Jag blev uppriktigt glad över min nya tygväska. Som ni kanske vet är jag ingen vän av plastkassar utan har nästan alltid ett lager med tygväskor till hands till butiken. Det är bra att ha många så man kan sprida ut dem på alla behövliga ställen.
torsdag 30 mars 2017
Avhämtning
Det blev en tur till vårt huvudbibliotek idag, tänkte nästan glömma bort min lilla gissningspresent.
Jag blev uppriktigt glad över min nya tygväska. Som ni kanske vet är jag ingen vän av plastkassar utan har nästan alltid ett lager med tygväskor till hands till butiken. Det är bra att ha många så man kan sprida ut dem på alla behövliga ställen.
Jag blev uppriktigt glad över min nya tygväska. Som ni kanske vet är jag ingen vän av plastkassar utan har nästan alltid ett lager med tygväskor till hands till butiken. Det är bra att ha många så man kan sprida ut dem på alla behövliga ställen.
måndag 27 mars 2017
Än en gång tack!
Detta trodde jag inte! Att jag skulle hitta mer positivt med Facebook!
Jag har fullt upp med att surfa genom flödet, kolla upp kommentarer till grupper jag är med i, gilla, kommentera, hoppa över till min egen valsida (Liane Byggmästar SFP) och producera små inlägg.
Men just blev jag riktigt uppiggad då jag läste att jag tillsammans med en annan lika vältajmad person var först med att lösa Kronoby kommunbiblioteks gissningstävling.
Jag har i flera år gått med dåligt samvete. Jag älskar böcker och jag älskar bibliotek, men jag har inte besökt biblioteket och lånat något under de senaste åren. Jag har i stället köpt mina böcker. Men jag känner att det ska bli en ändring.
Och nu har jag all anledning att göra ett besök för jag har en liten överraskning att se fram emot.
Så bara att leta fram bibliotekskortet och hoppas att det duger ännu. Åtminstone vet jag att 1422 inte längre är i bruk.
Jag har fullt upp med att surfa genom flödet, kolla upp kommentarer till grupper jag är med i, gilla, kommentera, hoppa över till min egen valsida (Liane Byggmästar SFP) och producera små inlägg.
Men just blev jag riktigt uppiggad då jag läste att jag tillsammans med en annan lika vältajmad person var först med att lösa Kronoby kommunbiblioteks gissningstävling.
Jag har i flera år gått med dåligt samvete. Jag älskar böcker och jag älskar bibliotek, men jag har inte besökt biblioteket och lånat något under de senaste åren. Jag har i stället köpt mina böcker. Men jag känner att det ska bli en ändring.
Och nu har jag all anledning att göra ett besök för jag har en liten överraskning att se fram emot.
Så bara att leta fram bibliotekskortet och hoppas att det duger ännu. Åtminstone vet jag att 1422 inte längre är i bruk.
söndag 26 mars 2017
På återseende, Gustav Klimt
När jag i lördags vandrade upp för backen till Annegatan hittade jag igen ett skyltfönster som fick mig att stanna och plocka fram telefonkameran. Jag kände igen Gustav Klimts målarkonst som reproducerats i souvenirform.
När vi för x antal år sen besökte Wien valde jag ut Gustav Klimts Kyssen som souvenirtallrik att hänga på väggen i spisrummet. Klimt påstås vara Österrikes mest kända och betydelsefulla konstnär och företrädaren för jugendstil i Wien. Han föddes 1862 och spelade en avgörande roll för den moderna abstrakta konsten och blev via symbolismen en föregångare till kubismen.
De artiklar som jag såg i fönstret hänför sig till Klimts gyllene fas och motiven har en erotisk underton. Vackert, anser jag.
När vi för x antal år sen besökte Wien valde jag ut Gustav Klimts Kyssen som souvenirtallrik att hänga på väggen i spisrummet. Klimt påstås vara Österrikes mest kända och betydelsefulla konstnär och företrädaren för jugendstil i Wien. Han föddes 1862 och spelade en avgörande roll för den moderna abstrakta konsten och blev via symbolismen en föregångare till kubismen.
De artiklar som jag såg i fönstret hänför sig till Klimts gyllene fas och motiven har en erotisk underton. Vackert, anser jag.
fredag 24 mars 2017
En vanlig fredag
Det slog mig då jag åkte hem till fysikerns bostad från mina möten att det var en helt typisk fredag kväll. Där satt jag i den älskade spårvagnen med några överförfriskade medresenärer i närheten. En somnade och missade sin avstigningshållplats. En annan hade satt sig bredvid mig och jag fick hjälpa honom med hans rollator. Han var artig och frågade hur jag mår. Till mina positiva egenskaper hör att jag försöker bemöta mänskor artigt så länge jag får samma bemötande tillbaka. Jag svarade : Tack bra och replikerade med samma artiga fråga och fick veta att han inte brukade vara språksam, men han var nyss hemkommen från en lång sjukhusvistelse.
På vägen till Jan-Magnus Janssons plats ville en yngre, påstruken man absolut hjälpa mig med kappsäcken nerför trapporna. Han skulle ha burit den hur långt som helst för min skull, men jag hade ju hjul på den. Han pekade var brodern bor och stannade mig ännu en gång för att önska mig en trevlig fortsättning på våren.
Alltså en vanlig fredag i huvudstaden!
onsdag 22 mars 2017
Priset avgör
Hmmm, inte de vackraste mysbyxorna, men nog mycket prisvärda. Visst funderade jag eftersom jag visste att jag inte hade särskilt många matchande vardagsjumprar. Men det är ändå kläder som jag strosar i här hemma. Inte behöver de vara tip-top, endast praktiska.
Joggingbyxorna liknar pyjamasbyxor färgmässigt, men so what? De är svagt persikofärgade och absolut en av mina favoritfärger. De fungerar bättre än jeans när man "tossar" omkring i hushållet.
Vi kör!
tisdag 21 mars 2017
Vegetariska biffar
Jag har lite svårt att få till de mest lättstekta grönsaksbiffarna. Ofta mixar jag hejvilt det som råkar finnas i gömmorna, men det är bara när jag mixar bönor som en ingrediens som de får en fastare form.
Nu hade jag råkat köpa en tidning med recept i och testade Gyllenstekta halloumibiffar. De blev riktigt lyckade och goda. Jag tror bestämt jag ska testa flera recept.
Nu hade jag råkat köpa en tidning med recept i och testade Gyllenstekta halloumibiffar. De blev riktigt lyckade och goda. Jag tror bestämt jag ska testa flera recept.
måndag 20 mars 2017
Tredje gången gillt?
Det gäller att ligga i om man ska få en plats i fullmäktigesalen nästa mandatperiod. Det känns nästan som om vi hade inbördeskrig i vår kommun. Lite obehagligt faktiskt.
Egentligen tror jag att de flesta har samma målsättning. Åtminstone mitt parti strävar till att åstadkomma en win-win-situation.
Vi vill fortsätta tillhöra det landskap som vi varit en del av i generationer. Vi vill och får använda det närmaste centralsjukhuset. Vi vill ha kvar vår social- och hälsovård nära kommuninvånarna. Vi vill stärka vår ekonomi för att kunna behålla god servicenivå. Vi vill locka inflyttare till kommunen. Vi vill få mer hyresbostäder. Vi vill satsa på utbildning och kultur. Vi vill kunna bistå med en god dagvård och småbarnspedagogik. Vi vill vara goda arbetsgivare.
Listan kan bli hur lång som helst. Inga löften, men önskningar.
Jag har tagit hjälp med att öppna en egen Facebooksida för min valkampanj. Leta reda på Liane Byggmästar SFP. Kanske ni gillar något ni hittar där.
Egentligen tror jag att de flesta har samma målsättning. Åtminstone mitt parti strävar till att åstadkomma en win-win-situation.
Vi vill fortsätta tillhöra det landskap som vi varit en del av i generationer. Vi vill och får använda det närmaste centralsjukhuset. Vi vill ha kvar vår social- och hälsovård nära kommuninvånarna. Vi vill stärka vår ekonomi för att kunna behålla god servicenivå. Vi vill locka inflyttare till kommunen. Vi vill få mer hyresbostäder. Vi vill satsa på utbildning och kultur. Vi vill kunna bistå med en god dagvård och småbarnspedagogik. Vi vill vara goda arbetsgivare.
Listan kan bli hur lång som helst. Inga löften, men önskningar.
