Äntligen struvor!

Jag hade lite bekymmer med struvtillverkningen också. Först var det receptet! Jag har ett välprövat recept med vad jag minns egna anteckningar (eller minns jag fel?). Efter letande i mappar och diverse papper hittade jag ett recept - utan anteckningar. Men jag beslöt testa.

Jag hade köpt olja, vetemjöl och ägg. Men kastrull då? Jag kommer ihåg att jag brukade använda min vita, vida emaljkastrull med tjock botten. Var finns den? Har jag sålt den på loppis? Eller finns den ute vid sommarstugan? Jag tror och hoppas att det sistnämnda svaret är det rätta.

Alternativa kastruller finns, men en del är för små och en del för stora. En del har teflonyta så då jag inte hade någon att rådfråga hivade jag upp fem literskastrullen på spisen och satte i gång.

Jag körde plastpåsetricket igen. Dit med smeten, klippte ett litet hål (som blev för stort), värmde två liter olja och startade friteringen. Sakta men säkert hade jag tjugo mycket fula struvor på brickan. Hålet var som nämnts för stort och de fina ringlande struvsnörena blev till fingertjocka ormar.

Men gott var det då jag gick ut på terrassen med ett glas mjöd och testade!

Orsaken till att ni inte fått ta del av min tidigare struvkonst hittade jag när jag kollade igenom blogginlägg från samma tidpunkt på våren. Förra valborgshelgen var jag i Stockholm (det minns jag). Det jag inte kom ihåg var att året innan var jag i Budapest och före det hade jag inte börjat blogga. Det är bra att ha en blogg då minnet sviker!

struva med svans

Svårt, svårt, svårt

Jag börjar bli allvarligt bekymrad över min psykiska hälsa. Det var otroligt svårt att få till det med mjödtillverkningen och tidsschemat. Vart försvann alla planeringsgåvor?

Två gånger missade jag tidsberäkningen och den andra gången gick jag så långt att det var oåterkalleligt.

Som ni kanske vet har de senaste veckosluten varit rätt upptagna. Just före Kristinestadsresan slog det mig att jag borde börja tänka på första maj och mjöd. Men det gick inte för sig att ställa till på fredagkväll och vara hemma först på söndagkväll. Ingen annan i hushållet är betrodd med mjödtillverkning.

Men då kom jag på att jag hade glömt bort en vecka. Alltså ingen panik!

Direkt därpå följande måndag kl 22.30 slog blixten till igen (och det var minsann ingen snilleblixt!). Mjöd! Hur ska det hinna bli klar till första maj? Utan att tänka desto mer satte jag i gång i den sena timmen, värmde vatten, hivade ner farinsocker, pressade citroner och läste recept.

Nämen OJ! Jag hade valt att ersätta vanligt socker med farinsocker utan att titta på paketen vad de vägde. 500 g farinsocker är ett mycket litet paket. Var det inte större på den gamla goda tiden?

Jag hade omedvetet fördubblat receptet och sockret hade redan börjat lösa upp sig i vattnet. Ingen väg tillbaka! Det var bara att gilla läget och tillaga dubbel sats.

Vi kommer att drunkna i mjöd! tänkte jag, men kom på att jag kan dela ut till höger och vänster.

Nåväl, alla ingredienser var i tioliters kastrullen och nu skulle det få jäsa i lugn och ro ett dygn.

MEN DÅ kom jag på att jag hade fått fel i tidsinställningen i hjärnan IGEN! Det var ju ingen panik! Det var inte första maj den veckans fredag! På grund av det pressade tidsschemat på senaste tiden hade jag igen levt på förhand.

Jag blev som sagt riktigt oroad, men som tur var kunde jag efter den första jäsningen flytta flaskorna ner i källaren för en långsammare jäsning och idag är mjödet färdigt och jag har provsmakat i samband med fotograferingen.

En flaska har redan hunnit till Jakobstad och några flaskor levereras i samband med Jaromatchen i kväll. Kanske en flaska hittar till Orrnäs och några flaskor ska vi förstås ha med på majkalaset söderut.

Fest och ära

Det är en stor ära att få delta i festligheterna på den nationella veterandagen. I år var det extra festligt då president Sauli Niinistö lät utdela Finlands Vita Ros av första klass åt alla veteraner. De är nu över 90 år så kanske utmärkelsen kom en aning i senaste laget.

I Kronoby-Karleby finns också den enda veterankören som består av enbart veteraner och det är gripande att lyssna till de vemodiga sångerna. En kör från gymnasiet framförde Sibelius Finlandia så jag rördes till tårar. Jag minns att den fanns i min pianobok när det begav sig och jag försökte öva på den innan jag hade nått den nivån för jag tyckte den var så mäktig. Jag har samma åsikt fortfarande.

Och än en gång. Vad har inte de finländska soldaterna gjort för oss! Vi måste komma ihåg dem för alltid och känna stor tacksamhet för att vi får leva i ett fritt Finland!

I brist på medalj illustrerar jag med en vit ros (som inte är en ros utan en ranunkel)

Ny hotellbekantskap

Ni vet att jag älskar hotell! Den där första känslan då man öppnar dörren (kan vara svårt ibland) och får den första anblicken. Badrummet besiktas, skåp öppnas, utsikt kollas och så vidare.

Natten före festen bodde jag och ordförande på Sokos Hotel Villa i Tammerfors. Det ligger lägligt nära järnvägsstationen, bara att gå genom en tunnel. Tammerforshuset är några hundra meter ifrån.

Rummet vi fick var riktigt bra. Utsikt över västra Tammerfors, nyrenoverat och snyggt.

Jag tycker om factory-stilen man satsat på i Tammerfors i egenskap av gammal fabriksstad. Det är rött tegel och rustik inredning. Vi åt en liten supé på Myllärit, en gammal kvarn med kraftfull stämning på grund av grova takbjälkar.

Och så till badrummet och speciellt handfatet! Det såg ut som grov betong, men var helt blankpolerat. Det lutade inåt/nedåt och vattnet rann direkt bort. Samma sak med duschen som hade lutande golv med golvsilen intill väggen. Intressant.

Frukosten intog man på grannhotellet Torni där man satt i restaurang Paja och kunde beundra tågen som kom och gick.

Jag kan bra tänka mig en weekend i Tammerfors på sommaren. En återresa till Varala-området, kanske en tur med en båt till Tavastehus och så vidare ...

Tegelvägg - den här gången inte natursten som i Paris

Fondvägg bredvid sängen som för tanken till Österbotten

Annorlunda tvättfat

Festen är över!

Jag hann hem precis före midnatt och har nu avnjutit sex timmar sömn i ett sträck + lite småslummer. Tanten var nog rejält trött igår och får vila ut en dag innan det blir ny fest. Veteranfesten på måndag blir hoppeligen i lugnare stil och framför allt har jag ingen egen uppgift.

Trettioårsjubileet i Tammerforshuset blev nog mycket lyckat om jag får säga det själv och många har haft samma åsikt enligt egen utsago.

Tekniken fungerade, språkservicen på svenska var ett rejält plus, maten var utsökt, vinet gott och sällskapet bland det allra trevligaste. Organisationskommittén hade gjort ett ypperligt förarbete och allt flöt nästan som på Strömsö.

Det enda på negativa sidan var att jag fick titta på då andra dansade eftersom jag fungerade som lilla "kom-fram-och-säj" och hade min självvalda plats längst bak på scenen.

På plussidan med det arrangemanget var att jag fick närkontakt med orkestern, Vörå spelmansklubb, och trivdes bra bland dessa österbottningar.

Summa summarum: Det var en fest värdig en trettioåring med tacktal och uppvaktningar. Jag inser att seniordansen har funnit sin plats bland seniorerna och tillför så mycket guldkant till tillvaron.

