Annorlunda

På min senaste tågresa ner till Helsingfors kunde jag iaktta ett och annat. Jag hade köpt sittplats i en vagn där det fanns både handikapplatser och plats för barnvagnar. Följaktligen fanns det av båda sorten som medresenärer.

Det är lite olika hur unga mammor reagerar. Den CP-skadade rullstolsbundna damen (berättade det själv) var pratglad och uppenbart förtjust i lilla Eemeli som visade sig vara 1½ år. Mamman var lika uppenbart besvärad av damens frågor och intresse. Men Eemeli var som ett barn ska vara, öppen och naturlig inför den frågvisa tanten. Han skulle hellre ha stannat kvar i vagnen och undersökt rullstolens mekanik i stället för att dras upp till lekavdelningen på andra våningen.

Lite senare steg en annan mamma på tåget med två barn, också en 1½-årig Elsa och en fyra månaders Selma. Den här mamman var mycket mer mottaglig för ett samtal då rullstolsdamen igen började oja sig över hur söta barnen var. Hon tog villigt på sig att hämta kaffe åt damen fastän hon hade två barn att hålla reda på. Där skämdes nog jag lite som satt en bit ifrån. Det var nog nära att jag skulle ha erbjudit mig, men ...

En äldre dam klev på i Tammerfors och var pigg på att inleda ett samtal med rullstolsdamen och därmed blev hennes resa mycket angenämare.

Ja, jag glömde säga att första mamman tyckte det var bättre för Eemeli att titta på en film på hennes telefon än att intressera sig för rullstolsdamen. Till min förtjusning var han mer intresserad av den levande människan än tekniken.