Jag har tagit hjälp med att öppna en egen Facebooksida för min valkampanj. Leta reda på Liane Byggmästar SFP. Kanske ni gillar något ni hittar där.
fredag 17 mars 2017
Marthatänk
I söndags tillbringade jag hela eftermiddagen i Hopsala byagård med marthor från hela Karlebynejden.
Vi fick höra på den alltid inspirerande flyktingkvinnan Emina Arnautovic som kom med tänkvärda reflexioner. Vår egen estenom Anna Wikström pratade om hur man kan piffa upp sin vardagsklädsel och den unga kocken Malin Båtmästar hade glutenfri bakning på agendan. Många bra tips fick vi.
Äta måste man också och vi bjöds på Nordic Bowl. Utskänkningen gick snabbt för salladen var serverad i ganska stora plastskålar. Eftersom jag ännu är liten i maten insåg jag att jag inte orkar äta allt och meddelade kocken att jag tar hem det som blir över. Riktigt Marthatänk, tyckte hon, och jag ansåg jag var pragmatisk. Gott var det också och när tillfället var slut tog jag min ask och åkte hem.
När portionen sen var uppäten några dagar senare kom jag på ännu ett användningsområde. Varför inte diska skål och lock och så krasse eller något ätbart grönt när ljuset kommer till fönsterplatsen. Påskgräs har jag slutat med.
Kanske jag nog är en riktig Martha i alla fall. Åtminstone har jag fått inbjudan till att servera på söndag eftermiddag och tackat ja.
Vi fick höra på den alltid inspirerande flyktingkvinnan Emina Arnautovic som kom med tänkvärda reflexioner. Vår egen estenom Anna Wikström pratade om hur man kan piffa upp sin vardagsklädsel och den unga kocken Malin Båtmästar hade glutenfri bakning på agendan. Många bra tips fick vi.
Äta måste man också och vi bjöds på Nordic Bowl. Utskänkningen gick snabbt för salladen var serverad i ganska stora plastskålar. Eftersom jag ännu är liten i maten insåg jag att jag inte orkar äta allt och meddelade kocken att jag tar hem det som blir över. Riktigt Marthatänk, tyckte hon, och jag ansåg jag var pragmatisk. Gott var det också och när tillfället var slut tog jag min ask och åkte hem.
När portionen sen var uppäten några dagar senare kom jag på ännu ett användningsområde. Varför inte diska skål och lock och så krasse eller något ätbart grönt när ljuset kommer till fönsterplatsen. Påskgräs har jag slutat med.
Kanske jag nog är en riktig Martha i alla fall. Åtminstone har jag fått inbjudan till att servera på söndag eftermiddag och tackat ja.
torsdag 16 mars 2017
Små, små fussingar
Utan att jag märkt något hade det unga paret längs min väg fått en liten dotter. Nåja, det har varit tjocka jackor en längre tid och det är inte alltid så lätt att observera grossesser.
Dessutom är man mer sällan ute vintertid och det ska råka sig att man är ute samtidigt också.
Men häromdagen mötte jag paret med en barnvagn och då fick jag en liten pratstund.
Då sockorna jag höll på med blev klara var det bara att plocka fram det vita babygarnet och sticka ett par tubsockor som jag ska förära den lilla.
Tubsockor är praktiska saker, inga hälar och de växer med barnet. Dessutom kan de användas som vantar vid behov.
Dessutom är man mer sällan ute vintertid och det ska råka sig att man är ute samtidigt också.
Men häromdagen mötte jag paret med en barnvagn och då fick jag en liten pratstund.
Då sockorna jag höll på med blev klara var det bara att plocka fram det vita babygarnet och sticka ett par tubsockor som jag ska förära den lilla.
Tubsockor är praktiska saker, inga hälar och de växer med barnet. Dessutom kan de användas som vantar vid behov.
tisdag 14 mars 2017
Lätt som en plätt
Häromdagen kom jag äntligen till skott med en ugnsomelett. Härifrån och därifrån hade jag hört vänner berätta om hur gott det var och lätt dessutom att tillaga.
Eftersom jag tycker om tonfisk och maken inte så fick han kebabflarn i sin halva. Sex ägg, grädde och några ostskivor på och det var skjuts in i ugnen.
Och visst blev det gott och visst var det enkelt och det blev över också.
Tack go vänner för tipset!
