Nej, det är fortfarande lika eländigt. Jag hankar mig fram genom dagen, får stegring till kvällen, droppar i båda ögonen, dricker varmt, ligger under filten, sitter under filten, hostar, hostar och hostar.
Ja, det är verkligen läge att tycka synd om mig. Men lite bättre är jag väl då jag använder laptopen för blogginlägget? Nej, jag sitter i fåtöljen och har kopplat loss sladdarna och försöker klara mig utan musen. Övning ger färdighet.
Jag har redan börjat utveckla plan B för nästa veckas händelser. På måndag ringer jag HVC och frågar om det finns nåt som kan hindra mig från att få lunginflammation och därefter stoppar jag i mig allt vad som rekommenderas för på kvällen har jag några nästan-måste-möten.
För övrigt är det nära till hands att jag börjar skriva en liten handbok för de närmast anhöriga hur de ska agera efter mitt plötsliga frånfälle. Det blir allt från städtips till sköta graven, klädvård till mattips.
Ni kanske börjar inse att mitt tålamod närmar sig nollpunkten. Kanske det är all min elakhet som ska ut i slemmig form? Om jag överlever torde ni kunna förvänta er en supersnäll liten tant - åtminstone under en veckas tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar