Det har hänt något stort i mitt lilla undanskymda liv.
Igår satt jag i ett konferensrum i Tammerfors och försökte vara kreativ i utveckling och planläggning och så händer det ...
Halvt lojt sitter jag och låter fingrarna löpa över min haka. Men vad är det där?!? Fingrar igen och upptäcker samma sak. Ett hårstrå!!! På hakan!!! På MIN haka!!! Det går inte att knycka bort, alltså förtränger jag det ...
Detta har aldrig hänt förut under min nästan femtiosjuåriga livstid. Börjar jag inta gumstadiet? Jag sköt undan problemet och återkom till det i morse framför badrumsspegeln.
Jo, hårstrået fanns kvar och det var mörkt och cirka en och en halv centimeter långt. Jag fick fortfarande inte bort det med knyckmetoden så jag grep en liten sax och förkortade det utan att klippa mig i skinnet - men nära var det. Nu blir det att granska varje vecka om det har vuxit ut igen eller om det har kommit fler ...
Tack och lov infann sig den trösterika tanken att det säkert var ett "farmorsstrå" och det kan jag leva med ...
Av förekommen anledning blir det ingen illustration den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar