Min nygamla stol

När jag gick här och drömde och fantiserade om pappas skrivbord började jag också fundera på stolen. Det fanns nämligen ingen tillhörande stol. Var finna en lämplig?

En dag sökte jag lite bland findit-artiklarna och hittade en som såg passande ut. Döm om min förvåning då jag såg att säljaren fanns i Kronoby. Då jag ännu sökte på ägaren till telefonnumret märkte jag att en av mina gymnaster hade anknytning till stolen. Det var bara att fråga, gå och titta, mäta lite och köpa.

Stolen är hemtillverkad (precis som skrivbordet) och torde höra hem i adertonhundratalet. Den är senare restaurerad och betsad i ekfärg (som våra övriga vardagsrumsmöbler). När ännu stolsitsen hade en yta av läder i nästan exakt samma färg som våra soffor, var det helt enkelt skrivet i stjärnorna att stolen hörde hemma på Krukmakarbacken.

Ett enda litet problem fanns och det var måtten. För att kunna skjuta in stol med armstöd fattades en knapp centimeter. Men det fixade säljaren genom att skänka några möbeltossor som jag spikade fast under skrivbordet.

Ett större problem var måttet på Kronjuvelens breda bak! På 1800-talet var folk lite mindre och smalare och jag är framför allt utrustad med breda höfter (som gjord för att föda barn, har ofta tänkt att man skulle ha betalt ganska många kameler eller andra djur för mig i fjärran länder då det begav sig).

Nåväl, jag ryms just och just ner i stolen och när jag väl är nere är det helt OK.