Om dag 2

Jag konstaterade vid rubriksättningen att det egentligen är dag 3, men den har just börjat så jag skriver om dag 2 av naturliga skäl.

Det blev en oförglömlig start. Om man bor på hotell Villa (och det gör man för det är närmast Tammerforshuset, och konferensarrangörerna har bokat in en där), så äter man frukost i Torni, vilket innebär att det fordras underjordiska orienteringsgåvor.

Nå, ni vet mitt schema för hotellfrukost vid det här laget och jag kan tillägga att det är svårbemästrat i Tornis frukostrestaurang, för 'råddigare' buffelinjer har jag inte sett. Man är alltid i vägen för någon, om man nu hittar det man söker, och man tycks alltid vara på väg i fel riktning.

Jag hittade mina glas vatten och juice och markerade mitt revir vid ett tvåpersoners bord intill järnvägsspåret med för dagen stående tåg. När jag kom tillbaka med youghurt, bär och frön upptäckte jag till min fasa att jag hade ett präktigt grötfat på andra sidan. Det är så jobbigt att tvingas konversera från morgonen!

Om en liten stund uppenbarar sig den sötaste lilla farbror i randig kostym och frågar om platsen är ledig. Jag smälter ju direkt. Ett vänligt äldre par har satt sig på min högra sida och verkar höra till samma sällskap.

Det blir en underbar frukost och jag beklagar att jag måste rusa iväg till föreläsningarna just som min 'farbror' har berättat om sina förehavanden som trettonåring,1939, på ett så mjukt och fint sätt. Han tillhörde den första årskullen som inte inkallades i kriget, men i stället jobbat på hemorten elva timmars dagar. Det går inte att beskriva, men han gav mig ett minne för livet och det var med stor vördnad jag tog honom i hand innan jag rusade till Tammerforshuset.

Och jag SKA besöka mausoleet i Björneborg vars historia jag helt glömt bort. Det tipset fick jag av det vänliga paret från Träskända.

Konferensen avslutades med lunch och idag fortsätter jag med lunch på samma plats, men först väntar frukost i Torni ...