Sagan om hyllan

Det var en gång när jag besökte IKEA (dessa gånger är väldigt få) för ganska länge sedan. Jag tyckte att jag kanske någon gång kunde ha behov av en Lackhylla i ek och köpte en sådan.

Men hyllan hade inte plats någonstans. Den kände sig inte hemma i vardagsrummet, ej heller i matvrån. Sommarstugan dög inte heller så hyllan fick vila stående i ett litet skrymsle bredvid en garderob.

Nu när vardagsrummet blev omtapetserat och ommöblerat fick hyllan komma ut och lufta sig. Kanske nu den kunde hitta sin egen plats?

Njaa, det var inte så enkelt, men med makens hjälp hittades nästan ett ställe och vi tog mod till oss och skruvade upp den. Ja, skruvarna fanns inte med.

Egentligen blev hyllan placerad för högt, men rådig som Kronjuvelen är, korrigerade hon detta genom att placera de två loppislisthyllorna så där lagom virrigt nedanför och resultatet blev ganska bra.

Det var också tämligen uppenbart att placera foton på de tre hyllorna. Sönerna hade tidigare funnits i tre exemplar var (inalles 12 foton) i ett års ålder på en liten väggstump. Nu kändes det liksom okej att låta dem åldras lite och plocka fram studentfotona som hittills fått gömma sig i fotoskåpet tillsammans med övriga foton i ett virrvarr.

Som kontrast inköptes vita ramar och jag snittade till fotona och tryckte in dem i ramarna. Jag måste nog säga att jag tycker att guddottern tagit de bästa och naturligaste bilderna. Titta på de två längst uppe till höger.

Det ska vara lagom suddigt för att inte utelämna de nära och kära