På den stora festen var det enbart de stora pristagarna som fysiskt fick ta emot sitt stipendium. I år gick det största enskilda stipendiet till psykiatern, författaren, jazzmusikern, f.d. kulturministern, politikern och så vidare Claes Andersson och följaktligen höll han tacktalet/festtalet.
Det var ett förnämligt program med otroliga sångprestationer av skådespelerskan/sångerskan Anna Victoria Eriksson (kan ses som Stormskärs Maja på Åbo Svenska Teater i höst) och musikalsångaren Alexander Lykke. De ackompanjerades förträffligt av Ostrobothnia Brass Band (OBB) och några till. OBB hade en effektfull norsk dirigent.
Det var mäktigt så det förslog och Wow! Vilken känsla när orkestern och Anna fyllde salen med Bondmusiken Skyfall! Jag var salig av lycka att få sitta där på Wasa Teater och andäktigt lyssna till de högklassiga framförandena.
Det var inte många i salen jag kände så jag hade redan bestämt mig för att åka hem direkt efter festen, men ödet grep in.
På väg ut ur bänkraden fick jag syn på en klasskamrat från de första skolåren som jag inte träffat sen vi hade trettio års reunion efter studenten (2007) och hon skulle fortsätta till Strampen och erbjöd sig att bli mitt sällskap. Efter lite beslutsångest tackade jag ja och blev inte besviken på kvällen. God buffé, lite gamla bekantskaper och lite nya, skål med CA och så vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar