Förvånad!

Igår blev jag faktiskt förvånad över mig själv. Så olikt mig!

Jag hade min läkarkontroll (efter njurröntgen och blodprov förra veckan) och besökte den nyrenoverade onkologiska polikliniken vid centralsjukhuset. Mottagningssköterskan var glad och vänlig och tilltalade mig på svenska.

I väntrummet satt jag och läste en tidning då en karakteristisk finsk man i medelåldern med kavaj, sportbyxor och stort finlandhalsband stormade in. Han var uppenbart inte i känslomässigt normalläge och började genast undra om det här man får domen.

Det var då som den goda fen inom mig tog sig ton och började inleda ett uppbyggande samtal på finska tillsammans med de övriga väntande - på finska!. Jag brukar ofta inte blanda mig i när det gäller vilt främmande mänskor, men nu kände jag att det behövdes lite tröst och uppmuntran. En mänska var i nöd och vi medmänskor hade tillräckligt med erfarenhet av cancer för att kunna erbjuda hjälp. Jag tror faktiskt att vi gjorde gott och kanske vi fick en stjärna i kanten på vår livsväg.

Själv då? Jo, jag får skutta vidare. Min ena njure håller på att ge upp (blev skadad av tumören på äggstocken) och jag fick remiss till en urolog (bad om att få komma till den gode Palmberg i Jakobstad som jag har god tillit till). Men min andra njure fungerar normalt så jag ser positivt på det hela. Jag har faktiskt inte tid att vara sjuk eftersom hösten kommer med utmaningar såsom ny kommundirektör och andra politiska fighter, antar jag.

Glad midsommar!