I lördags märkte jag att min armbandsklocka inte längre fanns på sin plats - min vänstra handled.
Jämmer och elände! Jag klarar mig inte utan klocka! För att kunna passa alla tider måste jag veta vad klockan är, var jag än befinner mig. Någon telefonklocka räcker inte för då ska jag alltid ha telefonen på mig och det vägrar jag.
Långt inne i mitt minne fann jag en diffus tanke om att jag steg upp och tyckte mig höra ett svagt ljud som om jag tappat något. Kunde det ha varit klockan som gled av min handled? Och var befann jag mig?
Jag har kommit fram till att jag troligen tappat klockan redan på fredagen och då var jag i Vasa. Jag har ringt till restaurangen, men inget hittegods. Nu finns det en liten chans att den dyker upp, men troligtvis inte.
Jag sörjer. Det var den första klocka jag själv köpt och den var brun metall och passade perfekt ihop med mitt dito Nominationarmband. Den var finsk dessutom och den har således ett stort affektionsvärde.
Idag åkte jag in till min stambutik när det gäller klockor och juveler och köpte ett nytt batteri till finklockan som nu får bli vardagsklocka. Ännu lever jag på hoppet att den andra ska hittas ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar