Eftersom det regnade igår fick det bli lite trädgårdsarbete på eftermiddagen. Jag hittade en ny fiende, nämligen plymspirean.
Tidigare hade jag den som en solitär växt på ett begränsat utrymme. När jag förändrade min sluttning fick den ny plats tillsammans med den höga riddarsporren och en ligularia (kommer inte på vilken i skrivande stund). Nu har det visat sig att plymspirean har tagit för sig och friskt tagit plats på andras territorier.
Eftersom jag i vår känner att nu är det slut på dessa inkräktare, ni minns väl rosbuskarnas ättlingar, så försökte jag vara hård även mot plymspirean. Men ack, vad den gjorde motstånd. Jag tror nog den vann vissa ronder och jag får gå en ny match senare på sommaren. Tillsammans med toppklockan, ängsklockan och kinesiska smörbollen tycks jag ha fått en ny outtröttlig fiende.
Men stentrappan blev fixad och kommer antagligen att förevisas i sinom tid. Så även solaltanen.
Det jag hade tänkt skriva om var egentligen det som hände på sommarstugan efter att grundstädningen inne i huvudbyggnaden var avklarad.
Mitt bland min rabarber stack två brunaktiga tofsar upp. Vad är då detta? tänkte jag i mitt förvånade sinne. Jag gick först på tanken att det var nån slags liljeväxt, men sen kom jag på att det troligen är en pionsort.
Och hur har den hamnat mitt bland rabarbern som stått där i evigheter mellan stenarna? Det återstår att se vad tofsarna utvecklas till om inte farbror Rabarber behagar sätta stopp för tillväxten.
Vad tror ni? Kan det vara herrgårdspionen som gått vilse? Den finns där hemma och vad jag minns har jag inte förflyttat nån arving, men jag kan ha glömt. För övrigt vet jag inte om det är en herrgårdspion för jag fick den som dillpion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar