Krämpor

Nej, ni vill nog inte läsa om mina krämpor så jag ska försöka behandla ärendet ur andra perspektiv.

Vi börjar med dokumentation. Minnet behagar åtminstone hos mig ha en tendens att töja sig och böja sig. Det är svårt att komma ihåg när saker inträffar. Därför behöver jag få ner ett datum här.

Det var fredagen den 23 september lite före klockan tolv då jag kände det första magknipet.

Sen kan vi förflytta oss till den 13 oktober då vi hade fullmäktigemöte. Det började med ett våldsamt kurrande i magen, fortsatte med återkommande smärtor och kulminerade där hemma med fem gånger sura uppkastningar.

Mer behöver ni inte känna till för nu tar vi den andra synvinkeln.

Jag har begåvats med en arsenal av vänner och bekanta som stöttar mig och ger goda råd. Det innebär att jag uppsökt läkare och fått remiss till en gastroskopiundersökning. En sådan har jag högt och brett uttalat mig om att aldrig genomgå. Men jag hade en livlig inre diskussion med mig själv medan jag satt hos läkaren och småskämtade och till sist hade jag övertalat mig själv att gå med på "att svälja slangen". Naturligtvis kommer jag att kräva all till buds stående bedövning, inklusive egen medtagen hammare.

Igår kväll var jag helt utslagen med smärtor, frossbrytningar, uppkastning och annan tömning och nu har jag diagnosen klar. Magkatarr eller möjligen magsår.

Genom att diskutera med vänner i branschen och utanför har jag kommit till slutledningen, men jag antar jag måste vänta på den förbaskade undersökningen innan jag får min medicin.

Cancerspöket trycker jag långt ner i garderoben, för det är alltid det första som dyker upp.

Igen ett tack till mina vänner som alltid ställer upp.