Det gick några veckor för man behövde en förpackning mördeg från butikens frysdisk. Jag funderade nog på att tillverka en själv, men tänkte att en annan gång kanske ...
Idag kom då den stora inspirationen för stordåd. Först ut med frysvarorna, sen de kavlade mördegsbitarna i ugnen påföljd av en god kanelkaka som man snurrar ihop då man har lite överbliven turkisk yoghourt eller gräddfil.
Allra sist var det dags för finishen - kinuskisåsen!
Jag är en baddare på att misslyckas med kolasåser. Visst har jag ett ganska bra recept för tårtor, men nu skulle jag köra enligt de direktiv som fanns i det nya receptet och de var lite annorlunda. Först skulle vatten och socker hettas upp och få en brun färg.
Vem orkade vänta på det? Inte jag! Ner med smör och grädde i kastrullen. Då slog det mig att hur ska jag få fram kinuskifärgen? Min blandning såg misstänkt gul ut. Ja men, det brukar vara sirap i sådana här! Fram med sirapsflaskan. Nej men hallå, det var visst farinsocker! Nåja, vi blandar i lite farinsocker då. Och färgen blev rätt!
Allt skulle kokas cirka tio minuter. Det blir aldrig klart på tio minuter när jag är i farten. Jag kokade lite till och lite till och det blev säkert trettio till fyrtio minuter allt som allt. Då gav jag upp, lät det svalna några minuter och hällde över mördegsbottnarna som fått ett lager hallonsylt emellan sig.
Nu är det provsmakat och det blev lite mazarinaktigt och passar definitivt att ätas med bakelsegaffel.
Den goda kanelkakan då? Jo, den var inte alls färdiggräddad och blev ett fiasko.
Jag måste då säga att jag trodde inte jag skulle bli så snabbt tagen på orden - eller tankarna. I morse funderade jag över mitt bloggande, som egentligen mest är till för mig själv, men visst är det roligt om man får en och annan att dra på mun ibland. Den senaste tiden har det inte varit så intressanta saker på gång, för det är väl ganska roligt då jag gör bort mig? Och som sagt/skrivet - genast blev jag sannspådd: tillkortakommanden på det husliga området.
Men det bjuder jag på!
hej! Vi (= I och jag ) försökte oss också på det här receptet. Allt gick bra ( dvs vi följde receptet till punkt och pricka , har börjat inse att det lönar sig....) ända tills vi skulle skära upp kakan i vackra jämna rutor. Allt blev bokstavligen en smulkaka. Man fick servera sig kakan med sked. Men god var den. Slängde dock receptet, inget som jag tänker göra igen. Ps. Du gör inte alls bort dig i köket. Det är ju såhär det går till i alla kök ( åtminstone i alla som det finns verksamhet i ). B
SvaraRaderaMina mördegsplattor var hårdare och därför behövde man taktiken att sticka ner en gaffel och bända upp en bit. Men sött och gott annars.
SvaraRadera