meriterade utses?
Alla dessa händelser medför att det inte blir lättare att avgöra om jag ska ställa upp i nästa val. Tiden får utvisa. Det är länge än till min 58 årsdag...
(På plussidan lägger jag också att jag lyckades reta upp en politisk motståndare så att kindhuden dallrade av ilska. Så elak är jag utan att säga något elakt. Det behövdes bara att jag inte tog åt mig av de numera vanliga verbala påhoppen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar