Ingen pedant, men ...

Den som känner mig är nog mycket medveten om att det inte bor nån liten pedant i mig. Snarare tvärtom.

Men det finns vissa saker som jag reagerar på. En av dem är det här:

Varje gång jag besöker min livsmedelsaffär ordnar jag kärrorna och plockar in dem snyggt.

När jag tog det här fotot hoppades jag att ingen skulle se mig, men tji fick jag!

Vad håller du riktigt på med? hörde jag en ljuv stämma fråga och vi fick en kort diskussion om småsaker som stör oss i vardagen.

Men så länge det går att rätta till är det ingen fara.

Jag vill också ha ...

Det var en gång en dansledare från Esbo som hade en adresslapp på sin ryggsäck. En sån vill jag också ha! Den var inköpt på Vikingfärjan och jag sätter bara i nödfall min fot på en båt mellan Finland och Sverige.

Men jag fick en idé då jag satt och åt min pizza i Helsingfors och tittade ut. Moomin shop!

Ett besök lönade sig för nu har jag också Lilla My med mig när jag reser. Som tur var hade jag fysikern som smakråd för jag kunde inte bestämma mig vilken jag skulle ta av det två varianterna.

Annars är det liksom typiskt hur många adresshållare (vad kan de heta på riktigt?) det finns. När jag behövde dem för femton år sen var de otroligt svåra att hitta. Jag är ofta lite före min tid har jag märkt.

Dåligt utbud?

Att det ska vara så förbaskat svårt att hitta nåt att äta i Helsingfors? Vid närmare eftertanke är det kanske inte utbudet som är problemet utan mer de som är i behov av föda.

Lunchen intogs tillsammans med knappt tjugo dansvilliga individer och den var take-away och helt i min smak. Vad sägs om isbergssallat, miniplommontomater, gurka, honungsmelon, vindruvor, fetaost, grillad chicken och räkor? Till det dracks vitt vin. Nej, det var önsketänkande, det var nog aqua helsingiensis.

Efter att ha tillbringat största delen av dagen på rörlig fot var det läge att tillsammans med fysikern bege sig ut och leta efter den heliga Graal. Som alltid var det den planeringsduktiga modern som skulle lirka ur sonen dennes preferenser för dagen och komma med förslag. Slutresultatet blev att vi vandrade runt i centrum i mer än en timme och läste menyer. Till sist landade vi i Kampen (alltid plan Ö) och det blev helt bra att inmundiga en förmånlig buffetmåltid bestående av vindolmar, ett dussin sallader eller röror, lax, kebap och broiler med ris och klyftpotatis. Ja, jag åt faktiskt två pizza slices också. Jag lämnade lite utrymme för en mjukglass också, men se det är inte heller lätt att få. Spice Ice hade stängt för dagen. Hamburgerkedjorna intresserade inte och järnvägsstationens kiosk ville jag inte heller frekventera. Alltså spårvagnen hem och granatäpplet fick ge mig sitt innehåll som dessert. Hälsosammare också!

Eftersom granaten är uppäten fångade jag tulpanerna på bild i stället.

Axplock

Vad händer i Helsingfors?

Jo, man åker spårvagn och inhandlar den nödvändiga - det blev svart den här gången. När man nu går på Bulevarden kan man windowshoppa och eftersom det inte är läge för kaffe och läckerheter går man snällt förbi Ekbergs, men tar ett foto av det påskprydda skyltfönstret.

Man går vidare och korsar en liten park - inga blommor! Man kanske tar av vid Georgsgatan och hamnar rakt på shoppinggallerian Forum. Om man är på jakt efter en sval och dansant övre del viker man in i några affärer, hittar två lämpliga och uppsöker provrummet. Båda plaggen klär en skönhet och det blir en tyst överläggning där plus och minus hoppeligen inte tar ut varann. Fula ärmhål - eller egentligen är det armhålorna som är fula tack vare två kirurger -  vinner över en längre blus som tyvärr framhäver putmage och pöslår!

När man går ut ur butiken fastnar ögonen på en lång och stilig man. Känner jag nån i Helsingfors? Blickar möts och igenkännande är ett faktum - en ålänning är i stan! Stora kramen och iväg för att få kontakt med dansväninnan för en asiatisk lunch.

Sen kan man tillbringa några timmar med svåra danser och avklara ett möte som ger ansvarsfrihet. Men det största av allt är att få hålla i SFVs bildningsmedalj som kommit en seniordansledare till godo helt välförtjänt och just tack vare hennes insats för seniordansen i Finland. Helsingforsdamen har dessutom tillbringat krigsåren i min hemkommun. Det firas med champagne.

Det smått regniga vädret firas tillsammans med fysiker och pizza på Da Vinci ackompanjerat till ett skådespel då fyra män och två presenningar hissas upp till taket på Forumhuset. Egentligen kunde vi också fira att fysikern fått grönt ljus (och det var väldigt grönt) för sin kandidatuppsats.

När jag vill återgå till Forum för att besöka Muminshoppen får jag uppleva ett gäng autografskrivande Nightwishstjärnor och lyssna till deras musik från högtalarna. För oss räcker det med att se på dem von oben.

Om man är i Helsingfors kan man med fördel bänka sig framför dumburken och somna.

Sista resan!

Jag visste att marsmånad skulle bli lite flyktig, men nu är jag på det sista eventet och månaden är snart slut.

Jag har hunnit åka flyg, buss och spårvagn. Framför mig har jag tre dagar med danskurs och vårmöte. Jag börjar lite slow och hoppas att för n:te gången få besöket i en specialaffär att inbringa önskat resultat.

Sen ser jag fram emot att träffa goda dansvänner, luncha, äta en bit mat med fysikern, fördjupa mig lite i kommunens bokslut och kanske se på TV och synda med lite chips.

Det är annars blåsigt kallt här i huvudstaden, men jag har varma kläder - och paraply!

Trevlig kaffestund

Förra veckan var jag inbjuden på kaffe till en tant. Det är alltid roligt att få nya bekantskaper och för det mesta har man gemensamma bekanta.

Jag beundrade de många tygtulpaner som fanns i rummet och fick veta att tanten tillverkat minst 200 stycken. Jag fick inte gå därifrån utan att ha plockat med mig ett knippe.

Nu tänker jag med tacksamhet på pratstunden varje gång jag tittar på mina tulavippor.

Buskar och träd

Trodde ni att jag avklarat den parisiska växtligheten? Neeej då, men det börjar ta slut kan jag trösta er med.

Det som man fascineras av då man åker till Mellaneuropa är de vackra små blommande träden och buskarna. Magnoliorna (eller tulpanträdet som en ungersk vän sade) och de för mig nya bekantskaperna kameliorna som började se lite vissna ut. För att inte tala om gula, lila och starkt ceriseblommande små buskar. Vackert, vackert.

Man kan också odla lodrätt på vägg

I verkligheten vackert lila

"tulpanträdet" på väg att slå ut i blom

Gullregn?

Kamelia

Vandring i trädgårdar

Efter att ha sett de obligatoriska sevärdheterna i Paris var det lämpligt med lite promenad i parker. Vi valde (eller egentligen jag bestämde) att ströva i Jardin du Luxembourg tillsammans med andra veckoslutsfirande parisare och turister.

Män i alla åldrar har tydligen ett båtintresse

hotell för bin

Det var lite blåsigt i den öppna parken så vi sökte oss till Jardin de Plantes som var på gångavstånd men fordrade orienteringsförmåga och karta. Där finns oändligt många olika växter. Rhododendronparken var inte öppen, men är säkert vacker om nån månad. Där fanns skolträdgård och zoo, stenlandskap and you name it ...

Det lönar sig säkert att besöka dessa centrala parker under andra årstider för att se nya sidor. Jag tror bestämt jag borde hinna med en resa till Paris ännu under min livstid.

något för en träddiggare

Korp och häger ?

Where have all the flowers gone?

Ni undrar säkert var alla foton av blommer, blader och buskar dröjer från Parisresan. Inte ett foto!?! Lugn, lugn, de kommer.

Som jag visste från tidigare befinner sig Paris på sydligare breddgrader än min lilla trädgård. Alltså var krokusarna så gott som finito. I stället blommade vivorna som färggrannast och vallmon och hyacinther och helleborus ...

Ta en titt på dessa bilder och vänta några månader ...

...och vet inte vad...

Kyrkor

Jag minns att jag en gång fick frågan av en lärare i franska gällande kyrkorna Notre-Dame och Sacré-Coeur. Vilken var vackrast? Jag minns inte svaret, men idag vet jag vilken jag föredrar och då räknar jag bara med utsidan för jag har inte haft något behov att köa för att komma in.

Den gotiska katedralen Notre-Dame, byggd 1163-1345 är belägen på ön Île de la Cité och mycket mäktig att beskåda, men den känns lite påträngande i sin storhet och man känner sig aningen nertyngd.

Den litterära kopplingen finner vi i Victor Hugos roman Ringaren i Notre Dame.

Sacré-Coeur är mycket yngre, påbörjad på 1870-talet och färdig först 1914 och byggd i romersk-bysantinsk stil. (Ni lägger märke till att jag försöker undervisa er i arkitektur - allt enligt Wikipedia).
Det är platsen i stadsdelen Monmartre som gör att jag placerar denna basilika som nummer ett. Den är vackert belägen högt uppe på en kulle och när vi var där en lördag kväll var det allmän samling (mest ungdomar) i trapporna med levande musik och glatt prat.

Nu känner jag mig manad att plocka fram filmen om Amélie och kolla in vyerna.

Vyer från toppen av kullen:

När vi nu är i gång kan vi ta Paris Panthéon också. Den är från slutet av 1700-talet och ursprungligen en kyrka helgad åt Sainte-Geneviève. Den restaureras som bäst.

Så här skriver Wikipedia:
  
Panthéon - ett mausoleum för framstående franska medborgare. Här vilar stoftet efter Voltaire, Jean-Jacques Rousseau, Victor Hugo, Jean Moulin och en rad kända vetenskapare, till exempel Marie Curie.

Selfies bland annat

Förmiddagen tillbringades på vägen till sommarstugan. Den trogne läsaren minns säkert träden som blåst omkull och lagt sig till rätta tvärs över vägen. Nu var det dags för avhämtning.

Jag fick än en gång tacka min skapare för mina breda höfter. De har kommit väl till pass för att balansera fyra stycken bebisar (inte alla på en gång) och nu var de igen på rätt plats då jag skulle agera häst och dra trädstammarna till bilkärran. Det var bara att greppa tag i stammen, placera den på höften och låsa armarna runt och draaa.

Ute vid sommarstugan var det soligt och nästan snöfritt fastän isen låg blank på sjön. En överraskning av det tråkigare slaget uppenbarade sig på golvet i sommarköket. En järpe hade mist livet och vilade där helt livlös. Such is life!

Selfies då? Jo, medan jag bar omkring med träden fastnade ögonen på lite skägglav på marken. Jag kunde inte låta bli att ta en selfie fastän jag är photoallergic och leka skäggiga damen.

Annars tyckte jag det var patetiskt med alla dessa mänskor med selfiepinnar som turistade i Paris. Jag känner inte alls behovet av att ta selfies - men vi är olika.

kolla in selfiekäppen

Såg ni den?

Jag tänker på den partiella solförmörkelsen som inträffade i vårt land idag mellan 11 och 13 ungefär.

Klockan elva stack jag ut huvudet och såg solen mellan tallarna. Den var otroligt stark och jag vet att man inte ska titta på solen med oskyddade ögon.

Lite före 12 fick jag ett samtal en bit söderifrån och hon pratade om det märkliga ljuset eller egentligen skymningen som fanns där hon befann sig. Jag stack ut huvudet igen, men hade åtminstone solglasögonen på mig och nu tyckte jag mig kunna se att solen såg ut som ett tjockt C.

För att ha kunnat få en bra observation borde man ha utrustat sig med ett filter och det tyckte jag inte det var värt. Den som vill kan förbereda sig för nästa partiella solförmörkelse i sydvästra Finland den 21 juni 2039...  (Källa: Yles webbsida)

Välkommenhälsning

Jag blir alltid lika glad då jag upptäcker den första lökväxten som blommar. Det är de små snödropparna som alltid är först.

Och jo, jag vet att ni har sett både det ena och det andra i era trädgårdar, men min trädgård befinner sig i skugga mellan tallar så jag får vänta lite längre.

Ögon

Det jag lägger främst uppmärksamhet vid i en mänskas ansikte är ögonen. De berättar så mycket om personen. Visst brukar man kalla dem för själens brunnar?

I Paris förföljde dessa ögon mig. Borde man gå och se filmen?

Små plock ur minnet

För att komma ihåg vissa saker från Parisresan ska jag dokumentera dem i min blogg. Det kan vara små detaljer som jag fäste mig vid.

Jag blev mäkta imponerad av de många kärlekslåsen som fanns på åtminstone två broar över Seine. Det var lås vid lås vid lås - så mycket kärlek!

Den minnesstarke läsaren kommer kanske ihåg de lås jag en gång publicerade från en promenad längs Arabiastranden till Koskenranta i Helsingfors. En enorm skillnad!

(Ni må förlåta de suddiga bilderna framöver)

Sent omsider

Resmässigt har allt gått relativt bra. Då man åker från våra bygder får man räkna med att en dag i var ända går åt för att ta sig från A till B.

På förmiddagen valde vi att ta taxi till Orly Sud för att få se lite av Paris environger ovanjord.

Till min förvåning fanns ingen self-service check-in vid den parisiska flygplatsen. Jag hade lite räknat med att kunna checka in flyget Helsingfors-Kronoby redan i Paris. Nu fick vi i stället satsa på dubbla säkerhetskontroller. I Paris blev maken kroppsvisiterad och i Helsingfors var det min tur utan att vi hade gjort förändringar i vår klädsel.

I detta nu har vi just blivit utkörda ur bussen som skulle ta oss till flygplanet för kabinpersonalen är försenad från sin flight. Vi kanske inte hinner via mjölkbutiken, men huvudsaken vi får komma hem och dricka gott kaffe.

Sista dagen

Fötterna ömmar och tanten är trött. Det är många intryck och många steg på hård beläggning. Alltid glömmer jag stegräknaren också!

Dagens absoluta höjdpunkt var vandringen i Jardin des Plantes. Tänk, att vallmon blommar! Kamelian är nästan finito och magnolian på väg att slå ut. Jag återkommer med mobilbilder då jag får tillgång till dem i min egen laptop.

Dagens minst trevliga happening var Champs-Elysees. Det efterlängtade kaffet intogs på helt fel ställe och i pappersmugg! Det enda plusset var värmen inomhus. Detta gör att jag kan tänka mig att ta en tur till Paris i något sammanhang och sitta på uteserveringen till George V och i sakta mak njuta av en crepe fylld glass.

Det är annars helt OK att bonga Paris i mars, men om man åker en andra gång kan man med fördel välj en lite varmare tidpunkt och skippa sevärdheterna. Jag skulle då definitivt kombinera med ett besök i Monets trädgårdar.

Busshoppning

Dagen har varit lite svalare än igår, men solen tittade fram några minuter.

Vi började dagen med att leta frukost, le petit dejeuner. Igår hade vi fått leta oss fördärvade för att hitta en liten livsmedelsbutik, men voila, då vi gick åt andra hållet hittade vi en strax, men nu behövde vi ingen. En äkta fransk frukost fann vi också bestående av cafe au lait, grapejuice, rostad halv baguette, croissant och lite marmelad för min del.

Nu var vi mogna för att leta upp L'Open Tour och bonga Paris sevärdheter by bus. Det visade sig vara aningen svårt att hitta en hållplats för skyltarna var små. Det betydde att vi fick promenera runt i Louvrens omgivningar, genom Tuileries trädgårdar till Place de la Concorde. Där lyckades det!

Vi hann åka alla linjer nästan i sin helhet och i morgon ska vi använda vår biljett till att ta oss till de platser som intresserar mest.

Dagens höjdpunkt var omgivningarna kring Sacre Coeur. Eiffeltornet imponerar till sitt yttre, men jag har ingen lust att beblanda mig med turistströmmen och bege mig uppför trapporna.

Ett litet, eller egentligen stort om man beaktar omfånget, var det franska finansministeriet. Tanten i mina öron upplyste om att mer än 7000 mänskor arbetar där. Tänk, mer än det finns invånare i min hemkommun!

På vift

Som jag tidigare hintat så befinner jag mig på en liten weekendresa. Jag har ingen kamera med och släpar inte tabletten med mig då jag virrar omkring, men jag ska ge korta franska streck över det viktigaste ni behöver veta.

- väckning klockan 04.18
- flyget till Helsingfors
- vidare med Norwegian Air till Paris-Orly flygfält
- air shuttle från Orly sud till Orly ouest
- ut för att köpa biljett för RER tåg och metro
- in i luftskytteln igen och iväg till station Anthony
- byte till RER tåg
- byte vid Chatelet till metro efter lång promenad i underjorden
- metro till Arts et Metiers
- upp ur mörkret och omfattande försök att rekognosera i stadsdelen Marais
- god orienteringsförmåga ledde oss så småningom till den adress där vi skulle få nyckel till vår lägenhet
- efter god service på franska och engelska och en massa namnteckningar i enlighet med fransk byråkrati fick vi tillgång till en "studio" i ett gammalt hus på rue Chapon - ingen lyx, men vi ska endast sova där
- ut för att bekanta oss med omgivningen och leta oss fram till floden Seine
- lunch bestående av lax i gräddig sås med karotter samt en deliciös creme brule (pardon, hittar inga accenter på plattan)
- fortsatt vandring över till Ile de la Cite med mäktiga Notre Dame och Ile St-Louis
- shoppade en scarf
- noterade att det finns oändligt många väskaffärer i Marais, typ sju efter varann och jag behöver ingen

Fortsättning följer i morgon om det franska väguttaget behagar godta närmandet från min tablettladdare.

Vissa brister

Efter stora överläggningar, djup eftertanke och ingående självrannsakan har jag kommit till det förvånansvärda faktum att jag inte är perfekt.

Min stora uppenbara brist ligger i framsidan och baksidan av en liten skylt inhandlad på en medeltida marknad i Åbo (skylten har ingen som helst anknytning till medeltiden för jag tror inte det fanns diskmaskiner på den tiden).

Skylten indikerar att diskmaskinen innehåller antingen rena attiraljer eller smutsiga sådana.

Nästan alltid vänder jag på skylten då jag startar i gång diskmaskinen. Nästan alltid glömmer jag att vända tillbaka till Dirty då jag plockat ut det rena.

Det innebär att resten av de som använder maskinen inte kan lita på skylten utan måste fråga mig eller kolla själv.

Jag vet inte varför jag har så svårt med denna enkla sak. Kanske det beror på att jag är kvinna och gör minst fem saker samtidigt och dessutom tänker på två andra saker.

Det kan tänkas att jag har andra brister också, men de är nog mycket mindre i så fall.

Se framåt!

Det är viktigt att se långt framåt och inte stanna upp för de bekymmer och problem som finns rakt framför näsan.

Det här anammar jag fullhjärtat i och med att jag fokuserar blicken på det vackra solskenet och undgår att se all smuts som solstrålarna leker fram i hemmet.