Nr 2 !

Det blir att hinna före Farbror Frost. Dahliasort nr 2 har börjat blomma, en lite mer åt julrödhållet med vita strimmor. Hinner jag se fler?

På samma gång ska ni få se de pyttesmå sommardahliorna som har blommat en månad redan. En vit sort gömmer sig bland bladen. Borde jag plocka bort lite blad?

Kaffet med!

Det blev en troligtvis sista tur med Sibylla. Den här gången tog vi kaffet med och hade 'kafifest' utanför Larsmo kyrka.  Uttrycket 'kafifest' är uppsnappat i Kasnäs och används flitigt av mig och maken.

Visst är det rofyllt att sitta i båten och njuta av sol och vatten.

Batteriet är nu laddat för kommande veckas prövningar.

Kura skymning

Det kanske inte blev hundra ljuspunkter ute och inne vid stugan i år. Orsaken är vinden som släcker nästan innan jag hinner tända, men de ljus och lyktor som brinner är desto mer njutbara.

Smällare och raketer har aldrig intresserat värst mycket, men man kommer inte undan då det finns de i omgivningen som tuttar på sina.

Lite vemodigt är det att tänka att sommaren och stugsäsongen är slut och den mörka hösten är i antågande. Men ett år går så fort och jag har Mamma Mia att se fam emot och en del kurser och konferenser.

Komplimanger

Är det månne ett österbottniskt komplex att inte kunna ta emot komplimanger?

Om någon säger att jag har en snygg blus så tackar jag nog kort, men sen tillfogar jag någonting i stil med att "den är gammal", "jag köpte den på rea" ...

Förra veckan fick jag två komplimanger för två olika outfits - av män, varav en sannfinländare. Visst kändes det uppmuntrande och jag kunde faktiskt avhålla mig från de normala kommentarerna utan broderade ut texten med att "jo, det har äntligen blivit sommar så man kan använda klänning" och "jo, jag har nog virkat den själv" (på finska).

Det var dessa plagg som rönte uppskattning.

Kombinerade med grå sjal med pärlfransar

Sommarens projekt

Snabba beslut

Det var Spotlight (kultur och handel) och vi hade båda två möten att delta i. Det utlovades regn. Vi beslöt att låta väder, tid och humör avgöra.

Mitt möte var avklarat före sju, makens började sju. Det välbehövliga regnet tajmade in sig till exakt då evenemanget började.

Jag hade redan ställt in mig på bärrensning då maken stormade in och förkunnade att himlen såg ljus och fin ut mot sydväst. Med ett snabbt beslut forsade vi iväg mot ljuset.

Och visst hinner man få både kultur och shopping på två sena kvällstimmar. Vi började med Skorpan som bjöd på levande musik, väldig mysig stämning och fikapaus.

Vi traskade in till centrum och köpte två sollampor, stack oss in till Noolan och jag fastnade för en klänning som jag lät beställa i en beige färg och fortsatte sen till Jennie Storbackas lilla konsert i Skolparken. Jag tycker om hennes röst och tolkningar av andras låtar.

En fin liten afton med tillräckligt många ingredienser. Det uppvägde nog det faktum att jag fick rensa bär till midnatt.

Bärfilosofi

Idag löste jag inte världsproblemen medan jag tömde busken med vita vinbär. Nej, jag funderade över åt vilket håll man går runt busken då man plockar. Blir det bäst att gå medsols? Eller går man i dansriktningen, alltså motsols?

Slutresultatet blev att det känns naturligast att gå i dansriktningen. Ni kan testa själva.

När jag plockade hallon - kromosomhallon - vid barndomshemmet var jag mest rädd för att trilla ner i avloppsbrunnarna. Man vet aldrig när locket går sönder. Och det är inte trädgårdshallon utan vilda hallon som växer i en vild trädgård. Buskarna skänker stora bär och jag borde ha börjat plocka lite tidigare, men jag hade liksom glömt bort att hallon tagit husknuten i bruk. Jag tackar och tar emot skörden eftersom de sedvanliga ställena inte producerar nämnvärt i år.

Dagens skörd, dubbelt mer igår

Husmorssemester

Efter lunchen i måndags blev det husmorssemester. Jag tog kusin Vitamin ut till sjön och vi satt och slappade och sladdrade hela eftermiddagen. Precis vad två kvinns behöver.

När maken kom från sitt jobb fick jag fortsätta semestern. Vi åkte till havet och åt en god kvällssupé i solens sken. Sen satt vi på klipporna i solens sken. Men lite husmorssysslor måste det bli för jag började tillverka en disktrasa av bambugarnet jag köpt på Juthbacka marknad.

Köpte jag nåt annat? Jo, en Muminburk i guld och vitt för tre och femtio. Inga stora utsvävningar alltså.

Näring för själen

... men lite nytta också ...

Problemlösning på låg nivå

Lilla husmor har igen kommit på en genialisk lösning för att förenkla vardagssysslorna.

Jag stod och hängde de evinnerliga svarta strumporna som trots försök till hopparning innan de sätts i smutskorgen och tvättmaskin vill vara otrogna. Jag måste faktiskt ge en eloge till de som får njuta av den här tvättjänsten att de lyckats anamma mina förmaningar riktigt bra.

Nåväl, tvättmajan tycker att strumporna ska få dansa hejvilt i samband med tvättningen och byta partner i stället för att hållas med den där samma vanliga. Det innebär att jag har ett fasligt sjå med att försöka gifta ihop dem igen.

Där sitter jag på kvällen och jämför resårer, kollar färgnyansen och försöker mitt bästa. Det har medfört att jag har en korg med udda strumpor som får hoppas på att hitta en maka i nästa giv ('saku').

Medan jag där stod och filosoferade kom jag på att jag kan hänga strumporna i tåspetsen och inte i resårdelen. Jag har ibland tvekat över vilket sätt som ser trevligast ut och landat på resårhänget.

Men om jag låter resåren hänga nedåt kan jag eventuellt få ihop några par bara genom att låta ögat svepa över resårerna då jag plockar ner strumporna efter torkning. Synd bara att jag hade så bråttom senast så det är inte ännu testat.

Borde jag söka patent på min idé? Kanske inte ...

Båtfärd

Min tablett behagade inte anlända med packningen till sommarstugan. Den ville antagligen inte susa iväg på diverse kalas och marknader utan stannade lugnt på pallen under arbetsbordet i fredags.

Det var en del annat som också vägrade följa med. Maken hade sett fram mot en båtfärd då nu sommaren äntligen gjort sitt intåg.

Jag bryggde kaffe, fixade smörgåsar och sötebröd och packade ner allt i frysväskan. Lite varmare kläder fick åka ner i en tygväska och böcker ifall man tröttnade på att beundra vyerna och båtarna.

Vi valde att åka till Braxberget, Pirilö innan vi ankrade för första pausen. Det var fin utsikt över det nya bostadsområdet på Killingholmen och jag dukade fram ...

Hoppsan, var fanns kaffekannan? Inte i frysväskan åtminstone. Efter att ha kollat i alla väskor var det bara att konstatera att kannan säkert stod i tryggt förvar i på köksbänken i stugan. Vattenflaskorna räddade oss, men hur gott är det med vatten och bröd?

Som tur är var det två lyckliga och milda själar som befann sig i båten. Det här blir något att komma ihåg i framtiden.

Vi fortsatte till Toms sund och beskådade Guldkusten innan vi styrde till Hästgrundsslussen och ut på havet. Nåja, vi tog nog det invanda spåret mot Köpmanholmen, men svängde av på Kackusfjärden mot Gertrudsslussen. Före det hade vi ännu en matpaus - med vatten som dryck.

Glada och belåtna anlöpte vi hemhamnen, hämtade kaffekannan och satt i allsköns ro och njöt av den försenade kaffetåren ...

Blomningsdokumentation

Eftersom det finns så många moment i min avdelning dahlior vill jag dokumentera blomstarten till den här veckan.

Det finns många om och men. Övervintrar rötterna? Har jag nån aning om vilken sort/färg jag pysslar med? Börjar rötterna forma en ny planta? Hur går tillväxten? Planterar jag ut för tidigt? Hinner de alls börja blomma? Får jag in rötterna i källaren igen? Och så flyter kretsloppet på.

Alla vet att den här sommaren inte varit idealisk för trädgården, men jag är glad att jag fått en blomma. Eller egentligen har jag faktiskt några sommardahlior ( ni vet de där pyttesmå man köper i plantbutiken på våren ) som jag tydligen övervintrade efter förra sommaren. De har faktiskt blommat några veckor redan ute vid stugan.

En innehållsrik dag

Helt emot mina vanor fick jag en impuls att kravla mig ur sängen klockan sex i morse, sätta i en omgång kläder i tvättmaskinen och bege mig ut på en kort promenad. Vilken uppfriskande ovana!

Sen följde en hel dag med Vasa valdistrikts riksdagsmän i Pedersöre och Jakobstad.

Det blev besök på livsmedelsföretag och hos två av världens största producenter av stora segelbåtar. Intressant!

Dessutom fick flera andra företagsledare komma till tals efter lunchen. Det var strikta order från ordförande för gruppen att hålla sig till den angivna tidtabellen och riksdagsmännen fick med sig en hel del önskemål från nejden. De flesta gällde infrastrukturen - från vägar till järnvägar och flygfält.

Och äntligen var det också min tur att på kvällen bege sig på en tripp till stugan och bara slappa i solen.

Som en avslutande överraskning fick vi också besök av min kusin och en annan kusins son. Väldigt trevligt.

I morgon blir det möten kl 9, kalas på eftermiddagen, marknad på kvällen och kusinbesök som avslutning innan färden avslutas vid sommarstugan med en båtutfärd i tankarna under veckoslutet.

Den första Swanbåten, tillbakaköpt och renoveras som bäst på kvällstid av pensionärer som tillverkade den när det begav sig och ska segla med den i Medelhavet när det blir jubileum.

Vad är detta?

I min odlingslåda ute vid stugan hittade jag denna konstighet. Har någon en idé vad det kan vara?

Det tycks vara en svamp i avtagande eftersom övre delen har vikit ner sig. Färgen är otroligt röd, men inga prickar, och lite knottrig. Foten ser också tygliknande ut och är svagt rosa. Den ser absolut inte ätlig ut och jag har aldrig sett något liknande. Man kunde tro att den är tillverkad av mänskohand.

Snälla Naturväktare, ge mig en förklaring till detta onaturliga fenomen!

Förlovning

Idag är det vår förlovningsdag. Den brukar inte firas, men jag har åtminstone ätit tårta två gånger. 

Först var jag på 70 årskalas och fortsatte sen till ett möte där en 50-åring uppvaktades med tårta.

För en vecka sen inträffade en förlovning inom familjen och dessa fina händer visades upp för en stolt och glad mor/"svärmor". Ännu en 'match made in heaven'.

Nedvarvning

Man kan inte bara gå och lägga sig direkt hemkommen från ett fyra timmars möte. I stället passar jag på att slänga in några mobilfoton från Östersundresan. Jag har ännu inte kommit mig för att tömma kameran och förresten använde jag den knappt.

Kunde bara inte motstå att ta en bild av dessa snygga burkar

Crème brûlée under härliga bär

Vackert blommande träd i Boden eller...? (hängpelargoner)

Det stora vemodet ...

Det har liksom blivit en lag att när man flyttar upp från stugan så är det en otroligt vacker, solig och lugn kväll. Så även denna söndag.

Det politiska arbetet tar vid med buller och bång. Jag har nu lyckats få inprickat fem möten på fem dagar och ska dessutom hinna med två kalas och Juthbackamarknaden. Ingen slow start här.

Sen kan man sätta till en försummad trädgård och ett ostädat hus.

Det är väl bara att hugga i ...

En gammal favorit

För x antal år sen, närmare bestämt snart 29, införskaffade jag från Sveariket en stor fransk tvål, savon de Marseilles. Den skulle jag ha då jag fettade in babyns ullbyxor. Det var modernt och naturvänligt att använda byxor av ylle för att omhulda tygblöjorna. Jag var ung och grön och beställde några par blöjbyxor och använde dem för tre barn. Oj, vad jag kände mig duktig!

Tvålen tog inte slut utan fortsatte en stillsam tillvaro i badrumsskåpet. En gång råkade en väninna nämna om att olivtvålen var otroligt bra då man fått målfärg på händerna. Igen gick det en tid och tvålen föll i glömska, men på försommaren då vi målade lite i bastukammaren tog jag tvålen med mig. Och den fungerar finfint. Jag har till och med bett maken halvera den så nu har vi en där hemma och en vid stugan.

Den är även perfekt mot blåbärshänder, det fastnar bara blå färg på nagelbanden och inne i 'rynkorna'.

Bärskörd

Bärplockningen har inletts och det finns två varianter. Antingen plockar jag blåbär som har konstiga fläckar i sällskap av mindre antal myggvänner. Det gjorde jag igår. Eller så plockar jag fina blåbär i skugga och lä med massor av myggor som finner mig ytterst behaglig. Vem kan motstå en sådan beundran? För att riktigt känna mig väldoftande strök jag på mina kläder en parfym av märket Off.

Efter en liter handplockade bär känner jag mig nöjd och belåten och går hem till andra sysslor njutande av ljudet av skogens fåglar. Livet är underbart!

Ingen panik!

Det blev så sent igår att jag lämnade bort bloggandet.

Vi fick en trevlig överraskning som vi firade med middag på Sesam på kvällskvisten. Jag måste bara få rekommendera deras oscarsscnitzel.

Före det hade jag hunnit med en tur till kommunkansli och blandat mig i som vanligt.

Full fart till Jakobstad för att skaffa små uppvaktningar till makens ungdomliga farbror med fru som firat 90 respektive 85 och är i god form. Farbrorn har fullt upp med att inkassera medaljer från friidrott och frun hejar ivrigt på. Mellan varven är de på försäljningsresor över hela Finland.

Vi avslutade kvällen med att hämta fysikern från tåget.

Idag har jag tjuvstartat höstmötena med en kort seans i Larsmo.

Konstiga sysselsättningar

Förutom den vanliga uppgiften som hushållerska har jag varit både trädgårdsmästare och löv- och kvistförare idag. Det sistnämnda hittas antagligen inte i Svenska Akademiens Ordlista, men en enkel förklaring är att maken antastar albuskar vid strandkanten samt sjögräs, lastar det på en kärra som jag tillhandahåller och sen är det min uppgift att skutta iväg över sten och terrass för att leverera lasset till överenskommet ställe.

Trädgårdsmästeriet innebar att maken grävde upp en anskrämlig uttorkad vinbärsbuske medan jag förbättrade jorden, letade smultronrevor och planterade små, söta plantor, vattnade och såg dem gilla läget. Vi har en hel del smultronland som i år ger riktigt bra skörd och förgyller våra måltider.

Men det viktigaste värvet var åt det amatörkonstnärliga. Jag hade hittat två rundlar i tunn faner, målat dem vita (egentligen var andra målare inkopplade på det elementära målandet) och nu tog jag metrev och genomskinliga plastknappar ur mitt förråd och fixade till fönsterprydnader. De hängde jag sen i mitt finurliga badrumsfönster. Slutresultatet blev sisådär, men åtminstone är mitt konstverk unikt!

Vardag igen

Jag kom att tänka på hur länge alltid räckte förr då man saknade många hjälpmedel och maskiner och det mesta skulle göras för hand.

Idag satt jag nästan fyra timmar i båten och sydde fast plastfönstret i kapellet. Det såg inte mycket ut för världen, men när nålen ska stickas upp och ner genom plast och stadigt tyg går det inte i ilfart.

Jag tänker med vördnad på det hantverk som mina förfäder utförde när det begav sig. Det är bra att ibland kunna känna sig tacksam över det jämförelsevis lätta liv vi nu lever.

Home, sweet home

Hemvägen från Boden avklarades på en dag med paus på IKEA.

Hör hit alla beklagansvärda män! Jag är drömhustrun igen! Snabbt kutade vi genom hela affären med några stopp utan att hitta något behövligt och landade på utsidan av kassorna och köpte kaffe, mjukglass och chipspåse (som ännu är oöppnad). Vad behöver man IKEA till? Det har jag aldrig förstått. Kalla mig dum i huvet, det bjuder jag på.

I morgon väntar en vecka stugliv innan politiken drar i gång med rivstart.

Och bilder kommer om en vecka, kanske ...

Heja Leksand!

Inte för att jag bryr mig så mycket om ishockey, men vårt hotell ligger nära Leksands föreningslokal.

Vi är just hemkomna från en trerättersmiddag och en lång promenad längs stranden av en sjö för att smälta matintaget. Boden är en stad man kunde stanna lite längre i och utforska omgivningarna, men i morgon förmiddag blir det nog hemfärd. Vi har då varit borta en ordentlig vecka och den sista semesterveckan står för dörren.

Jag har fotograferat ganska lite, men några blombilder finns det väl att ladda ner så småningom.

Förresten upplyste Pitebladet mig om att de märkliga bilarna i Arvidsjaur kallas epatraktorer. Man hade haft tävlingar i stan.

Vi åker bil

Efter en stadig frukost packade vi bilen och styrde kosan norrut.

Först stannade vi för ett loppisbesök i Hammerdal. Sen besökte vi jätten i Strömsund, hade fikapaus vid hembygdsgården i Åsele, åt ett äpple vid Skellefte älv och landade i Arvidsjaur på hotell Laponia.

För cirka tio år sen var ekonomen på fotbollscup i Piteå. Familjen bodde i stuga vid Pite havsbad. Efter cupen passade vår familj på att ta en lite längre biltur med målet Lofoten. På vägen dit stannade vi på pizzerian Tre Kronor i Arvidsjaur och åt de största pizzorna vi någonsin sett. De rymdes inte på faten och jag behöver väl inte säga att vi inte orkade äta upp dem.

Det var en minnesrik händelse och vid ankomsten till Arvidsjaur igen ville jag se om pizzzerian fanns kvar. Jag hade en klar minnesbild av platsen på andra sidan torget. Till min förvåning fanns pizzerian kvar och hade samma namn, men den här gången valde vi att fortsätta till ett annat matställe.

Det jag kommer att minnas från detta års besök i Arvidsjaur är antagligen 'gaturallyt' längs med Storgatan och de stora, bullriga bilarna som var omgjorda till pickupbilar med både bättre och sämre resultat.

Vi tog en promenad runt den lilla sjön mittemot hotellet, överraskades av en regnskur och fick springa och ta skydd i en liten 'laavu'.

Få se var vi hamnar i morgon?

Jag glömde skriva om renarna. Först var det tre enstaka som vimsade framför bilen, men när det kom en flock, eller mer likt ett stim, slutade jag räkna vid trettiosju. Uppskattningsvis stötte vi på, men inte i, ett sextiotal exemplar.

Överraskning

Jag blev verkligen positivt överraskad av Jamtli. Lagom då vi anlände slutade det regna och vi begav oss ut i olika miljöer som representerade olika tidsepoker.

Här var gröna vågenmänskorna som levde naturnära och debatterade ljudligt om napalm och atombomber. I stället för att delta i debatten gick jag ut och matade deras stora vita kanin med groblad och daggkåpa.

Plötsligt befann jag mig i en pensionärslägenhet år 1975. En farbror kom ut ur köket och berättade att frun åkt på pensionärsresa och han hade just ätit ärtsoppa. Jag frågade lite om hans bondgård som sonen övertagit, vilket han var glad över. Den gamle kungen och en ungdomligare Calle Gustav stod inramade i fokus på TV-apparaten och farbrorn berättade att frun var mycket intresserad av kungligheter. När jag konstaterade att kungen borde få en arvtagare hoppades han på en gosse och jag tillade att det brukar ju vara så att sonen blir tronföljare.

I huset från 1942 hade vi också en trevlig diskussion. Husbonden satt och läste tidningen och konstaterade att snus skulle börja säljas på kort i Finland. I familjen hade man också diskuterat att ta emot ett fosterbarn från Finland. Vi påpekade vissa språkproblem. Mannen kunde några ord som 'olut' och 'nätti tyttö'.

Jag måste då säga att det var roande att spela rollspel, men lite svårare då man kom till en gård från 1700-talet.

Vi traskade runt i fyra timmar och hann bara rusa genom museet som hade massor av intressanta samlingar.

På kvällen hade vi 'social samvaro' som de finska deltagarna uttryckte det. De lyckliggjorde sig över att i vårt sällskap skulle de erövra några extra minuter tilläggstid på sin levnad.

Dansväninnan från Öja och jag deltog i programmet genom att lära ut de två danserna vi koreograferat för vår inom kort jubilerande ordförande. Låtarna jag fastnat för var 'Paradiset' och 'Pa to ta na kako?' (Fick faktiskt berömmande ord idag, suger i mig!)

Det regnar

Idag står på programmet en utflykt till Jamtli, ett stort friluftsmuseum med historiska tillbakablickar och äventyr för barn bland annat. Idag är det naturligtvis en regnig dag, den första. Tyvärr är vädret inget man rår på. Det är bara att gilla läget och förse sig med regnrock och paraply.

Igår hade vi en liten paus före middagen och jag passade på att bjuda dansväninnan på en biltur till centrum. Vi hann strosa på de båda gågatorna och äta mjukglass. Innerstaden lutar brant ner mot Storsjön så det känns i benen när man ska ta sig ner och upp.

Maken hade besökt skidstadion och sett skidåkare susa förbi i en otrolig fart på sina rullskidor. Platsen lär attrahera många skidlandslag under sommarträningen. Jag antar att jag får höra i vinter kommentarer som ... där har jag gått ...

12 timmar i dansens tecken

Det är ingen barnlek att vara på Nordisk Träff. Kvart i nio var det info med sittdans och sen var vi ordentligt i gång.

Efter att danskarna lärt oss två danser och norrmännen likaså, blev det aktuellt med lunch och gruppfoto.

På eftermiddagen hann det finska förbundet lära ut både jazz och jenkka innan det var dags för avstämningsmöte mellan två representanter för de olika förbunden. Som viceordförande föll det också på mitt bord.

Middag med levande musik följde och lite mer info för  de finländska deltagarna innan man avslutade med sånglekar och gammaldans till klockan 21.

Jag valde att åka på sightseeing till Frösön med maken i stället. Man måste ta sig lite friheter, för i morgon blir det from nine to nine för mig också plus uppvisning av vårt förbunds danser som jag ännu inte riktigt behärskar.

Östersund, here we come!

Efter en nästan sömnlös natt är jag framme på orten för seniordansledarnas Nordiska Träff.

Middagen är avklarad och vi avslutade kvällen med att dansa lätta danser till levande musik. Oj, vad det är roligt att släppa loss i dansens virvlar. Det mest fenomenala med seniordans är att man i samma dans byter partner flera gånger, vilket betyder att man träffar på många olika mänskor, både bekanta ansikten och nya. Man sneglar på namnlapparna och kollar från vilket land de kommer. Lite synd är det om vissa av våra landsmän som inte förstår svenska så bra och danskan är minsann vanskelig. Men i dansen använder vi kroppsspråket så man hänger med ändå.

Och vad gör maken? Det vete katten. Han har sin fullständiga frihet och jag misstänker han dras till Storsjön. Det kan nog ta sin tid att traska runt den. Och Östersunds skidstadion ...

Inför resan/kursen

Det ska packas och strykas och fixas och trixas. Lite svårt har jag haft att hitta rätt ordningsföljd, men jag har en checklista och den är till stor hjälp.

En vecka i främmande land kräver en hel del och om man dessutom ska dansa sig igenom dagarna fem behövs torra och rena kläder att byta om till. Dessutom ska de matcha!

En timme gick åt till att söka två minnepinnar. De jag hade i lager var lite onödigt breda till formen och ville inte rymmas bredvid andra USB-användare.

Jag sökte genom lådor och skåp, har ju tre skrivbord i gång. Jag övergick till att genomleta hälften av mina väskor och det är inte lite det. Samtidigt blev de städade.

Till sist öppnade jag en garderobdörr för andra gången och började kolla i en större box. Jo, lappen som antydde lådans innehåll hade fallit bort och texten löd "datortillbehör". Voila, där fanns det jag sökte!

Nu ska ännu de osålda loppisgrejorna avhämtas och eventuellt sparas eller föras till en insamlingspunkt.

Men det är många timmar kvar av dygnet ännu och tidig väckning ...