Uppgiften gick ut på att tillsammans med präster, ungdomsledare och diakon hålla handen på gossens huvud. Och du milde! Jag hade glömt att lacka naglarna! I stället kunde man skönja bitar av ett gammalt nagellack, ganska genomskinligt dock. Och jag hade min vackra Majoricaring som jag fick då jag fyllde femtio. Och hur många var det egentligen som tittade på min hand?
Jag hade bett konfirmationsgossen att pryda sitt hår med en rosa rosett där bak för att lätt hitta honom i vimlet av likadant klädda ungdomar, men han hade inte hörsammat min önskan. Som tur var jag fick syn på honom genast då konfirmanderna tågade in och släppte honom inte med blicken så det gick ganska lätt. Det var nog bara nagellacket som fallerade.
Ålderdomskänslan spred sig inom mig då jag märkte att jag inte känner folk som är födda på 2000-talet. Jag vikarierar inte mer och har inte heller själv barn i ung ålder längre. Det blir att hålla utkik efter far- och morföräldrar för att pussla ihop ansikten med efternamn.
Men faktiskt, så kände jag igen ett par skor under de långa alborna. Någon hade lånat sin systers skor! Snygga sådana!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar