Aldrig för sent

Det är märkligt vilka kovändningar man kan göra. Det fanns en tid då jag tyckte att allt i mitt barndomshem var fult. Nu plötsligt finns det vissa saker och möbler som är helt okej och i min smak.

Ta nu till exempel mammas Myrnakoppar. De fanns i alla hus och hem under min uppväxttid. Aldrig trodde jag att jag skulle ta dem till mitt hjärta och hålla utkik efter fler assietter på loppisar.

Föräldrasängen i vitmålad metall och mässing var hur ful som helst. Nu skulle jag ha tagit hem den och placerat den i ett gästrum om jag hade haft utrymme. I stället fick jag lov att sälja den.

Pappas eget tillverkade skrivbord är på väg hem till mitt vardagsrum och den stora, brokiga vardagsrumsmattan har länge fått täcka in golvet i samma rum.

Visst är det bra att man kan ändra sig ...