Seniordans ger glädje - gör glad!

Snabba tag

Den långa festdagen har börjat redan halv sju. Första stassen är på, håret ska få sig ett tag med borsten, fejset har fått färg och frukosten är serverad i grannhotellet Torni.

Sen iväg till Tammerforshuset som vi inspekterade igår och fick förvånansvärt god service på svenska.

Det blir nog över midnatt innan jag får krypa ner i egen koj och hoppeligen sova mer än två timmar.

På väg, alltid på väg ...

Läs och häpna! Jag är på resande fot - igen! Eller egentligen på räls.

Nu är målet Tammerfors. I morgon anländer seniordansarna, men ordförande och viceordförande har ännu en del att gå igenom och behöver vara på plats och kolla tekniken direkt från morgonen.

Det värsta är över, nämligen 'vad ska jag ha på mig?'- syndromet. Med goda råd från en väninna har jag packat ned både vårlig byxdräkt och lite mer festlig tantdräkt. Och två par skor förstås!

Känslor och smörgås

På en förmiddag hann jag uppleva två sorters tårar. Det heter att om man vill vara fin får man lida pin. Jag tillbringade en och en halv timme hos kosmetologen och jag vet inte om jag blivit känsligare sen senast (och det har gått några slarviga år sen senast), men det gjorde till och med ont! Jag brukar inte ha så låg smärttröskel, men nu kände jag av varenda portömning och låg tyst och hoppades på ett snabbt slut. Och inte blev jag fin heller! Röda kvisslor - men visst var det nödvändigt med ordentlig djuprengöring.

Nästa tårfyllda moment inträffade då jag skrev mitt namn i en kondoleansbok. Livets förgänglighet gjorde sig påmind och jag mindes den avlidne med värme. Alltför tidigt farväl.

Jag hade lite tid före optikerbesöket och skötte några ärenden och väntade på att hungern skulle infinna sig. Kanske lite mjukglass? Neeej, inte hälsosamt alls, men en tur till Skorpan för att inhandla det goda surdegsbrödet var ett gott alternativ. Jag åt en underbart delikat smörgås med sallatsblad, ost, päronskivor, honung, valnötter och timjankvist. Wow, den ska jag kopiera när jag får brunchbesök!

Sagt och gjort! Så här såg min variant ut:

... och jag åt faktiskt glass som dessert på Majs glasscafé ...

Enkel ommöblering

Jag drog ut på påsken på utsidan, men nu fick det vara nog.

Lilla pärlhyacintkrukan fick flytta upp i övre våningen och behövde inte trängas med jättesnödropparna som aldrig tycks slå ut.

Och nu äntligen har dahliarötterna hittat upp ur källaren. De får stanna ute idag, men till kvällen får de komma in i gästrummet och värmen. Det blir spännande att se om alla är vid liv. De hann inte blomma så mycket förra hösten så jag har inte riktigt koll på sorterna.

Hups! Solen tycks ha spelat mig ett spratt.

Kstadsshopping

Jag antar ni är lite nyfikna på mina loppisfynd och mina skor? Jag kan varmt rekommendera skoaffären vid torget. Man behöver garanterat inte gå ut skolös.

Det ena loppisfyndet iddes jag inte föreviga för det var bara Tupperwares orangefärgade måttskopor från 0,5 - 2,5 dl. Jag äger redan två omgångar, men nu kan jag gladeligen ge bort åt nån bakande son de fula, blå.

De skimrande frukterna för inalles en ynka euro tycker jag passar utmärkt med skrivbordets patina. Nu återstår bara att leta i skåpen efter lämpligt fat.

Riktigt söta skor, om jag får säga det själv, och så där halvfina. De består dessutom av vegetable leather så kanske jag kan äta dem ifall hungern faller på?

Nya fuchsior

Det var ju på det viset att jag inte kunde låta bli att köpa några fuchsiaplantor. Tur var det för samtidigt som jag var tvungen att plantera dem i krukor fick jag lov att lyfta upp de eventuellt övervintrade fuchsiorna ur källaren.

Eftersom det var sol idag och jag var hemma åtminstone på förmiddagen flyttade jag ut de gamla plantorna som bara blivit omplanterade i ny jord för att de skulle få ordentligt med ljus.

De nya, små plantorna får snällt stanna inne ännu några dagar innan jag springer runt med dem morgon och kväll. Jag är livrädd att jag ska glömma dem på utsidan till föda åt Farbror Frost.

Jeff van der Kuylen

Happy Wedding Day

2014

2015

FSG-festival 2016

Tänk så mycket man får planerat och funderat då man har några timmar tillsammans på ett hotellrum och under åkturen! Jag är riktigt nöjd med min Kristinestadsresa och ska ge några axplock.

• nästsista planeringen inför nästa veckas jubileum i Tammerfors
• mycket information om nästa års gymnastikfest som byter namn till festival
• god start på planeringen av seniordansprogrammet
• inhalkning på banan som medkoreograf till festivalen
• god lunch och frukost på Crazy Cat
• god middag på Jungman Restaurant
• bra hotellvistelse på hotell Alma
• otroligt fina vyer och kullar i Kristinestad
• loppisfynd
• trevligt sällskap
• nätta skor

Det blev nästan allt på nöjeskontot med andra ord.

Vy från Kristinestads gymnasium - högt över havet

Entré till samma gymnasium

Häng med nästa sommar!

Fina interiörer i nämnda gymnasium

... men ekar som bara den!

Hälsningar från Kristinestad

I min mammas värld betydde uttrycket "hälsningar från Kristinestad" att man gick med gylfen opp. Visst lät det finkänsligt så länge mottagaren fattade budskapet.

Min älsklingsstad i Finland är sen länge just lilla mysiga Kstad. Jag är egentligen på officiellt uppdrag och representerar både seniordansförbundet och IK Kronans gymnaster på Finlands svenska gymnastikförbunds vårmöte och planering inför gymnastikfesten år 2016.

'So far' har jag och ordförande shoppat skor, käkat årtiondens godaste pizzabuffe och planerat vårt förbunds jubileum med god hjälp av ett gott, rött vin. Vårmöte och kamratsits väntar ännu och koreografiplanering i morgon.

Och det viktigaste av allt, jag har vandrat genom Kattpiskargränden!

Effektiv!

Det är så sällan jag känner mig effektiv så jag måste få skryta då det nån gång händer.

Har ni hört/läst att jag är mycket bra på att planera? Jo, jag har väl nämnt det ett par tusen gånger, men jag har faktiskt skriftligt bevis på detta i mitt betyg från de pedagogiska studierna. Då det dessutom är den enda egenskap jag faktiskt håller med om behöver jag ibland boosta mitt ego.

Eftersom jag igår satsade på att odla min vänskap både här och där blev det lite extra jobb idag.

I stället för att ligga och dra mig och lyssna in senaste nyheterna på radio skuttade jag upp ur sängen lite före sju, drack ett glas vatten, drog på mig arbetskläderna, hämtade in tidningen åt den älskade och styrde gummistövelstegen mot vedladan.

På en timme hade jag slängt in de små vedklabbarna med precisionskast in i övre, bortre hörnen. Endast cirka fem stycken flög upp på vinden. Det var nästan så att jag började lite spinna på tanken på att jag har en talang här (obekräftad dock) när det gäller att fixera positionen av träelement.

I vanlig tid var jag då inne igen och kunde dra ut frukosten med hela tidningen och sudoku.

Och nu har jag klarat av veckostädningen och kan pyssla med diverse datorstödda uppgifter innan den är dags för en snabb omelett och iväg till ett seminarium gällande social- och hälsovården. Klockan fyra beräknar jag ha dagen officiellt klar. Det återstår bara lite veckoshopping och förberedelse inför min frånvaro detta veckoslut. Och förstås zappandet i kväll mellan Let's dance, Babben och Jennie i Voice (har aldrig sett ett helt program).

Förändrad stadsbild vid ett torg

Beslutsångest

Det hände sig tidigt i våras att jag skulle plantera om mina svärmorstungor. Jag har (hade) tre krukor stående på ett litet bord (egentligen tre bord) och nu hade jag tröttnat på det arrangemanget och ville göra en större plantering i större kruka.

Jag begav mig på jakt efter en lämplig och för mig tilltalande ytterkruka. Yes, den tar vi! ropade jag inom mig då jag såg en stor grytformad kruka i kopparmaterial. Priset tilltalade mig dock inte och då jag placerade den största plastkrukan inuti var den lite för hög, men man kunde förstås skära bort lite.

Jag sökte hjälp av en expedit och frågade om det fanns andra stora ytterkrukor. Vi hittade en i kvistmaterial och eftersom priset var hälften mindre valde jag den.

Efter några veckor kom jag till skott och gjorde omplantering som resulterade i tre extra krukor (åt sötnos och fysikern bara jag får den transporterad söderut). Glad och nöjd placerade jag min välvattnade krukväxt på sin plats och några veckor gick.

När det var dags för den första bevattningen märkte jag att allt inte var helt okej på det lilla bordet. Jag lyfte upp den stora krukan och såg till min förskräckelse att bordets ekyta hade fått en vit beläggning. Ve och fasa! Har jag förstört serveringsbordet? 

Tack och lov gick det att putsa bort. Men krukan måste väck! Jag placerade tillfälligt en bricka under och när jag nästa gång besökte den stora blomsterbutiken gick jag genast och kollade om "min" kopparkittel fanns kvar. Jooodå!

Nu blev den min och egentligen blev priset 25 % dyrare eftersom jag hade investerat i två krukor i stället för en. Men jag hade räknat ut att den första krukan kan jag placera på utsidan och plantera sommarblommor i.

Än en gång fick jag lära mig läxan att det lönar sig att gå på känsla och inte alltid tänka logiskt och framför allt inte ekonomiskt.

Nr 1

Nr 2 (bryr mig inte om att plastkrukan syns)

Restskatt

Jag vill slå en slant för resterna som finns i kylskåpet. Vi slänger bort alltför mycket mat och borde bli bättre på att utnyttja våra matrester, ta dem till vara och återanvända dem i ett annat sammanhang.

Ibland blir det tyvärr så att man gladeligen placerar in små portioner i kylen. Dagarna går och där lever de ett stilla liv. På något sätt känns det så mycket lättare att slänga bort dem i ett senare skede.

Nu råkade jag ha lite potatismos och i skafferiet har jag nästan alltid en burk tonfisk i olivolja. Jag kombinerade dessa två och tillsatte ett ägg, lite vitpeppar, torkad dill och den obligatoriska gurkmejan och rörde ihop. Sen var det bara att plocka fram bröllopsgåvan/gjutjärnspannan och steka några biffar.

Gott och enkelt! En skatt av rester!

Dagens stora och små intryck

Nu är seniordansövningarna slut för i vår. Det återstår bara två uppträdanden och jubileumsdansen i Tammerfors i slutet av månaden. Idag körde vi allt från schottis till humppa, samba och dans till spanskinfluerad musik.

Ett informationstillfälle på centralsjukhuset, nästan helt på svenska, upptog eftermiddagen. Där var det en tredagars pytteliten baby som gjorde stort intryck på mig på prematuravdelningen. Så liten och så värnlös! Jag blev lite tårögd. Hen föddes i trettionde veckan och sjukhuset har numera stor beredskap att ta emot för tidigt födda på sin barnintensivavdelning.

Vidare fick vi se den nästan färdiga barnpolikliniken och höra om hur man kan satsa på hemsjukhus för barn, vilket betyder att barnet får vara i hemmets trygga vrå och personalen kommer på besök och utför nödvändiga åtgärder. Visst går vården framåt.

Väl hemma hittade mitt öga den första lilla vårstjärnan som bara valt att dyka upp vid stenfoten bland stenar och löv. Alltid lika strålande och vacker! Det behövs minsann då marken var täckt av vit kluddig snö i morse.

Aldrig för bråttom för blombilder

Denna måndag hör till de mer intensiva. Jag har redan hunnit drabbas av glömskeincidenter, men räddats av gentlemän så inget allvarligt hänt.

Det började med möte i grannkommunen med tillhörande lunch (egentligen frukost också). Så vips hem och iväg till jobbet. Som tur var hade jag förkortad dag på grund av påskhelgen och jobbade två timmar och trettiotvå minuter!

Hem igen för att producera några våfflor och blogga och kolla e-posten och fylla i kursregistrering för fredagen och försöka undersöka varför jag för andra gången glömt att jag har möte på centralsjukhuset i morgon. Tydligen hade "någon" raderat mejlet och samme "någon" hade inte skrivit in mötet i telefonkalendern. Men jag hinner med ännu.

Det ledde förstås också till att jag fick omboka morgondagens ansiktsrengöring (presentkort) och väninneträff, men det fixade sig.

Nu återstår sista prövningen: att leda ordet på kvällens möte.

Och sen pustar jag ut lite och dansar vidare i morgon.

Ja, blombilderna. Igen har mina härliga grupper förärat mig favoritblommor i favoritfärger. Nån som läser bloggen???

Busy Sunday

Hittills har dagen rullat på i jämn lunk. Jag är mest nöjd med att jag fick upp mina övervintrade fuchsiaplantor ur källaren (återkommer senare).

I Jakobstad blev det en intressant bekantskap med ett nytt instrument (återkommer senare) plus lite kultur i form av en ungdomsmusikal baserad på en tidig roman av Lars Sund (stadens son och några år äldre än maken och samtida i samskolan).

Både musikal och roman går under namnet Natten är ännu ung och ger en bild av vilken småstad som helst. Jag var imponerad över regin, koreografin och sången i den akustiskt superba Schaumansalen. Boken läste jag i min ungdom så handlingen har fallit i glömska, men stämningen fångades fint i musikalversionen. Mycket sevärd!

Språktänk

Jag har lärt mig ett nytt ord för ett aktuellt fenomen - förtidsröstning.

Det är helt naturligt att vi i våra svenskbygder påverkas av det finska språket och fångar upp nyord som egentligen är en översättning från finskan medan man på andra sidan potten kör med ett annat ord. Dessa ord brukar sortera under benämningen finlandismer och fanns redan på medeltiden då jag studerade svenska vid Åbo Akademi.

Vi har till exempel ordet skyddsväg (fi. suojatie) som jag tycker är ett riktigt bra ord fastän man kan undra hur skyddad man är när man traskar på en sådan. I Sverige pratar man om övergångsställe och det är förstås mera neutralt. Det känns som om en bilförare som kör över en fotgängare på en skyddsväg begår ett större brott än den som gör det samma på ett övergångsställe. I båda fallen är det nog oförsvarligt.

Ett uttryck som irriterar mig storligen är då man säger att vi bakade en kaka med tant X med den innebörden att det var den talande och tanten. Det här godkänner jag inte! Om man säger vi och nån annan betyder det att det är minst tre personer som är med i leken. Detta är igen en direkt överförd tanke från finska språket.

Jo, jag vet att språk hela tiden förändras, MEN det är viktigt att vi håller oss så nära som möjligt den svenska som pratas och skrivs i Sverige. Vi vill väl inte utveckla ett nytt språk?

Tillbaka till förtidsröstningen. Jag har alltid trott att det heter förhandsröstning. Det står det i alla officiella skrifter - också på min rösträttsanmälan. Men lokaltidningen uppmärksammade oss att det i Sverige heter att man röstar i förtid så härefter röstar också jag i förtid.

Kom också du ihåg att rösta om du har rösträtt. Förtidsröstningen slutar den 14 april och egentliga röstdagen infaller den 19 april.

Gör din plikt!

Inspirerande promenader

Medan snöflingor faller ner som bäst (egentligen sämst) går jag i minnet tillbaka till påskhelgens promenader i skog och mark - och på landsväg.

Vackert solsken mitt i skogen

En stack bredvid landsvägen där det fullkomligt kokade av myror

Ska det faktiskt finnas svampar som ser så fräscha ut i april?

Gräsänkans påhitt

Vad kan man hitta på om man plötsligt har en sen eftermiddag och en hel kväll ledig? Och dessutom inte har några familjemedlemmar att ta hänsyn till!

Här är svaret! Man styr kosan mot lilla staden och börjar med att uträtta viktiga ärenden som besök hos bokföraren, kosmetologen (fick presentkort av julgubben), provar några klänningar, men fastnar för ett par vita byxor till sommaren. Sen kan man alltid ta en loppisrunda och avsluta med några sticklingar och fröpåsar för att välkomna våren.

När magen vill ha sitt går man till Esplanadgallerian och fastnar för en wrap fylld med räkor och sallad.

Allra sist förljuvar man kvällen med en stund på bion och känner en fläkt av stora världen då man framför sig på bioduken har den skådespelare som nyligen knep en oscarstatyett för bästa kvinnliga huvudroll i filmen Still Alice.

Brutet löfte

Jo, jag vet att jag lovade att sista påskbilden hade gått, men jag kunde bara inte låta bli att ta några bilder på mina forsythiakvistar som jag plockade in så sent som i torsdags.

Nu lyser blommorna med sin klargula färg och piggar upp inför våren. Jag ska snart plocka bort äggen, men lite till vill jag se den färggranna prydnaden på matbordet.

Läckra färger

Någon som undgått att lägga märke till att jag är förtjust i färger?

Jag kan ibland bli stående framför hyllan med kakdekorationer i livsmedelsbutiker. Speciellt olika former och färger av strössel attraherar mig.

En gång föll jag för olika former av vita och bruna chokladpynt. Och en gång var det läckra pastellfärger som drog blicken till sig och prompt ville bli dekoration på mina cupcakes.

egenhändigt rullade påskägg av marsipan

Sistadagpåsk

Den sista påskbilden för i år levereras också. Visst har det varit skönt med en lång ledighet, men nu knackar nästa vecka på dörren.

På tisdag borde jag vara i två städer och eftersom det är mer än hundra kilometer emellan måste jag välja. Jag brukar utgå ifrån att det möte som först blivit bokat har förtur och eftersom revisionsnämndsmötet i Vasa blev bestämt redan i november åker jag iväg söderut. Det finns kompetenta ersättare så säkert blir det goda beslut också norröver.

På dagens agenda står följaktligen att fördjupa sig i bokslut och personalberättelse och välskrivna dokument går alltid an. Siffrorna förklaras närmare av experter på området.

Temaresor

Efterhand som folk reser mer måste man hitta på nya saker. Resor utgående från ett tema såsom hälsa, sportaktiviteter, historia och så vidare har utarbetats.

Men varför ta så stora och allvarliga teman? Varför inte göra en egen miniresa med typ temat Utforska isläget i din näromgivning?

På långfredagen kom jag på den underbara idén i samband med uppsökandet av de närståendes gravar.

Första anhalt blev Ådö fiskehamn med helt öppet vatten.

Nästa stop gjordes ute i Fäboda och en obligatorisk promenad utfördes i det blåsiga vädret. Ingen is i sikte med blotta ögat.

 
Vi styrde färden söderut till Andra sjön i Nykarleby. Här hittade vi en till synes dålig våris. Ingenting att testa, men vår miniresa var avklarad och kaffetåren gjorde susen hemma på Krukmakarbacken.