DÅ fick jag dagens värsta upplevelse! De sex Ekenäsdamerna började fråga efter sina pikéskjortor.
!!! Jag ville sjunka genom golvet. Det var på mitt ansvar att ta med skjortorna och det sjönk långsamt in i min lilla skrutthjärna att just DET hade jag glömt! Påsen med sex olikfärgade skjortor låg snällt hemma under databordet och väntade på sin resa.
Vad göra? Vårt program baserar sig på färgkombinationer. Vi hade tre skjortor i reserv, varav två tyvärr var i samma färg. Kunde jag hämta? Nej, tyvärr räckte tiden inte till.
Med gråten i halsen greppade jag telefonen och ringde min ängel. Kunde och ville han möjligtvis rädda min dag? I nöd och lust heter det och nu var nöden nära. På min sida hade jag regnvädret och tack och lov min underbare make som hastigt tog beslutet att han kommer. Han hann till och med fixa mat åt sig.
En timme före första galan levererades skjortorna och min tacksamhet och lycka visste inga ord. På plussidan lämnade också den lilla resa som make och äldsta son fick med sightseeing och cafébesök.
Vårt uppträdande gick väl något så när. I seniordans behöver inte stegen vara perfekta och ingen gick vilse på scenen. Färgkombinationerna underlättade och gav effekt åt hela programmet och de kommentarer vi fick var positiva. Applåder fick vi också.
Andra galan gick ännu bättre för då var vi så grymt vana.
Come together - make memories. Det blev faktiskt ett minne för livet. Ett stort tack till alla dansare! (Och till IK Kronans gymnasters ordförande som fick oss på bild)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar