Jag kom att tänka på hur länge alltid räckte förr då man saknade många hjälpmedel och maskiner och det mesta skulle göras för hand.
Idag satt jag nästan fyra timmar i båten och sydde fast plastfönstret i kapellet. Det såg inte mycket ut för världen, men när nålen ska stickas upp och ner genom plast och stadigt tyg går det inte i ilfart.
Jag tänker med vördnad på det hantverk som mina förfäder utförde när det begav sig. Det är bra att ibland kunna känna sig tacksam över det jämförelsevis lätta liv vi nu lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar