Framåt

Det tar sig sakta men säkert, faktiskt väldigt sakta. Hela tiden går jag omkring och har dåligt samvete för att jag inte hunnit ut i trädgården, att jag inte tvättat fönstren, att jag inte hinner baka, att jag inte hinner dittan och dattan.

Vardagsrummet är klart och nu återstår plockning och sortering. Behöver jag faktiskt alla saker? Kunde jag sälja, skänka, slänga?

Skönt är det dock att så småningom få skåpen genomgångna och kanske ändra lite i inredningen. De gamla trasselgardinerna fick komma upp till sommaren. Gamla skåpet som passar till pappas skrivbord fick komma hem från sommarstugan och så vidare.

Men ännu återstår mycket och nästa vecka bjuder på vissa dagar fulla av möten och veckoslutet tillbringas i Kristinestad.