Vemod

På vår första majresa för en vecka sedan hade vi också ett annat oförutsett tema - harar.

Det började med att jag utanför pizzerian där vi åt såg en massa gula maskrosor. Dessa vårtecken var min pappas mest hatade objekt. Han försökte utrota dem med alla möjliga och omöjliga verktyg i sin gräsmatta. Naturligtvis gick mina tankar till honom då jag såg blommorna vid den varma husväggen.

Det andra som påminde mig om både pappa och min bror var just hararna. Under vår färd såg vi en hare skutta över vägen på fyra olika ställen, till och med mitt i stan (minns inte om det var Vasa, Närpes eller Kaskö). Både pappa och André var jägare och vi har vid olika bemärkelsedagar förärat min pappa (på skoj) harar i olika skepnader såsom lera, virkat garn, kort och så vidare.

Men det är väl det som är en del av livet. Fastän våra nära och kära är borta ur vårt verkliga liv finns de kvar i hjärtat, minnet och sinnet. Och är man lite vidskeplig som jag så känner man deras närvaro också på annat osynligt sätt.

Ha en fin morsdag!