Farväl Tammerfors!

Först nu har jag landat. För att långsamt varva ner efter Tammerforstillvaron passade vi på att besöka Vasa på söndagen.

Det blev både lunch med den äldsta och den yngsta arvingen, fotbollsmatch och improviserat födelsedagskalas.

Följande saker kan konstateras.

1. Det är snålt med restauranger som serverar söndagslunch i Vasa. Efter lite googlande valde vi att satsa på Korsholm i stället och var mycket nöjda med den lugna stämningen och goda maten på Hotell Vallonia. Lite kul då man också har haft en god smak och använt likadant tyg till runda soffan som vi valde till makens släktfåtölj.

2. Vasa har missat något i stadsplaneringen i de yttre stadsdelarna. Jag antar att man först byggt husen och sen försökt fixa vägarna. Man kan säkert ta sig på hundra olika sätt till projektingenjörens boställe.

3. Att man inte blir lika hjärtligt välkomnad till matcher i Sandviken som i Jakobstad. Fastän man inte ens bär Jarohalsduk! Att man knappt hör vad speakern säger trots att ljudnivån är OK. Att Jaro spelar en vacker passningsfotboll, men lider av brist på tur eller?

4. Att det är bra att det finns Siwabutiker i varje gatuhörn då männen vill ha bulla, vilket inte fanns på matchen.