Festen är slut!

Mina kusinbarn har blivit studenter och det har firats i dagarna tre i Pedersöre och Korsholm.

Det råkade vara sån spridning på festerna att jag kunde besöka dem alla.Jag började fredag kväll, fortsatte lördag eftermiddag och avslutade med hedersuppdraget att få sköta trakteringen idag tillsammans med en fjärde kusin.

Släkten är bäst!

Nu hoppas jag få en lugnare vecka utan politiska möten med fint väder för trädgårdsarbete OCH UTAN MYGG!

Och sen bär det av på en liten semestertripp till södra Finland inledningsvis med seniordansförbundsstyrelsemöte plus guldkant.

Stugmässan revisited

Det brukar vara intressant att göra ett besök på ett mässområde från tidigare år.

Vi passade på att vika av till Kalajoki sanddyner då vi nu ändå körde förbi. Ni fick ju bloggbilder från stugmässan i fjol i mängd och massor.

Sanden fanns kvar och åtminstone tre hus var till salu. Några nybyggen hade kommit till och visst var det fint - men ...

Området passar inte min smak. Allt för koncentrerat, ingen privat tillvaro och för mycket SAND! Man får använda snöspade både vinter och sommar.

Men är du en sportig typ och vill ha nära till skidspår, joggingrundor i skogen, havsaktiviteter och så vidare, då har du kommit till rätt ställe.

Ny residensstad

Tolka inte rubriken som om jag vill ha en ny residensstad. Nej, jag bara råkade göra en liten tripp till en annan residensstad, nämligen Uleåborg.

Den här gången var jag med som sällskapsdam och såg främst olika industriområden runt omkring själva stan.

En av dagens höjdpunkter (om jag varit en 4-årig pojke kanske) var lunchen. Oj, det kommer en till! fick jag utropa fem gånger.

De som kom var Uleåborgs stads brandmän och de ploppade ut ur fem stora brandbilar.

Men vad gör man då om man ska tillbringa ensamtid i en bil på en industritomt? Jo, förvisso kan man kolla in truckar och diverse maskiner och varor - och skräp.

Men jag valde att läsa igenom det nya regeringsprogrammet, sköta lite e-postkorrespondens, men framför allt dricka kaffe!

Jag har lärt mig att aldrig åka nånstans med bil utan att ha en fylld kaffetermos med. Dessutom hade jag en halvfylld åttaliters kyldunk med Kronobyvatten. Man kan behöva dricka massor eller tvätta händerna ...

När arbetsdagen var slut kunde man kombinera med lite turistande. En sväng till Brahestad blev riktigt lyckad om man bortser från snålblåsten.

Lite kulturhistoria i bilder

Relativt ny granitkyrka, invigdes 1912

Gamla stadsdelen även med nya hus i gammal stil

Finlands äldsta museum för kulturhistoria i f.d. tullhuset

Grundaren Pehr Brahe står mitt i rondellen

Nytta och nöje

Residensstaden i söder fick äran att ta emot mig idag. Det blev tidig start i ösregn, men som tur var klarnade vädret upp mitt i dagen så jag slapp köra hem i samma usla väder.

När nyttan var avklarad blev det lite nöje. Min lilla solaltan saknade en solstol och nu passade jag på att inhandla en sådan samtidigt som jag fixade lunchen.

Hur tråkigt är det att sitta ensam och äta sin vegetariska pizza i ett fönsterlöst utrymme? Tur att man är uppfinningsrik! Det blev alltså take-away och förflyttning till parkering med havsutsikt.

Jag kände mig lite kulturell med Kuntsis museum för modern konst på ena sidan och Academill på andra

En idé

Som det brukar sig så fick jag en idé.

Egentligen hade jag tröttnat på den gamla dubbelgungan bredvid syrenerna. I stället ville jag få en uteplats för solstolen.

Och tänk! Alla mina män var med på idén.

Vi har faktiskt en ganska stor tomt, men det fanns bara ett ställe som kunde bereda plats för den stora gungan som numera används väldigt sällan.

Och dit bar mina män gungan på morsdagen och den nya idén kunde spira vidare.

Heja Olle!

Det ser ut att bli goda tider för Mors lilla Olle. Men det finns ett orosmoment. Eftersom det varit så kallt har insekterna lyst med sin frånvaro. Jag är lite orolig för att de massvisa blåbärsblommorna inte blir pollinerade.

Synd, för blåbär är bland de mest hälsosamma bär vi hittar i våra skogar.

Naturlig överraskning

Eftersom det regnade igår fick det bli lite trädgårdsarbete på eftermiddagen. Jag hittade en ny fiende, nämligen plymspirean.

Tidigare hade jag den som en solitär växt på ett begränsat utrymme. När jag förändrade min sluttning fick den ny plats tillsammans med den höga riddarsporren och en ligularia (kommer inte på vilken i skrivande stund). Nu har det visat sig att plymspirean har tagit för sig och friskt tagit plats på andras territorier.

Eftersom jag i vår känner att nu är det slut på dessa inkräktare, ni minns väl rosbuskarnas ättlingar, så försökte jag vara hård även mot plymspirean. Men ack, vad den gjorde motstånd. Jag tror nog den vann vissa ronder och jag får gå en ny match senare på sommaren. Tillsammans med toppklockan, ängsklockan och kinesiska smörbollen tycks jag ha fått en ny outtröttlig fiende.

Men stentrappan blev fixad och kommer antagligen att förevisas i sinom tid. Så även solaltanen.

Det jag hade tänkt skriva om var egentligen det som hände på sommarstugan efter att grundstädningen inne i huvudbyggnaden var avklarad.

Mitt bland min rabarber stack två brunaktiga tofsar upp. Vad är då detta? tänkte jag i mitt förvånade sinne. Jag gick först på tanken att det var nån slags liljeväxt, men sen kom jag på att det troligen är en pionsort.

Och hur har den hamnat mitt bland rabarbern som stått där i evigheter mellan stenarna? Det återstår att se vad tofsarna utvecklas till om inte farbror Rabarber behagar sätta stopp för tillväxten.

Vad tror ni? Kan det vara herrgårdspionen som gått vilse? Den finns där hemma och vad jag minns har jag inte förflyttat nån arving, men jag kan ha glömt. För övrigt vet jag inte om det är en herrgårdspion för jag fick den som dillpion.

Perfect timing

Det blev precis som planerat! De flesta fröna i jorden igår och regn idag. Ärter och bönor får vänta nån vecka ännu.

Dessutom fick en del av sluttningen en ansiktsrengöring. De för evigt framhärdande rosorna av gammal karaktär, som sprider sig snabbare än jag hinner klippa ner dem, fick se sig rakade.

Jag återfann dessutom "stenstigen" som jag medvetet blundat för då jag under sjukdomssomrarna inte mäktade med sluttningsrabatten. Nu blir det en liten ny vändning på den på grund av microbiotan som också vill breda ut sig, men gör det på ett mer acceptabelt sätt.

Men som sagt idag regnar det och då får man passa på att förlusta sig på Café Skorpan i grannstaden. Ett underbart gott surdegsbröd får alltid följa med på returresan.

Och om en vecka startar glasstillverkningen på samma ställe ...

En ny uteplats under vardande

Slarvmaja!

Nästan varje år i modern tid är det samma sak. Jag planerar och plitar ner på ett papper vad och var jag sår för att kunna idka växelbruk i min grönsaksodling.

Men när jag ska göra grundplanen inomhus är förstås papperslappen försvunnen. Förr i tiden var jag lite mer noggrann och kunde ha stoppat in den i trädgårdshäftet eller till och med renskrivit planen i häftet.

Igår var det dags och jag vet att jag under vintern såg min anteckning på något underligt ställe. Jag sökte på alla logiska platser men ingenting uppdagades. Jag försökte också kolla bloggen ifall jag hade några bilder, men inget där heller.

Alltså började jag på nytt skissa enligt obefintligt minne och kanske jag får frön i jorden idag då det är riktigt varmt. Det väntas dessutom regn till i morgon så omständigheterna är utmärkta.

Ut med slarvmaja!

Ögonblicklig förälskelse

Det är så lätt att förälska sig i blommor. Häromdagen då jag köpte födelsedagsblommor till pappas grav råkade jag få syn på ett förtjusande exemplar av en fuchsia. Den är min!

Jag bad expediten sätta undan (och vattna) den för att återkomma och köpa den. Som tur var hade jag ett presentkort hemma till just den affären.

Jippieee! Den perfekta presenten från seniordansarna. Jag tackar!

Ett litet aber är den skrällfärgade plastkrukan. Jag vågar inte plantera om blomman eftersom den har så många knoppar, men ska kanske hitta en ytterkruka att placera den i sen när den får komma ut i trädgården. För tillfället får den husera i lusthuset.

Fiskens dag

Jag läste just i tidningen att det är fiskens dag. Men se, det blir det inte hos oss.

Fin fångad abborre hamnade på mitt lunchfat i måndags. Den var tillredd på enklaste sätt, nämligen i ugn (se tidigare inlägg 4.1.2013 för tips om fisk i tidningspapper). För att riktigt gotta till det hade jag inplanterat rejält med smör och nyskuren kinesisk gräslök från trädgården.

Idag blir det troligen champinjoner för min del, men jag tycker ni gott kan fira fiskens dag!

Hittat!

I år fäste jag mer uppmärksamhet vid några stilistiska och vackra svampar jag hittade i trädgården. Jag såg nog dem ifjol också, men grunnade inte länge på dem utan plockade helt sonika bort de enstaka exemplaren ur rabatten.

Nu plockade jag i stället in dem och letade reda på svampboken. Jag hade tidigare ringat in dem till murklor som jag aldrig plockat och använt och dessutom alltid trott att var giftiga innan man behandlat dem.

Efter lite studier kom jag fram till att jag har hittat toppmurklor som är läckra (tre stjärnor) och inte behöver förvällas utan kan torkas. Men har jag rätt eller ...?

T.v. stenmurkla, t.h. toppmurkla

Trist buske

Jag har väl behandlat denna stackars buske tidigare i min blogg, men kan inte annat än sucka djupt då jag ser den och dess syskon.

Ölandstokarna blev deporterade till sommarstugans strandkant för ett tiotal år sen. Det var ett gott val för jag behöver inte se fulheten varje dag. Sen på sensommaren är de hur ljuvliga som helst.

Salvia som överraskar

Ifjol köpte jag en salvia som jag placerade i lilla välkomstkrukan då man anländer till sommarstugan.

Under vintern fick den stå kvar på sin plats, blåsa omkull och ligga på marken och vänta på att bli uppstädad på våren.

När jag lyfte upp den sent på vårvintern lät jag den stå kvar tills städivern skulle infinna sig.

Till min förvåning och förtjusning mötte den mig med små späda gröna salviablad då naturen annars började vakna till liv. Tänk, om jag får den att börja växa och blomma. Tror bestämt jag ska ge den en chans och plantera om den i ny mull och hoppas ...

2014

2015

Arbetsbyte

Det gör gott att arbeta tillsammans. Därför har maken och jag ett arbetsbyte på gång. Jag hjälper till med vedhanteringen och han hjälper mig i trädgården.

Jag har redan ett projekt på förslag som kommit i gång till tio procent.

Idag var det dock min tur att lasta slanor och köra in ved i förrådet.

Men jag hann också ta en snabbgrävning i odlingslådorna. Gräslöken och vitlöken är på god tillväxt och nu ska jag så småningom gödsla och tillsätta lite kompostjord innan det är dags för sådd.

Hemkära toner

Jag brukar få hemskickat ett eller två exemplar av en serie som heter Författarnas Österbotten och utges av KulturÖsterbotten.

Dessa kostnadsfria alster innehåller en kort presentation av österbottniska författare och ett utdrag ur författarskapet. Har man lust är det bara att söka sig till biblioteket eller en bokhandel och läsa mer om det är nån särskild författare man fattar tycke för.

Publikationerna utgår från ett tema som till exempel naturen (årets tema), "De gamla hade så mycket att berätta, läslust ...

Jag rekommenderar varmt dessa kostnadsfria häften som man hittar på offentliga platser (kommungården bland annat). Varför inte ha som sommarens tupplektyr?

Hälsningar från norr

Vår kommun har haft besök av två norska kommunaltjänstemän i snart två veckors tid. De två trevliga damerna kommer från Nordreisa som gränsar till Finlands arm, typ tusen kilometer rakt norrut från Kronoby.

Igår firades en liten norsk afton och det blev julafton för lilla kommunstyrelseordförande. Eller vad sägs om dessa fina gåvor?

sockerfritt hjortrongodis

favoritmuggen då jag ska gå på tur

Här finns allt från mat till smycke och böcker.

Påsen med havgull (fiskchips) har varningstexten:

Advarsel! Posen inneholder masse kjaerlighet

Det växer

Det är inte bara redskapsskjulet som får fungera som växthus för tillfället. Lusthuset har också fått nya inneboende. Där finns potatisar som groddas och några som är planterade i mjölkförpackningar.

Vidare hittar man de övervintrade fuchsiaplantorna och dahliarötterna som har börjat bekänna att de lever. Med dem är det ett litet problem. Eftersom inte alla hann blomma är jag inte riktigt säker på färger och sorter. Men om jag har tur får jag veta i augusti ...

After work

För tillfället jobbar jag måndag eftermiddagar. Vill man gå på after work måste man välja den dagen. Och det gjorde jag och väninnan igår.

Först hämtade jag mina nya glasögon och sen köpte vi biljetter till teaterföreställningen Sylvi.

Eftersom vi hade lite tid innan pjäsen började blev det alltså after work! I stället för ett glas vin valde vi iste, men vackert så. Det kändes oerhört lyxigt att bara sitta och småprata och titta ut över mänskor som kom och gick nere på gatan. Och de faktiskt kom och gick! Man såg ofta samma personer två gånger.

Sen var det då dags för lite kultur. Vi var ganska ensamt kulturella för förvånansvärt lite folk hade lockats till den fina Schaumansalen, knappt femtio skulle jag tippa.

Minna Canths Sylvi är en projektpjäs där sju teatrar samarbetar (Vapaa Teatteri, Berlin, Klockriketeatern, Åbo Svenska Teater, Savonlinnan Teatteri, Kokkolan Kaupungiteatteri, Wasa Teater och Riksteatern, Sverige). Pjäsen är skriven på 1800-talet, men kändes ganska modern i regin. Vi förstod inte riktigt alla tankegångar, men det var en intressant upplevelse.

Jag har lånat lite från Wikipedia för att bilda den okunnige:

Minna Canth (född Ulrika Wilhelmina Johnson), 19 mars 1844 i Tammerfors, död 12 maj 1897 i Kuopio var en av de viktigare finländska författarna under 1800-talet.

Hon skrev noveller, kortromaner och dramatik. Hennes modersmål var svenska, men hon skrev mestadels på finska och skildrade framför allt kvinnornas och arbetarnas situation.

Dramat Sylvi, som är det enda hon skrev på svenska, fick däremot en bejublad premiär på Svenska teatern i Helsingfors (1893). Det som handlar om en ung kvinna som giftmördar sin make och bygger på en verklig händelse som utspelades i Tavastehus.

Minna Canths födelsedag, 19 mars, jämlikhetens dag, blev 2007 vedertagen flaggdag i Finland.

Från det ena till det andra

Det började med Jemenvästen i olika färger och så blev jag uppenbart förtjust i just det melerade pastelliga garnet och så började jag fundera vidare. Skulle det inte vara snyggt med en värmande tröja till svala sommarkvällar? Ett par vita byxor (redan köpta), ett glas rosé, en vacker solnedgång OCH den stickade tröjan om det är kyligt. Vem minns inte förra midsommaren?

Jag googlade mönster och hade redan tidigare bestämt mig för en enkel modell i ribbstickat.

Och nu är jumpern klar!

Att ni tycker att den ser lite smal ut? Jovisst, men ribbstickat töjer ut sig nästan hur mycket som helst. Jag har provat tröjan och jag ser bara NÄSTAN ut som en uppstoppad korv ...

Ägget

Kycklingen

och hönan

Vemod

På vår första majresa för en vecka sedan hade vi också ett annat oförutsett tema - harar.

Det började med att jag utanför pizzerian där vi åt såg en massa gula maskrosor. Dessa vårtecken var min pappas mest hatade objekt. Han försökte utrota dem med alla möjliga och omöjliga verktyg i sin gräsmatta. Naturligtvis gick mina tankar till honom då jag såg blommorna vid den varma husväggen.

Det andra som påminde mig om både pappa och min bror var just hararna. Under vår färd såg vi en hare skutta över vägen på fyra olika ställen, till och med mitt i stan (minns inte om det var Vasa, Närpes eller Kaskö). Både pappa och André var jägare och vi har vid olika bemärkelsedagar förärat min pappa (på skoj) harar i olika skepnader såsom lera, virkat garn, kort och så vidare.

Men det är väl det som är en del av livet. Fastän våra nära och kära är borta ur vårt verkliga liv finns de kvar i hjärtat, minnet och sinnet. Och är man lite vidskeplig som jag så känner man deras närvaro också på annat osynligt sätt.

Ha en fin morsdag!

Som bäst!

Nu är det min älsklingstid - då våren är på väg mot försommar och sommar, då allting återföds, då knoppar på träd och buskar sväller och öppnas, då perennerna burrar upp de först gröna bladen, då lökväxterna, blåsipporna och vitsipporna fräscht tittar fram ur de grå rabatterna. Nu är det som bäst!

Jag sprang runt med kameran häromdagen och förevigade de spirande glädjespridarna.

Botaniska tulpaner

Kaprifol

Julros

Förrymd viol

Daglilja

Klätterhortensia

Rabarber

Libsticka

Klematis