Lördagens tillställning i Törnäväsalen blev riktigt lyckad förutom att jag kände nobody. Men det kunde rättas till.
När vi stod vid ett mingelbord tillsammans med makens affärskontakter tyckte jag mig höra svenska. Jag svängde på huvudet, men det räckte inte för att bekräfta språket. Om en liten stund blev jag mer säker på att jag hört rätt och vad gör lilla blyga jag? Jo, jag stegar fram och presenterar mig och vips har vi ett nytt par att bekanta oss med och vi följdes åt hela kvällen.
Saken blev inte sämre av att paret i exakt vår ålder kom från Kristinestad, en av våra favoritstäder. När finlandssvenskar träffar varann hittar man ganska snabbt gemensamma bekanta i lilla ankdammen.
Musikalen då (Ihan tuuliajolla)? Njaa, jag är inte heltänd på Suomirock. Själva storyn var lite tunn och förutsägbar, men musikerna och sångarna desto bättre. Låtarna som framfördes var inte de allra kändaste av Finlands rockare år 1981, men vissa kände jag nog igen. Slutbetyget blir 7½.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar