Det är tungt att resa till storstan. Efter lite mat, småprat och TV-tittande blev jag plötsligt så trött att det kändes oöverkomligt att börja det massiva uppdraget att pumpa luft i min madrass.
Konstigt nog visade fysikern inga tendenser att åta sig denna uppenbart fysiska ansträngning utan kröp snällt under sitt täcke med de trösterika orden att jag kan ta liggunderlaget.
Självklart förkastade jag muntligt det alternativet, men eftersom min ovilja att sätta i gång med fottrampning var så uppenbar, fick jag krypa till korset eller egentligen sträcka mig efter liggunderlaget med hjälp av ett paraply.
En sovsäck ovanpå hjälpte inte upp situationen utan jag tillbringade natten på ett hårt betonggolv.
Jag hoppas det var min sista natt på hårt underlag. Tanten har blivit bekväm av sig, men nog lärt sig en läxa.
Femton minuter ansträngning uppväger åtta timmar sömn på mjukt underlag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar