Tågväntan

Om man står på en perrong och väntar på ett tåg har jag några tips att bjuda på.

Det brukar vara aningen kyligt eftersom vinden har alla möjligheter att erbjuda sitt sällskap antingen man vill det eller inte. Själva järnvägsrälsen har också en svalkande effekt då temperaturen närmar sig minusgrader.

Alltså behöver man röra på sig. Jag har tidigare prövat på menuettsteg, men nu förstår jag att inte alla är lagda åt danshållet och menuettrytmen är inte den lättaste att få tag i utan musik.

Olika gymnastiska stegserier har jag också testat och de kan göras hur svåra som helst med höga benlyft, kickar och piruetter. Men det kan tänkas lite förargelseväckande för eventuella blivande medresenärer.

Då kan jag rekommendera lite mindre rörelser. Att gå upp och ner på tå är inte så märkbart, men ack så nyttigt för balansen. Ännu mindre syns det om man satsar på de små musklerna man har i fötterna. De stackarna ska stöda alla små ben som går kors och tvärs i de små fossingarna. Fötterna ska bära upp och få fart på den mycket tyngre kroppen och de är väl värda det underhåll vi kan ge dem då den uppenbara tiden finns tillhanda.

En fysioterapeut har gett mig några goda tips på rörelser och de försöker jag komma ihåg att använda mig av då och då. Jag fick faktiskt mina konstiga bekymmer att försvinna under sommaren med fotgymnastik.

Tillräckligt rymliga skor är vad som behövs när man står där och väntar på tåget. Efter höjningarna upp tå går man över till tåskrynklingar (egen terminologi) vilket innebär att man kraftigt böjer alla tår och spretar ut dem igen.

Sen kommer de små rörelserna som det tar en tid att få inkörda. Det är svårt att hitta de rätta musklerna, men jag är ett levande exempel på att det går att lära sig.

Man sträcker ut tårna och håller dem stilla. Sen försöker man spänna en muskel ovanpå foten mot yttersidan. En annan muskel som är bra att jobba med hittar man om man vinklar ner hålfoten och låter muskeln belägen högst uppe på foten spännas och avslappnas.

Det är inte lätt att förklara, men effektivt är det och många minuter av dagen stjäl man inte. Det bästa är förstås om man tar av sig skorna. Det lämpar sig sällan på en tågperrong i början av oktober, men väl på ett långt politiskt möte.