Det blev inte som jag tänkt och kanske den lilla orkidén hade läst min tanke. Egentligen hade jag tröttnat på de spretiga bladen som jag förgäves försökte få någon ordning på och jag hade tagit beslutet att låta krukväxten gå till den sista vilan, men så plötsligt kom jag på andra tankar...
Mitt under en vattning märkte jag några små blomknoppar och några till - vem är nu så hjärtlös att man verkställer sitt beslut under sådana förtecken? Jag tänkte om och nu får jag njuta av små underbara, vita blommor mitt i den mörka vintern och jag tackar kusinen i syd som skänkte mig denna rara orkidé ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar