Duktig, duktig ...

Tänk, att denna dag kom! Den sjunde december känns som en milstolpe i mitt liv. Hela hösten har jag haft enorma tyngder vilande över mig. Idag kändes det äntligen nu eller aldrig!

Nu är det nog inte riktigt så stora saker som det låter. Det bara hände att när klockan var halv tolv och jag redan kände mig lite hungrig så beslöt jag mig för att gå ut och göra undan överhängande saker.

Jag klädde mig varmt och stegade ut med två långa skaft, lite såpvatten och satte i gång med att tvätta fönstren från utsidan. Det var några grader plus så jag tog chansen. Jag kände hur välbehaget ökade inom mig ju fler fönster som fick sig en omgång. Ett varv till runt huset och fönsterbleckens (heter de så?) dammiga yta blev glänsande svart.

Gissa om jag var nöjd! När jag nu var i gång tog jag itu med de förlorade rötterna eller finns det hopp? Utrustad med grep och tomma fat grävde jag mig igenom dahliarabatten och visst hittade jag rötter! Ner i källaren med dem i en salig blandning. Det blir intressant att se om de överlever och vilka sorter jag lyckats blanda ihop.

Jag var väldigt sent ute med inköp av blomlökar, men tre påsar lyckades jag få tag på. Naturligtvis slängde jag ner dem i lökkorgar, strödde kompostjord över och inväntar med skepsis våren ...

Till och med rosorna i krukor, de två klematiskrukorna och dito buxbomskrukor insamlades och fick en skjuts ner i källaren. Bort med örtkrukorna (sparade timjan och fransk dragon) och fram med stora vita lyktan.

Ni hör alltså att det var tjohej i två timmar och jag var väl värd en dusch och en uppvärmd lunch.

Jag får nog nypa mig i armen och springa ner och se den överfyllda källaren för att riktigt tro att detta verkligen hänt.

Trädgårdsarbete i zon 5 i december