Eftersom jag tycker om tonfisk och maken inte så fick han kebabflarn i sin halva. Sex ägg, grädde och några ostskivor på och det var skjuts in i ugnen.
Och visst blev det gott och visst var det enkelt och det blev över också.
Tack go vänner för tipset!
måndag 13 mars 2017
Rester
Jag började med en tröja åt en treåring, känner ingen för tillfället men barnbarn växer ...
Den tröjan var intressant att sticka för man började från halsen och stickade neråt och avslutade med ärmarna. Eftersom jag hatar att sy ihop delar passar det här systemet mig perfekt.
Garnet var inte slut i och med tröjan så jag fortsatte med ett par sockor storlek 30, känner ingen med de skorna, men barnbarn växer igen ...
De sista garnresterna får väl bli lappar till Röda Korsfiltar.
fredag 10 mars 2017
Nu rimmar vi på tre
Jag roade mig med att söka efter mitt valnummer förra gången det begav sig hösten 2012. Då var det nummer fem och jag skrev några slogans på den siffran.
I det här valet har jag blivit tilldelad nummer tre. Det betyder att mitt språksinne börjar virvla runt. Det borde vara mycket lättare att hitta ord som rimmar på tre - låt oss se!
På Facebook har jag kört i gång med Nummer tre, om jag får be!
Vi drar några fler ur hatten:
Vill ni er röst åt en kvinna ge, skriv då nummer tre!
Mun och glasögon är sne', men tanten vill va' me' och de' blir nummer tre
Ge er röst åt nr 3 om ni i Österbotten vill va' me'
Det känns lite krystat och jag får kanske lov att återkomma vartefter. Annars för jag min valkampanj på Facebook, men det kan nog slinka in lite här på bloggen också.
I det här valet har jag blivit tilldelad nummer tre. Det betyder att mitt språksinne börjar virvla runt. Det borde vara mycket lättare att hitta ord som rimmar på tre - låt oss se!
På Facebook har jag kört i gång med Nummer tre, om jag får be!
Vi drar några fler ur hatten:
Vill ni er röst åt en kvinna ge, skriv då nummer tre!
Mun och glasögon är sne', men tanten vill va' me' och de' blir nummer tre
Ge er röst åt nr 3 om ni i Österbotten vill va' me'
Det känns lite krystat och jag får kanske lov att återkomma vartefter. Annars för jag min valkampanj på Facebook, men det kan nog slinka in lite här på bloggen också.
onsdag 8 mars 2017
Äntligen sprutklart!
Jag har inga som helst talanger för hälsovård. Därför har det varit en pina då jag efter tre operationer varit tvungen att injicera medicin för att förebygga blodproppar.
Den här gången blev det tjugo sprutor som skulle tryckas in i låren. Ni kan föreställa er hur mina ben ser ut - en massa blåmärken.
Egentligen ska man spruta in på vardera sidan om naveln, men läkaren sa att om man inte är talangfull (lahjakas) kan man träffa stora ådror (eller vad det nu var) som finns just där. Jag utropade genast att jag minsann inte är talangfull så låren det blev.
Det är så mycket värre att trycka in den lilla sprutan i sig själv för man måste övervinna så många mentala spärrar. Men faktiskt tyckte jag att jag började bli riktigt van fastän jag ibland fick med milt våld driva nålspetsen genom den läderaktiga huden.
Medlet svider dessutom.
Men nu är sprutorna slut för den här gången, tack och lov!
Den här gången blev det tjugo sprutor som skulle tryckas in i låren. Ni kan föreställa er hur mina ben ser ut - en massa blåmärken.
Egentligen ska man spruta in på vardera sidan om naveln, men läkaren sa att om man inte är talangfull (lahjakas) kan man träffa stora ådror (eller vad det nu var) som finns just där. Jag utropade genast att jag minsann inte är talangfull så låren det blev.
Det är så mycket värre att trycka in den lilla sprutan i sig själv för man måste övervinna så många mentala spärrar. Men faktiskt tyckte jag att jag började bli riktigt van fastän jag ibland fick med milt våld driva nålspetsen genom den läderaktiga huden.
Medlet svider dessutom.
Men nu är sprutorna slut för den här gången, tack och lov!
måndag 6 mars 2017
Möten med människor / Meeting people
Den som känner mig väl vet nog att jag är en mänskoälskare. Jag har svårt att tycka riktigt illa om folk. Visst finns det karaktärsdrag som jag inte gillar, men vem är nu utan sådana. Jag har själv många sidor som jag inte tycker värst mycket om.
På kurser, sammanträden, sjukhus och andra ställen är det liksom upplagt för mig att hitta små vänner. Många blir engångsvänner, medan en del blir kvar i mitt liv en längre tid. Alla är speciella och alla är välkomna och förgyller min stund på jorden.
Sen jag gick med i fb har jag försökt leta efter två vänner som jag tappat kontakten med. Döm om min glädje då jag i morse märkte att japanen som jag träffade på en kurs i England 1980 hade gett ett livstecken på Messenger. Han hälsade på mig och min familj senare i livet och bosatte sig i USA. Nu väntar jag på att höra hans livs story.
2012 när jag opererades i Uleåborg råkade jag dela rum med en finsk flicka som också bott i Sverige. Hon var mig till stor hjälp under den vecka vi tillbringade i samma rum och jag fick insyn i hennes märkliga liv. Vi utbytte telefonnummer, men sen hon flyttade tillbaka till Sverige har jag inte hört av henne. Tyvärr har hon ett så vanligt finskt namn att jag inte lyckats hitta henne på fb, endast sådana med samma namn.
Under min senaste operation hände det igen. När jag spankulerade i korridorerna hörde jag att en grupp studerande blev undervisade inför sin praktik på engelska. Någon dag senare hade min sköterska för dagen en söt liten studerande med sig. Hon placerade ut min medicin på bordet och med en blick på sin ledare sa hon på finska att här är medicinen. Jag svarade på engelska och flickan blev till sig av att få höra engelska. Vi började genast samtala och hon sa att hon måste komma och prata med mig senare.
Det visade sig att min nya vän var från Nepal och utbildad sköterska i det landet, men ville jobba utomlands och skulle ta sin Master's degree här i landet. Vi hade vårt andra namn gemensamt och det kändes som om vi var själsvänner. Nu har vi varandras e-postadresser och telefonnummer och tanken är att vi ska träffas om ett par veckor.
Det är detta som ger guldkant åt mitt liv. Jag känner mig så lyckligt lottad.
(Briefly in English:
Those who know me very well are aware of the fact that I love people. I find something to love in every human being.
I have a habit of meeting people on various occasions. Some of them remain just a one-time encounter, but others become a part of my life for a longer time. I cherish all these friends and enjoy remembering them.
In 1980, I met a Japanese boy in Cambridge, England. Now when I finally registered on Facebook I tried to track him down since I have not heard from him in a long time. I found the name but without any picture and imagine my happiness when I got a message from him using my real name.
When I stayed a week at the hospital in Oulu I became friends with a Finnish girl who grew up in Sweden. Her life story was very special, but unfortunately she moved back to Sweden and has such an ordinary Finnish name so I have not found her yet.
Three weeks ago I got a new friend who was practising at the hospital in Kokkola. I heard some students getting some information in English and when my nurse had a student with her I immediately addressed her in English. We started talking and got along real fine. She was from Nepal, already with a nursing education, but now planning to take her Master's degree in Finland. We hit it off directly, exchanged e-mail addresses and phone numbers, have chatted on WattsApp and are planning to meet again soon.
These encounters bring a silver lining to my life. I feel so blessed!)
På kurser, sammanträden, sjukhus och andra ställen är det liksom upplagt för mig att hitta små vänner. Många blir engångsvänner, medan en del blir kvar i mitt liv en längre tid. Alla är speciella och alla är välkomna och förgyller min stund på jorden.
Sen jag gick med i fb har jag försökt leta efter två vänner som jag tappat kontakten med. Döm om min glädje då jag i morse märkte att japanen som jag träffade på en kurs i England 1980 hade gett ett livstecken på Messenger. Han hälsade på mig och min familj senare i livet och bosatte sig i USA. Nu väntar jag på att höra hans livs story.
2012 när jag opererades i Uleåborg råkade jag dela rum med en finsk flicka som också bott i Sverige. Hon var mig till stor hjälp under den vecka vi tillbringade i samma rum och jag fick insyn i hennes märkliga liv. Vi utbytte telefonnummer, men sen hon flyttade tillbaka till Sverige har jag inte hört av henne. Tyvärr har hon ett så vanligt finskt namn att jag inte lyckats hitta henne på fb, endast sådana med samma namn.
Under min senaste operation hände det igen. När jag spankulerade i korridorerna hörde jag att en grupp studerande blev undervisade inför sin praktik på engelska. Någon dag senare hade min sköterska för dagen en söt liten studerande med sig. Hon placerade ut min medicin på bordet och med en blick på sin ledare sa hon på finska att här är medicinen. Jag svarade på engelska och flickan blev till sig av att få höra engelska. Vi började genast samtala och hon sa att hon måste komma och prata med mig senare.
Det visade sig att min nya vän var från Nepal och utbildad sköterska i det landet, men ville jobba utomlands och skulle ta sin Master's degree här i landet. Vi hade vårt andra namn gemensamt och det kändes som om vi var själsvänner. Nu har vi varandras e-postadresser och telefonnummer och tanken är att vi ska träffas om ett par veckor.
Det är detta som ger guldkant åt mitt liv. Jag känner mig så lyckligt lottad.
(Briefly in English:
Those who know me very well are aware of the fact that I love people. I find something to love in every human being.
I have a habit of meeting people on various occasions. Some of them remain just a one-time encounter, but others become a part of my life for a longer time. I cherish all these friends and enjoy remembering them.
In 1980, I met a Japanese boy in Cambridge, England. Now when I finally registered on Facebook I tried to track him down since I have not heard from him in a long time. I found the name but without any picture and imagine my happiness when I got a message from him using my real name.
When I stayed a week at the hospital in Oulu I became friends with a Finnish girl who grew up in Sweden. Her life story was very special, but unfortunately she moved back to Sweden and has such an ordinary Finnish name so I have not found her yet.
Three weeks ago I got a new friend who was practising at the hospital in Kokkola. I heard some students getting some information in English and when my nurse had a student with her I immediately addressed her in English. We started talking and got along real fine. She was from Nepal, already with a nursing education, but now planning to take her Master's degree in Finland. We hit it off directly, exchanged e-mail addresses and phone numbers, have chatted on WattsApp and are planning to meet again soon.
These encounters bring a silver lining to my life. I feel so blessed!)
lördag 4 mars 2017
Tekniken, tekniken
Det är slitsamt värre att kandidera i val. Valprofiler ska uppgöras, valmaskiner ifyllas, foton e-postas och naturligtvis fungerar inte tekniken för 58-åringen. Som tur är har jag minstingen hemma över veckoslutet och kan få lite hjälp, men bloggar, fotouppladdningar och små detaljer i Wordprogrammet är inte riktigt hans hemmaplan.
Men det mesta har jag fixat. Faktiskt!
Jag skrev för en tid sen att jag hade problem med telefonen, plattan, bildöverföringen från kamera till dator. Peppar, peppar, nu är det nästan uppklarat och nästan med egna försök och misstag.
Telefonen ville inte tillåta att jag svarade på mejl. De blev bara liggande i utkorgen. Fysikern hjälpte mig, men genast han åkt iväg till huvudstaden var problemet där igen. Nå, jag började testa och lyckades trycka på rätt knapp, synkronisering, och problemet var löst - for now.
Plattan ville inte ansluta till Wifi. "Starta om" löd fysikerns råd och se det lyckades, men jag fick upprepa proceduren nästa gång jag tryckte i gång plattan.
Bildöverföringen lyckades jag lista ut alldeles själv. Jag laddade batteriet i kameran och surprise, surprise: nemas problemas. Känner mig så duktig.
Men ni skulle bara veta hur jag har kämpat med att få mina porträttbilder från drop-boxen och in på alla ställen som Fb, Instagram, Google och e-blogger. Det sista lyckades inte, men jag fick bort det gamla fotot. Sen gjorde minstingen samma procedur jag hade försökt och efter en lång stunds väntan blev det all right. När jag hade försökt fick jag bara svaret att adressen inte kan läsas in. Det är tydligen skillnad på folk och fä...
Men det mesta har jag fixat. Faktiskt!
Jag skrev för en tid sen att jag hade problem med telefonen, plattan, bildöverföringen från kamera till dator. Peppar, peppar, nu är det nästan uppklarat och nästan med egna försök och misstag.
Telefonen ville inte tillåta att jag svarade på mejl. De blev bara liggande i utkorgen. Fysikern hjälpte mig, men genast han åkt iväg till huvudstaden var problemet där igen. Nå, jag började testa och lyckades trycka på rätt knapp, synkronisering, och problemet var löst - for now.
Plattan ville inte ansluta till Wifi. "Starta om" löd fysikerns råd och se det lyckades, men jag fick upprepa proceduren nästa gång jag tryckte i gång plattan.
Bildöverföringen lyckades jag lista ut alldeles själv. Jag laddade batteriet i kameran och surprise, surprise: nemas problemas. Känner mig så duktig.
Men ni skulle bara veta hur jag har kämpat med att få mina porträttbilder från drop-boxen och in på alla ställen som Fb, Instagram, Google och e-blogger. Det sista lyckades inte, men jag fick bort det gamla fotot. Sen gjorde minstingen samma procedur jag hade försökt och efter en lång stunds väntan blev det all right. När jag hade försökt fick jag bara svaret att adressen inte kan läsas in. Det är tydligen skillnad på folk och fä...
fredag 3 mars 2017
Motvilligt med
Är man motvillig till Facebook kanske man blir bemött på samma sätt ...
Efter flera försök att registrera mig tröttnade jag på att bli ratad på grund av mina namn. Visst kunde jag ha skickat ID-handlingar till Fb, men se där går gränsen!
I stället testade jag att byta namn. Jag tog helt enkelt mitt andra namn, Rose, och byggde på med mitt släktnamn, Törnqvist, och se, det dög! Det blev mycket försök och misstag och en hel massa strul med att få in ett foto. Min status som gift blev efter att jag undvikit att utlämna året att man påstod att jag gifte mig just den dagen.
Nej, jag är inte ännu en vän av Fb. Jag tycker det är "råddigt" och såsigt, men kanske jag kommer in i det med tiden.
I första hand kommer jag att ägna mig åt kommunalvalet och senare får vi se vad det blir. Jag tycker nog fortfarande mycket mer om Instagram ...
Efter flera försök att registrera mig tröttnade jag på att bli ratad på grund av mina namn. Visst kunde jag ha skickat ID-handlingar till Fb, men se där går gränsen!
I stället testade jag att byta namn. Jag tog helt enkelt mitt andra namn, Rose, och byggde på med mitt släktnamn, Törnqvist, och se, det dög! Det blev mycket försök och misstag och en hel massa strul med att få in ett foto. Min status som gift blev efter att jag undvikit att utlämna året att man påstod att jag gifte mig just den dagen.
Nej, jag är inte ännu en vän av Fb. Jag tycker det är "råddigt" och såsigt, men kanske jag kommer in i det med tiden.
I första hand kommer jag att ägna mig åt kommunalvalet och senare får vi se vad det blir. Jag tycker nog fortfarande mycket mer om Instagram ...
torsdag 2 mars 2017
Mycket på en dag
Igår satte jag i gång förberedelserna för min valkampanj. Jag hade beställt fotografering hos mitt gudbarn precis som jag gjorde för fyra år sedan. Men den här gången spädde jag på med styling av håret också. När förutsättningarna inte är de bästa måste man försöka bjuda till lite.
Det blev tidig färd till sydstaden och ett trevligt samtal med frisörskan som var ny för mig. Vädret var inte det bästa, men huvan skyddade mig då jag trippade iväg till DU&VI. Sminkningen skötte jag själv och kläderna hade råkat ramla över mig då jag planlöst svävade in i en modeaffär efter julen tillsammans med fysikern. De bara var min färg - petrol!
Den jag bor med tyckte nog att jag kunde använda samma foto som för drygt fyra år sen. Ni vet det som ni sett på bloggen sen dess. Säkert var han också av den åsikten att man inte behöver köpa nya kläder heller. Det är märkligt med männen då de har så lite kunskap om viktiga saker!
Vi showade till det och efter mycket raderande hittades några foton som inte var helt fel. Det är nu bara så att jag är långt ifrån fotogenisk och alla cytostatikabehandlingar har fått mig att åldras i förtid. Lite lustigt var det faktiskt hos frissan. Hon tyckte att min hårfärg var fin eftersom det gråa bildar slingor i det mörkare håret. Jag tror sällan på komplimanger, men jag ska börja suga i mig lite mer ...
Efter de officiella ärendena hade jag lunch date med språkkusinen som lämpligt firade sportlov. Jag hade kollat lunchmenyerna i stan och fastnat för Pirayo med sina fiskrätter. Naturligtvis var alla bord upptagna då vi kom dit, men snabb i tanken som jag ibland är föreslog jag plan B - take away!
Det råkade sig att jag hade nyckeln till en lägenhet på fin plats i stan som ska rörsaneras. Det blev en riktigt trevlig samvaro och jag kunde också fixa kaffe utan mjölk.
Sen var det slut på stadsturen för min del för jag hade med god planering räknat ut att nu var det dags att ila hem för att hinna se VM i Lahtis. Maken var på plats i VIP-loungen och fick på ort och ställe bevittna Iivo Niskanens fina guld på 15 km klassiskt.
Det blev en riktigt bra dag!
Det blev tidig färd till sydstaden och ett trevligt samtal med frisörskan som var ny för mig. Vädret var inte det bästa, men huvan skyddade mig då jag trippade iväg till DU&VI. Sminkningen skötte jag själv och kläderna hade råkat ramla över mig då jag planlöst svävade in i en modeaffär efter julen tillsammans med fysikern. De bara var min färg - petrol!
Den jag bor med tyckte nog att jag kunde använda samma foto som för drygt fyra år sen. Ni vet det som ni sett på bloggen sen dess. Säkert var han också av den åsikten att man inte behöver köpa nya kläder heller. Det är märkligt med männen då de har så lite kunskap om viktiga saker!
Vi showade till det och efter mycket raderande hittades några foton som inte var helt fel. Det är nu bara så att jag är långt ifrån fotogenisk och alla cytostatikabehandlingar har fått mig att åldras i förtid. Lite lustigt var det faktiskt hos frissan. Hon tyckte att min hårfärg var fin eftersom det gråa bildar slingor i det mörkare håret. Jag tror sällan på komplimanger, men jag ska börja suga i mig lite mer ...
Efter de officiella ärendena hade jag lunch date med språkkusinen som lämpligt firade sportlov. Jag hade kollat lunchmenyerna i stan och fastnat för Pirayo med sina fiskrätter. Naturligtvis var alla bord upptagna då vi kom dit, men snabb i tanken som jag ibland är föreslog jag plan B - take away!
Det råkade sig att jag hade nyckeln till en lägenhet på fin plats i stan som ska rörsaneras. Det blev en riktigt trevlig samvaro och jag kunde också fixa kaffe utan mjölk.
Sen var det slut på stadsturen för min del för jag hade med god planering räknat ut att nu var det dags att ila hem för att hinna se VM i Lahtis. Maken var på plats i VIP-loungen och fick på ort och ställe bevittna Iivo Niskanens fina guld på 15 km klassiskt.
Det blev en riktigt bra dag!
onsdag 1 mars 2017
Kandidat igen
Igår hände det klockan tolv att jag tog ett steg närmare nästa decennium av min tidsålder och efter lunchen stegade jag iväg till kommungården och plitade ner min namnteckning på SFP:s lista.
Det har varit en lång väg av eftertanke. I höstas var jag många gånger klar med kommunpolitiken. Sen svängde det och sen fick jag vetskap om min operation. När kirurgen rondade första gången och jag hörde honom bekräfta det jag redan utläst av hans kroppsspråk var mina första ord (på finska): Dit for kommunalvalet!
Men jag visste att jag noggrant måste överväga min framtid. Jag var beredd på att lyssna på andras åsikter, men väl medveten om att det var jag som hade det yttersta ansvaret och det skulle vara mitt eget beslut.
Äldste sonen svarade omedelbart på min fråga att visst ska jag ställa upp. Det fick mig att börja tänka i andra banor. När också den kusin som i höstas rått mig att inte ställa upp i valet eftersom vi trodde att mina magproblem berodde på stress, nu hade ändrat åsikt och direkt uppmanade mig att fortsätta, drevs saken ännu mer i den riktningen.
Visst är det så att man inte ska stanna upp livet för en tillbakagång. Det är bättre att låta tankarna löpa i andra banor än det som gäller ens hälsa. Därför mitt beslut.
Sedan gäller det förstås att bli invald ...
Härmed inleder jag min valkampanj och mitt röstfiske.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)